"Svenskar bara gnäller – förbättra samhället själva i stället"

Jag är en svensk vit man, snart 30 år och bortskämd.

Sverige har nyligen haft riksdagsval. Alla har en åsikt om att något har gått fel med vårt land, alla vågar inte säga den, men det bubblar lite inom alla. Hela Sverige är upprört på ett eller annat sätt! Under valkampanjen presenterade de röda och gröna oppositionspartierna flera perspektiv om hur Sverige stod på ruinens brant. Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna har haft sina respektive övertygelser under en längre tid och behöver därför inte förtydligas närmare. Var och en sade de: ”Just nu är allt fel i Sverige men om vi får makten så kommer livet bli bättre för alla”.
Om fyra år kommer Alliansen göra detsamma. 

Vi kanske ska ta en titt runt omkring oss i stället, på den riktiga världen. Den som inte förmedlas via val-dravel och fjäsk till storstadsfolket eller lastbilschaufförer. Hur bra har vi det egentligen? Kan du utbilda dig? Kan du sätta mat på bordet varje dag? Får du hjälp om du är sjuk eller skadad? Får du 20 dagar betald semester? Får du betalt när du är hemma med ditt barn? Allemansrätt? Yttrandefrihet?

Sverige är ett ganska fantastiskt land och ger oss som bor här bra mycket mer än i många andra. Det är många som är imponerade av Sverige och jag tror att ni känner stolthet när ni som svensk hör utlänningar tala gott om Sveriges välstånd. Självklart har Sverige problem på många fronter som helst redan borde varit lösta.

1. Vi ska leva i ett jämställt samhälle där allas liv och insats har lika värde, där är vi inte.

2. Vi ska leva i ett samhälle där vi kan ta väl hand om de som flyr från helvetet, där är vi inte.

3. Vi ska leva i ett samhälle där alla har ett arbete, där är vi inte.

4. Vi ska leva i ett samhälle som värnar om vår jord, där är vi inte. 

Ja, det finns fler problem men vi kan vänta i tusen år på ett parti som kan lösa dessa fyra. Politik handlar om förhandlingar, kompromisser och slutligen fördelning i vår statsbudget. Det kan inte vara lätt i ett land med invånare som nästan har allt men som ändå vill leva i en utopi utan att anstränga sig mer än att lyfta valsedeln till urnan. Den åsikt som bubblade hos mig var att svenskar är fruktansvärt bortskämda och otacksamma för vad vi har och vad andra har gjort för vårt land. För hur många kan säga att det är er förtjänst! Inte jag, jag har likt ett barn tagit livet för givet och fortsatt klagat. Nu är jag trött, trött på mig själv och på klagokören som ekar över hela landet.

LÄS MER: "Snälla, håll bara tyst och sluta gnäll!"

Kanske ska vi börja fundera konstruktivt och konkret kring vad jag kan göra, vad kan jag påverka och hur ska jag förändra – utan att peka finger och säga att riksdagen borde göra detta åt mig. 

Snälla, sluta klaga på SD, vi är alla överens om att vi i dagsläget inte hanterar invandringen och flyktingar på ett konstruktivt och humant sätt. Ta frågan på allvar och se vad du som individ kan göra. Gå ut och hjälp invandrare integrera sig i samhället så finns snart inget behov av SD. Bjud på en svensk fika eller be någon hjälpa dig måla båtbryggan.

Snälla, sluta klaga på feministerna, en filosofi och ambition om ett jämställt samhälle borde inte kunna provocera. Börja behandla människan efter sina handlingar och inte efter kön eller sexuell läggning så är vi en bit på vägen. Börja se kvinnor och män du möter på gatan som dina syskon och inte som objekt.

Snälla, sluta klaga på ungdomsarbetslösheten, prova byta ut silverskedarna mot vanliga. Det finns jobb men de kanske inte är fina nog till er? Alla började någonstans men ingen började som chef. 

Klagokören har klingat ut! Är det inte dags att vi nu visar lite tacksamhet till det samhälle vi har privilegiet att leva i och själva börja hjälpa till. Vi kan skriva och dela, posta och twittra för att engagera och inspirera men vi behöver gå ut genom dörren för att förändra. Jag ber er, gräv ner bitterheten och öppna dörren och ögonen och våga agera.  

Martin Sundström