"Patienter handikappas och dödas – lämnas helt utan rättigheter"

Detta är en viktig och stor fråga; har vi några rättigheter eller är det läkaren som med “vetenskap och beprövad erfarenhet” helt styr hur du ska diagnostiseras och behandlas?

Hälso- och sjukvårdslagstiftningen i Sverige är uppbyggd kring vårdgivarens och vårdpersonalens skyldigheter och är därmed en så kallad skyldighetslagstiftning, det vill säga att det framgår indirekt av lagtexten vad patienten kan förvänta sig av vården.

Vården ska enligt lagen bland annat vara av god kvalitet, lättillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och främja goda kontakter mellan personal och patienter. Patienten ska snarast ges en medicinsk bedömning om det inte är uppenbart obehövligt (2 a § HSL).

Detta är tyvärr något som sällan följs upp och på olika sätt så fördröjs diagnostisering, provtagningar och möjligheterna att komma till rätt specialitet. Det är kostnadsfrågor och oförmåga att hitta rätt och samarbeta mellan olika kliniker som ofta skapar problem för patienten. Det behövs samordning och koordinering av insatser för att kunna fånga upp kroniker, multisjuka och äldres vårdbehov, som vården och omsorgen för närvarande är utformad blir ansvaret splittrat mellan olika vård- och omsorgsnivåer samt mellan huvudmännen. Det är patientgrupper som direkt far illa av bristerna i vården i dag.

Det går ju att anmäla vården man tycker brustit, man anmäler då till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Tyvärr är det meningslöst och direkt rättsosäkert på det vis som det fungerar i dag.

- 100,000 personer skadas varje år av sjukvården

- 3000 personer dör efter felbehandling i vården

När en anmälan väl blir handlagd efter årslång väntan och man får ett beslut så är det inte ett beslut som rättar till felaktigheter och ger upprättelse. Inga verkningsfulla sanktioner finns, utan det blir bara ”kritik” till vårdgivaren, till läkaren som brustit. Det är så att ytterst få fall leder till ”kritik”. Om IVO utdelar ”kritik”, så kan den också helt nonchaleras av den kritiserade utan att det blir påföljder.

Ett exempel som visar hur illa det fungerar är IVO:s it-system som är så dåligt att det till exempel inte går att ta reda på om det finns återkommande brister hos en vårdgivare. IVO saknar också metoder för att se till att ärenden handläggs på ett enhetligt sätt. Detta med totalt utebliven respons och kännbara åtgärder är det mest allvarliga; hur tror man att detta ska sätta press på vårdgivare så att detta inte sker igen?

Samma fel upprepas om och om igen, år ut och år in, med drabbade patienter och anhöriga som får lida och känna att inte ens samhällets funktioner fungerar för att ge dom upprättelse.

Nej, våra rättigheter i vården är inte stora och enorma brister finns. Tar inte politiker och myndigheter ansvar och ser till att ändra på nuvarande system så får vi patienter fortsätta att betala ett dyrt pris. Ett pris som handikappar och dödar. 

Benny Sellberg, 
Patientaktivist, debattör, Inspiratör