"Jag höll på att gå under för att folk inte förstår psykisk ohälsa"

- 21/11/2014, 12:22
Elsa Ekstedt

Elsa Ekstedt

Privat

Elsa Ekstedt, 15: "I en tid då psykiska sjukdomar ökar så drastiskt som i dag måste samhället skapa förståelse för detta. Annars kommer snart Sverige vara ett land där vi inte förstår oss på hälften av befolkningen."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

I dag lever en stor andel av befolkningen i Sverige med en diagnostiserad psykisk sjukdom. Den statistiken visar att siffran är rekordhög och svenskar mår sämre än någonsin förut. De olika psykiska diagnoserna har ökat och de nya diagnoser har tillkommit i hög takt de senaste åren. Statistiken visar framförallt att den psykiska ohälsan bland yngre har ökat markant de senaste 10 åren, trots det så har bara 2-3 procent av alla i landet kontakt med den psykiatriska vården.

Vi kan fråga oss själva vad detta beror på, om detta har någon annan anledning än det stora mörkertalet och skammen som berör människor med dessa sjukdomar? Behöver Sverige mer allmän utbildning i denna fråga? Svaret är ja, i en tid då psykiska sjukdomar ökar så drastiskt som i dag måste samhället skapa förståelse för detta. Annars kommer snart Sverige vara ett land där vi har förutfattade åsikter och inte förstår oss på hälften av befolkningen.

Från oförstående kommentarer av barn i andra klass som inte förstod att min extrema prydlighet berodde på mina tvångstankar, klasskompisar i min närhet som ställt frågan varför jag ‘skär mig för uppmärksamhet’, sjuksköterskor på akut psykiatrin som sa att jag inte var tillräckligt smal för en ätstörning trots att jag för tillfället redan hade en bulimi-diagnos. 

Anhöriga som säger “det är bara att äta” när jag sitter vid matbordet med tårar i ögonen eller en nära vän som säger “jag märkte inte ens att du hade gått ner i vikt” när jag lades in på sjukhuset för min diagnostiserade anorexi. Detta trots att jag gått ner mer än ett XX antal kilo från min hälsosamma vikt på bara några veckor, så fort att min kropp knappt orkade bära mig. Ändå så tyckte denne vän att jag inte var “anorektisk”. Eftersom jag inte passade in i dennes mall av ätstörningar blev jag automatiskt frisk i dennes ögon. 

Det är bara några av de oförstående och trångsynta, eller snarare outbildade människor jag mött under min relativt korta tid på jorden. Under mina snart 16 år här så har jag under nästan hälften av dem lidit utav olika psykiska sjukdomar, alla med olika rykten och myter omkring sig.

Hur ska vi förstå något som är en sådan tabu, som vi inte vågar eller vill prata om? Det är 2014 och jag med psykiska sjukdomar klassas av många människor som idiot, precis som under början av 1900-talet. Jag behandlas av många annorlunda efter att jag berättat om min anorexi eller de har sett mina ärr efter rakblad på kroppen. Men jag anklagar inte dessa människor alls, utan jag lyfter dem. De är beviset på att vi måste börja prata nu.

Vi måste börja förgöra myter, skam och skitsnack. Vi måste förstå att psykiska sjukdomar är lika äkta som fysiska sjukdomar, att de är som alla andra människor i grunden. Våga se, våga fråga, våga ta hjälp. Vi måste våga behandla alla lika, våga ta steget in i det okända och innefatta alla i vårt samhälle. För risken är stor att du lever nära någon med en psykisk sjukdom, och att denne är en idiot har du aldrig ens tänkt tanken.

Elsa Ekstedt

Kan förståelsen för psykiska sjukdomar bli bättre?