Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Min son är två år och har redan utsatts för kränkningar på dagis"

1 av 1

Privat

Debatt | 06/10/2014 10:57

"Han har redan fått smaka på hur det är att bli nedtryckt och illa behandlad. Två år fick han leva på jorden innan verkligheten satte klorna i honom", skriver Emma Bodén, mamma till tvåårige Leopold.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

För ungefär en vecka sedan satt jag och Sebbe med Leopold vid matbordet. Vi berättade för honom (på ett roligt sätt) att han har tre mellannamn samt ett efternamn och försökte förklara innebörden. Då säger Leopold plötsligt men bestämt "Nej, mamma. Jag heter bögnisse!". Vi trodde först att vi hörde fel, men han fortsätter upprepa samma mening. Vi förstod ingenting eftersom vi inte använder oss av sådana ord i vår familj. Missförstå mig rätt, ordet 'bög' är absolut inget fult ord. I det här sammanhanget känns det dock som det handlar om något helt annat.

Nåväl, efter mycket frågor om varifrån han har hört detta och vem som har sagt så till honom, så får vi knappt några svar. Han skäms och vill inte berätta något. Vi förklarar även att han inte får säga det här ordet till någon eftersom personen kan bli ledsen. Det förstår han och nickar. 

Efter mycket om och men börjar han prata lite. Han berättar att han har lekt med de stora killarna på dagis. Han sa även "jag, rädd på dagis", "jag, ledsen dagis". Han säger dock inte vem som sagt så till honom. Det syntes så tydligt på hans kroppsspråk och agerande att han ville berätta mer, men han vågade inte.

Vi har också haft problem under en tid med lämning på morgnar, då han inte vill åka till dagis och blir helt förstörd när vi går ibland. Han har även sagt vid några tillfällen innan att han varit ledsen på dagis. Vi undrar nu så klart om det här hänger ihop och ställer oss många frågor. Nu får vi heller inte glömma att Leopold bara är två år gammal så det är otroligt svårt att få en klar bild av hela situationen. Han förstår (med största sannolikhet) heller inte innebörden av ordet 'bögnisse'. Men utifrån hur jag känner mitt barn så vet jag att han talar sanning och det syns väldigt tydligt på honom att han är eller har varit ledsen.

Vi har självklart pratat med förskolepersonalen, men jag fick inte det bemötandet jag hade hoppats på. Det blev en obekväm stämning och jag upplevde att de gick in i en försvarsställning. De påpekade att de minsann aldrig har hört någon av barnen säga detta ord, varken i den stora eller mindre barngruppen. Det kan heller inte vara något av barnen i Leopolds grupp (självklart inte då majoriteten är under två år och aldrig hört en svordom, knappt). Vi diskuterade ett tag och det jag fick till svar, var att de skulle hålla lite mer koll i fortsättningen när Leopold leker med de större barnen och när de vistas ute på stora gården. Ok? Det ska jag känna mig trygg med?! Sen har vi inte pratat något mer om det här. Ni förstår säkert att vi tänker byta dagis nu.

Leopold är alltså två år och har redan utsatts för kränkning i förskolan. Han har redan fått smaka på hur det är att bli nedtryckt och illa behandlad. Två år fick han leva på jorden innan verkligheten satte klorna i honom. Jag kan inte förstå att det här händer våra små barn i förskolan. Jag blir så otroligt ledsen och det skär i mitt hjärta varje dag när jag lämnar av min son på förskolan, som ska vara en trygghet när mamma och pappa är på jobbet.

Jag skriker inombords. Det ska inte få vara så här! 

Överbelastade förskolor, för lite personal, otrygga barn som i tidig ålder visar tendenser till mobbning. Barn som är bortskämda och ouppfostrade, som skriker efter uppmärksamhet. Vi måste engagera oss och det är nu! Barnen är vår framtid. Vi måste ha orken att stå upp för dem. Vi måste uppfostra, vi måste sätta upp regler och rutiner, vi måste ge barnen uppmärksamhet och framförallt, det viktigaste av allt - överösa med villkorslös kärlek. Annars blir det så här. 

Två år tog det och nu står Leopold i kö till en annan förskola.

Emma Bodén,
Mamma till Leopold 

Är barnomsorgen bristfällig?