Alexandra Bring: "Jag är så jävla stolt över min kropp"

Det finns en sak jag tänkt på ett tag. Det är många som är ifrågasättande över att jag “visar upp mig” och att det skulle vara något dåligt när jag gör det. Att jag uppmuntrar ett ideal genom att se ut på det sättet jag gör.

Är inte det lite konstigt att kampanjer som stöttar “alla” det vill säga inga smala tjejer hyllas, och att vara smal men träna hårt för att nå sina resultat är fel att visa upp. 

Det har gått så långt att företag inte kan samarbeta med vissa typer av tjejer för att de visar för mycket hud, men de kan samarbeta med andra tjejer som visar lika mycket hud men inte är lika smala för då är det okej. Hade jag vägt några kilo till och tränat lite mindre och lagt upp en bikinibild och sagt att jag är stolt över mig, hade det hyllats. I stället bemöts jag av ett motstånd där jag är självupptagen, ytlig, för smal, för tränad. 

Jag är så jävla stolt över hur bra jag tar hand om min kropp. Det gör jag inte för att passa in i en liten låda. Jag gör det för att jag tycker det är snyggt att vara stark och frisk och utgår från mig själv. 

Låt allas kroppar vara det de faktiskt är, utan att något ska placeras i ett fel-fack. Att vara smal betyder inte anorexi. Att vara tränad betyder inte ortorexi. Att vara mullig betyder inte överviktig. Det verkar folk glömma bort. Sedan tror jag att alla hade mått bättre av lite motion och bra mat, inuti. Om vi skulle gå back to basics och se på oss själva som den art vi är, utvecklades vi för att jaga vår mat aktivt, vandra, äta direkt från naturen.

I dagens samhälle så växer depressioner, materialism, skräpmat, övervikt. Hade jag varit en bättre förebild om jag tryckte pizzor varje dag trots att jag inte mår bra av det fysiskt? Det är vad jag frågar er.

Alexandra Bring

Läs mer på Alexandras Blogg