"När jag berättar om min rädsla för våldtäkt kallas jag manshatare"
Josefin Tonky Andersson: "Det jag är rädd för, det som gör mig otrygg, är män. Vi lever i ett samhälle där orcher blir till män, och män till orcher."
Nu har dagarna blivit allt mörkare och kvällarna är nästintill kolsvarta. När jag var liten så var det orcher jag fruktande när jag var ute och gick. De var de jag höll utskick efter när jag passerade ett buskage. De var de jag trodde gick bakom mig så fort jag hörde fotsteg längre bort. Orcher och andra monster var det enda jag var rädd för.
Tiderna har förändrats. Jag har växt upp. Det jag är rädd för nu är inte orcher. Det är inte gastar, zombies, varulvar eller troll. Det jag är rädd för, det som gör mig otrygg, är män. Läs det igen. Män.
Jag är, precis som många andra kvinnor i Sverige, rädd för att bli överfallen när jag är ute och går. Den här rädslan hindrar mig från att vara ute sent. Det är den här rädslan som ibland får mig att vilja sluta spela teater på fritiden för att jag fruktar den långa och mörka vägen hem. Vi lever i ett samhälle där kvinnor beskylls för övergrepp som begås mot dem, där män målas ut som irrationella och som om de inte kan kontrollera sina lustar, som om våldtäkt faktiskt handlade om lust och sexuell attraktion. Vi lever i ett samhälle där orcher blir till män, och män till orcher.
Vi lever i ett samhälle där kvinnors otrygghet inte heller tas på allvar, i ett samhälle där vi anklagas för manshat när vi väl pratar om våra olustkänslor. Vi lever i ett samhälle där kvinnors rädsla snabbt tystas ner med rop om: "Inte alla män!" Alla män är inte våldtäktsmän men det är alla män jag är rädd för när jag är ute och går.
När vi har lärt oss hela våra liv att misstänkliggöra män, att män kan kasta sig över en kvinna som en hund över en köttbit och att de inte kan kontrollera sina begär, är det då så konstigt att denna rädsla uppkommer? Är det konstigare att det sitter djupt ingrodd när dessa idéer bekräftas när en öppnar en tidning och dagligen läser om sexuella övergrepp?
Vi måste börja prata mer om våldtäkter redan i tidig ålder. Vi måste krossa myterna kring övergrepp och kring manlig sexualitet. Viktigast av allt så måste vi lära oss att det aldrig är offrets fel. Hur ska vi annars någonsin få ner statistiken? Inte förrän vi gjort detta kan jag känna mig trygg utomhus.
