"Och om vi hittar en ubåt – Vad gör vi då?"

Som ett ekofrån förr

Underrättelseoperationfortsätter för fullt i Stockholms mellersta skärgård, medan mediatävlar om att prestera rubriker om hypersuperduperfartyg som densvenska Försvarsmakten nu tvingas sätta in eller krigsrubriker omryska fartyg eller vadande svarta figurer. Det är som ett eko frånförr, men ändå inte.

Vi kallar det ubåtsjakt,men det är det alltså inte om man frågar Försvarsmakten – ellermig. Det är en underrättelseoperation där vår sargade militärgör vad man kan för att dokumentera det som sker på och under ytani Kanholmsfjärden, i Nämndöfjärden och Jungfrufjärden. Marinengör så gott de kan. Problemet är att vår samlade intelligentia avförsvarspolitiker under några decennier har förstört all förmågatill ubåtsjakt med en strategisk time-out och ett flitigt användandeav skygglappar när man har blickat österut.

Rubrikerna. Bilder pånågot suddigt ute i vattnet. Filmklipp på någon korvett från nueller en helikopter från då och allt känns som ett eko från förr.Drygt 40 % av de svenska stridsfartygen är insatta – det vill sägatre korvetter – om man skall tro på media. Problemet är att manför att jaga ubåtar behöver ett system av flera system. Korvetteroch minjaktfartyg finns idag, men alldeles för få och med alldelesför dålig uthållighet. Helikoptrar för ubåtsjakt saknas ochkommer att göra det i ännu några år. Kompetensförlusten i denaktiva personalen är tung att hantera.

När den svenska Marinennu underrättelseopererar så gör man det fantastiskt. Det ärfaktiskt ett storartat arbetet som läggs ner av den fantastiska personalensom alltid jobbar i motvind. De gör så gott de kan, men politiskavanvettsbeslut har skapat ett underläge och ett närmast omöjligtuppdrag. När några få korvetter letar och söker i en skärgårdär det en omöjlig uppgift. Det saknas flera system i de system sommåste samverka för att ge ”oss” förutsättningar att lyckas.Det våra politiker av alla kulörer ställt till med är att liknavid att skicka in Kling och Klang mot den organiseradegängbrottsligheten, låta en tolvåring med luftgevär ge sig ut påeftersök efter en skadeskjuten björnhona, låta Täppas Fogelbergfungera som flygledare på Arlanda. Vår försvarsmakt av idag ärhelt enkelt inte mogen uppdraget att försvara Sverige.

Magdalena Andersson ståri TV och pratar om höjda försvarsanslag ”om omvärldssituationenförsämras”. De tidigare nymoderata stolpskotten som vägrade severkligheten har fått sin naturliga efterföljare i finansministerAndersson. ”Försämrad omvärldssituation” är vi redan mitt i.Kränkningar i vårt närområde. Krig i vår närhet. Enrevanschistisk stormakt som vaknat till liv och tar för sigordentligt på alla tänkbara arenor i världspolitiken, en stormaktvi råkar ha som granne.

Vi har det försvar viförtjänar då vi har de politiker vi förtjänar efter de val visom plikttrogna medborgare har gjort. Vi har det försvar viförtjänar då alldeles för många av oss under alldeles för långtid har låtit oss luras av våra lika bortgjorda förtroendevaldaatt den eviga fredens era är här. Nu ser vi verkligheten. Kanskenågra går på kvällspressens rubriker om fantastiska svenskahypersuperduperfartyg som jagar ubåtar. Det stämmer inte. Det endasom är fantastiskt med vårt försvar är personalen. De har jobbati ständig motvind då de i sin vardag har sett hur den verklighetvåra politiker målat upp i själva verket är en overklighet.

Det känns som ett ekofrån förr, för alldeles för många av oss som inte sov påhistorielektionerna. Vi är för sent ute, igen. Och de som fårlida mest är de som jobbar i verkligheten, sedan vi som lurats in ioverkligheten. De enda som brukar klara sig oskadda är vårapolitiker som alltid kan skylla på Försvarsmakten eller att ”dethade jag ingen aaaaning om!” Så har det alltid varit. Så är detnu. Igen.

Fredrik Antonsson