Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Jag är HIV-negativ men har levt med HIV hela mitt vuxna liv"

Alexander Erwik

Alexander Erwik

Jonas Norén

Debatt | 01/12/2014 11:26

Alexander Erwik: "För bara 20 år sen var HIV synonymt med en dödsdom. Det är inte så länge sen, om vi tänker efter. Och kanske är det just det, att ingen i Sverige längre dör av AIDS, som gjort att vi slutat prata om det."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Det var i början av 90-talet. Jag var nyinflyttad till Stockholm och på den tiden var hus1 tillhåll för stadens gaykillar. En lördag träffade jag K vid flipperbordet utanför toaletterna. Jag kommer aldrig glömma hans blick som försökte fånga min från andra sidan rummet. Ögon som glödde av liv. Ett dygn senare skulle jag veta att den glöden var på sin slutspurt. K hade HIV

Jag vet inte om det var mod, eller naivitet eller bara för att jag blev kär som jag trots detta bestämde mig för att bli ihop med K. Han var 30 och jag var fortfarande tonåring. Han försökte lära sig att leva utan framtidsdrömmar. Och jag var full av dem. Tiden med honom lärde mig mycket om HIV. Den gav mig insyn i det som hade drabbat gayvärlden hårt sedan början på 80-talet.

På den tiden så dog man fortfarande av AIDS i Sverige. Jag har många starka minnen från lägenhetshusen vid södersjukhuset där flera av K:s vänner bodde. De lärde känna varandra via Noaks Ark, vars viktigaste uppgift fortfarande var att hjälpa människor att finna ro och harmoni i det faktum att livet skulle tas ifrån dem. Det blev naturligt och livsnödvändigt för dem att hålla ihop. Samhället reagerade ofta med rädsla och intolerans. Så de sjuka spenderade sin tid tillsammans, på en bro mellan livet och döden. Jag såg många människor försvinna på den tiden. Det har gett mig stort respekt för HIV. Och ständig tacksamhet för att jag är frisk.

När K också dog några år senare så var det inte av AIDS. Han dog för att han inte klarade av att plötsligt behöva lära sig att leva igen, med medicinerna. Jag fanns inte med i hans liv då. Jag hade gått vidare. Vår relation var svår. Han skulle dö och jag var så full av liv. Kanske var det en problematisk kombination. Framför allt för honom. Men jag är väldigt tacksam för den tid vi hade. Den gav mig kunskap och för den är jag väldigt stolt. Om fler hade kunskap skulle inte HIV fortfarande vara något skamfullt i så många människors ögon. Om fler hade kunskap skulle det också vara allmänt känt att inte bara bögar drabbas. Att man också kan smittas som 20-årig tjej under en natt med en snygg ung bartender på Kos. 20 år har gått, men myter och missuppfattningar lever kvar.  

Något år efter min och K:s relation träffade jag en annan man som diagnostiserades med HIV under vår relation. Han lever i dag, tack vare bromsmedicinerna. Han är en av många som lever med sjukdomen som för bara 20 år sen var synonymt med en dödsdom. Det är inte så länge sen, om vi tänker efter. Och kanske är det just det, att ingen i Sverige längre dör av AIDS, som gjort att vi slutat prata om det. Jag är HIV-negativ men HIV har alltid funnits med mig i hela mitt vuxna liv.

Kanske ska vi också denna 1:a December påminna oss om att verkligheten inte ser likadan ut överallt. I somras träffade jag en bekant på Pride. Han berättade att hans 22-åriga kusin ligger döende av AIDS på ett sjukhus i Bogota. Medicinerna finns men inte alla har tillgång till dem. På platser, inte helt olikt vår egen, dör människor fortfarande av AIDS. Det är en fråga om ekonomisk kapacitet huruvida du ska få leva ett långt och lyckligt liv. 

På vissa platser i världen är det fortfarande 1984. Vetskapen om det, och mina egna erfarenheter av sorg, ångest och död gör det självklart för mig att engagera mig. Trots att jag själv är frisk, eller kanske just därför, känns det självklart att ändå hjälpa till. Att göra nytta.

Som ambassadör för World AIDS Day-galan har jag till uppgift att sprida ordet. Om vikten av att skydda sig. Vikten av att vara rädd om sig själv, men också om andra. Som ambassadör är jag också en röst för de som lever i hemlighet, men finns mitt ibland oss. HIV syns inte, men HIV finns fortfarande. Ibland känns det som att vi glömmer det. 1:a December är en dag då vi påminner oss om alla som försvann, för att lyfta en fråga som man plötsligt slutade prata om, men också för att stötta och hedra de som fortfarande kämpar. Personligen gör jag det också för att hedra K och hans minne.

Alexander Erwik,
Editor in chief & partner
 www.finest.se 

Talas det för lite om HIV och AIDS?