"När regeringen förstör för ungdomen, säger vi: 'Vad var det vi sa?'”
MSU Skåne: "I december kan vi leva i ett Sverige där tusentals ungdomar riskerar att bli av med jobbet på grund av skattehöjningar på deras jobb".
Den 23:e oktober publicerade den nya regeringen sin budgetproposition. Det var dagen före lönen skulle betalas ut. Propositionen som lades fram kallades av den nytillträdda regeringen för ”en budget som håller ihop Sverige”.
Vår nya finansminister Magdalena Andersson berättade på presskonferensen om det kritiska läge som den svenska ekonomin befinner sig i, ett läge som innebär att den svenska statsskulden är 39 procent av BNP. Det som inte nämndes i svartmålningen var den relevanta jämförelsen som går att dra med Euro-ländernas genomsnittliga statsskuld. Den är nämligen runt 93 procent av BNP. Den rödgröna regeringen betonade även att deras proposition är en insats för ett bättre Sverige. Insatsen för ett bättre Sverige innehåller bland annat en höjning av A-kassan, slopat ROT-avdrag för läxhjälp, skattehöjning på fordon och drivmedel, en sänkning av jobbskatteavdraget samt höjd sjuk och aktivitetsersättning. Listan på skattehöjningar är lång.
Vi som föddes på 90-talet har sedan vi börjat arbeta levt i ett Sverige där mottot har varit att det ska löna sig att arbeta. Ett Sverige där alla som vill och kan jobba ska få arbeta. Vi har trätt in på en arbetsmarknad där det rådande styret har främjat för att trösklar ska sänkas och att det skulle vara billigare att anställa oss unga. Konceptet som Moderaterna införde tillsammans med Alliansen höll.
Trots finanskrisen så lyckades Alliansen med att få ytterligare 350 000 människor i arbete. Anders Borg utnämndes till Europas bäste finansminister av New York Times. Ledorden ”ordning och reda i Sveriges offentliga finanser” var i allra högsta grad verklighet. Sen kom dagen i september då den svenska befolkningen valde att byta ut en stabil Alliansregering med en gemensam plan för Sverige mot ett regeringsalternativ vars planer var allt annat än klara. Med respekt för demokratin var det enbart att höja på hatten och tacka för de åtta år vi fick med Alliansen. Tråkigt var att de var tvungna att avgå precis i den stund då deras reformer och insatser började ge effekt.
Under valrörelsen varnade vi som inte sympatiserar med S, MP, V eller SD, om konsekvenserna av vad en eventuell röst på dessa partier skulle kunna bli. I dag har vi som varnat om just detta fått möjligheten att säga: ”Vad var det vi sa?”. En trist kommentar som vi helst hade velat låta bli att yttra. För i dag står vi i ett motsatt läge mot vad vi gjorde för någon månad sedan.
Vi står i dag med en minoritetsregering som publicerat en budgetproposition som strider mot allt som hjälper unga in på arbetsmarknaden. Det är inte obefogat att ifrågasätta hur Stefan Löfven och Andersson tänkte när de vill höja skatten på tobak och alkohol med förhoppning att konsumtionen av nämnda artiklar ska sjunka, samtidigt som de vill höja skatten på jobb för unga. Vill de att färre ungdomar ska komma i arbete? Är ungdomar i arbete lika skadligt som tobak och alkohol? Budgetpropositionen är en definition av en röd-grön-röra. De båda regeringspartierna har redan brutit ett flertal vallöften och det är inte omotiverat att ställa frågan om det är rätt att sätta väljarna i denna ovisshet.
Dagen före lönen i oktober skulle betalas ut publicerade den nuvarande regeringen sin budgetproposition, vars mål är oklara. Den målgrupp som i december riskerar att drabbas hårdast av den så kallade budgetproposition ”som ska hålla ihop Sverige” är vi unga. Det är ett slag rakt i ansiktet för de ungdomar som har arbete när ungdomsrabatterna begränsas kraftigt.
I december kan vi leva i ett Sverige där en arbetslös får mer pengar i månaden än individer som arbetar. I december kan vi leva i ett Sverige där eleven med F-varning inte längre har råd att få extra-hjälp hemma. I december kan vi leva i ett Sverige där tusentals ungdomar riskerar att bli av med jobbet på grund av skattehöjningar på deras jobb. Snälla, låt oss som varnar inte bli tvungna att än en gång säga: “Vad var det vi sa?”
Moderat Skolungdom Skåne
