Söndag 18 Apr
Stockholm

"I dag är det fyra år sedan jag drack mitt sista glas alkohol"

Johannes Eriksson
Johannes Eriksson. Foto: Privat

Johannes Eriksson är nykter alkoholist sedan fyra år tillbaka. Det var nödvändigt för honom att sluta dricka för att ens överleva. Här berättar han om sitt liv som nykter.

Kommentera (3)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Om skribenten

Johannes Eriksson är 28 år, bor på Östermalm i Stockholm, och jobbar med internetmarknadsföring. Utöver detta är han även nykter alkoholist sedan 4 år.

I dag är det fyra år sedan jag drack mitt sista glas alkohol. Fyra år sedan min pappa hittade mig utslagen utanför min lägenhetsdörr. Fyra år sedan jag för första gången på väldigt länge tillät mig själv att gråta och gjorde något som för många kan tyckas vara något av det enklaste en människa kan göra men för mig var nästintill helt otänkbart, jag bad om hjälp.

Jag vägde då 115 kg men det var inte bara min kropp som var nedtyngd, hela mitt psykiska tillstånd var nedbrutet efter alla svikna löften, felaktiga prioriteringar och allmän känslomässig apati. Jag har under denna resa lärt mig otroligt mycket om mig själv likväl som mina nära och kära och i dag känner jag en enorm tacksamhet gentemot alla som funnits vid min sida. Från min första 3,5a i de tidiga tonåren på den där lägenhetsfesten i Örebro till den totala urspårningen i Stockholm kunde det helt ärligt bara ha slutat på två sätt; en för tidig död eller total kapitulation till förmån för ett nyktert liv.

Och jag är så glad för att det var det sistnämnda jag valde, för det handlar faktiskt om att välja, ingen kan tvinga någon att bryta ett sådant mönster, det måste komma inifrån. Därför passar jag också på att ge mig själv en klapp på axeln i dag. För även om jag självklart inte gör rätt i alla lägen så behöver jag bara stanna upp och känna efter hur jag mår för att inse att mina val i livet när det gäller ärlighet, prioriteringar och umgänge är helt rätt för mig.

 Under dessa fyra år har jag också märkt hur nya människor i min omgivning reagerar när de får höra att jag väljer att inte dricka alkohol. Ett antal frågor och reaktioner har hela tiden varit återkommande så därför avhandlar jag de vanligast förekommande:


* Varför dricker du inte?
- För jag är för bra på att dricka och min alkoholranson är fylld sedan länge.

* Hur klarar du av att gå ut nykter?
- Det var jobbigt i början. Men jag insåg tidigt att om jag ska klara av att vara helt nykter så kan jag inte låsa in mig själv framför Let’s Dance en fredag. Jag var helt enkelt tvungen att lära mig hantera en miljö med fulla människor, jag kan inte räkna med att hela min omvärld ska förändra sig bara för att jag inte klarar av att dricka. Att befinna sig i en sådan miljö hjälper mig också att bli påmind om hur jag själv blir när jag dricker och på så sätt vet jag varför jag inte ska dricka. Jag har dessutom roligare nu när jag faktiskt kommer ihåg kvällarna.

* Saknar du det inte?
- Det bästa jag visste var att vara full. Men jag saknar inte att vakna upp utan att veta var jag är någonstans och vad jag har gjort. Jag saknar inte ångesten som kom när jag fick reda på var jag var någonstans och vad jag hade gjort. Jag saknar inte vara fast i ett moment 22 där jag drack för att jag mådde dåligt och mådde dåligt för att jag drack. Att slippa konsekvenserna av mitt drickande överväger den kortsiktiga artificiella lyckan i alkoholruset många gånger om. Och nu har det dessutom gått så pass lång tid att jag inte ens kommer ihåg hur det känns att vara full.

* Är det inte svårt att prata med tjejer?
- Nej det är enklare även om det tog lite tid att lära sig. För vad tror du en tjej uppskattar mest, en nykter trevlig kille eller en dyngrak kille som tror han är "klar" för kvällen när tjejen han springer efter i själva verket bara vill bli av med honom men han är för full för att förstå det själv?

* Dricker du inte ens ett glas vin till middagen?
- Nej det gör jag inte. För om jag dricker ett glas vin en kväll så kommer det bli två nästa gång. Sedan blir det tre och fyra gångerna efter och innan jag ens hunnit reflektera över det själv så kommer jag inom kort att vara tillbaka i mitt gamla mönster. Jag har provat, det är extremt mycket lättare att helt avstå. Jag har dessutom aldrig tyckt det var gott med ett glas vin, jag tyckte det var gott med tio, sedan var det inte lika roligt längre.

* Kommer du aldrig att dricka igen?
- Det vet jag inte med säkerhet men så länge jag mår bättre när jag är nykter än jag gjorde när jag drack så ser jag ingen anledning att börja dricka igen. Så antagligen inte. Jag har alltid varit en “kicksökare", ett behov som alkoholen tidigare tillfredsställde. För mig har en nyckel till ett nyktert liv varit att få samma kickar genom att göra andra saker som inte är skadliga för mig och min omgivning.

* Jag vet inte om jag klarar av att umgås med dig när du är nykter och jag är full, du kommer ju komma ihåg allt jag gör!
- Ja det kommer jag att göra men om du inte kan ta ansvar för dina handlingar när du är full så kanske du skulle fundera lite över ditt eget drickande i stället för att fokusera på mitt icke-drickande. Och jag kommer inte att döma dig för vad du gör när du är full så länge du inte dömmer mig för att jag är nykter. Jag har redan sett det mesta.

* Fan vad stark du är som klarat av att vara nykter så länge!
- Tack, men helt ärligt är det inte svårt längre, det går på autopilot. Jag kommer inte ihåg hur alkohol smakar och vilken effekt den har på mig och min hjärna utsöndrar inte omedvetet några lyckoämnen när jag ser en flaska sprit framför mig. Vi människor är vanedjur, efter en period av nykterhet reflekterade jag inte själv över att jag hade alkohol i min närhet och det kändes helt plötsligt onormalt att dricka i stället för normalt. Min identitet hade gått från att vara "han som alltid dricker mest" till "han som är nykter". Men jag vet att jag måste vara på min vakt.

* Du borde dricka med mig i kväll, ett litet järn har väl ingen dött av?
- Sorry men jag tänker inte kasta bort 4 års nykterhet på att ta ett järn klockan 03.30 en onsdag med just dig på den här nattklubben. Om jag någon dag bestämmer mig för att dricka igen lovar jag dock att höra av mig till dig så du kan få bjuda mig på ett järn.

* Jag brukar inte heller dricka så mycket, det är bara i kväll jag har druckit lite för mycket.
- Det är helt OK om du är full och jag är nykter, du behöver inte förklara ditt alkoholintag eller dina alkoholvanor för mig. Bara för att jag inte dricker innebär det inte att jag är emot alkohol som företeelse eller dömer dig för att du är berusad.

* Går du på AA möten?
- För fyra år sedan gjorde jag en så kallad 12 stegs behandling på halvtid i 6 månader, i den ingår det att regelbundet gå på AA möten. I början av behandlingen förstod jag inte vad jag gjorde där. Jag var 24 år, avsevärt yngre än samtliga övriga gruppdeltagare. Jag tyckte mig till skillnad från många övriga deltagare ha bra koll på min privatekonomi och mina relationer. Efter en tid i den gruppen ramlade dock polletten ner för mig. För även om jag just då inte var lika illa tilltygad och vingklippt som många av de andra så var det där jag skulle hamna om jag fortsatte dricka alkohol. Efter det var det ganska enkelt att ta beslutet. Sedan ett antal år tillbaka går jag dock inte på några AA möten då det har fungerat bra för mig ändå. Jag tror dock det är väldigt individuellt och jag vet att dom finns om jag någon dag skulle känna ett behov av att gå dit igen.

* Tycker du det är jobbigt att vara öppen och prata om det?
- Nej det gör jag inte. Att prata om det gör att jag blir påmind om mitt problem samt skapar en extra säkerhet för mig eftersom jag vet att hela min omgivning vet om att jag inte ska dricka. Och jag delar mer än gärna med mig av mina erfarenheter då dom förhoppningsvis kan hjälpa någon annan som befinner sig i samma situation som jag gjorde.

Avslutningsvis är det intressant att reflektera över hur mycket frågor och funderingar en sådan liten sak som att avhålla sig från alkohol skapar. I grund och botten tror jag det handlar om att vi människor hela tiden strävar efter att vara "normala" och allt som inte faller in i det mönstret måste per definition ifrågasättas. Jag tror inte att någon menar illa med att vara frågvis men jag kan inte låta bli att ställa mig frågande till när det blev normalt att berusa sig för att därefter utföra handlingar som vederbörande inte skulle utföra i nyktert tillstånd samtidigt som att avhålla sig från detsamma blev klassat som onormalt. Alkohol är så pass djupt rotad i vår kultur att många automatiskt associerar det med att slappna av och ha kul samtidigt som man väljer att helt bortse från konsekvenserna den kan skapa både för oss själva som individer och för samhället i stort. Och det är tyvärr enkelt att borsta av sig och gå vidare som att ingenting har hänt, problemet är bara att till slut kommer verkligheten ifatt, tro mig.

Men till dig som kan hantera det, grattis. Till dig som inte klarar av det, hör gärna av dig om du vill.

Johannes Eriksson,
Nykter alkoholist sedan fyra år tillbaka
Nås enklast på joh@nnes.me 

--

Den här texten publicerades ursprungligen som en statusuppdatering på Facebook. Läs originalet här .

Kommentera (3)
Kopiera länk
Dela