"Jobbkrisen beror på arbetsgivarnas sjuka utseendefixering"
Alexandra Najmadin: "Är du en godhjärtad och bra människa räcker inte din talang till att bli psykolog. Du behöver ha haft näsan i böcker för att någonsin kunna arbeta med det".
Det tär på ens självförtroende att vara arbetslös, jag vet hur det känns för att jag är själv arbetslös. Nu är jag mamma-ledig men när jag var gravid fick jag söka jobb aktivt, få hjälp med att skriva och skicka iväg mitt cv och personliga brev till olika företag och för att jag saknade betyg, tidigare erfarenhet och kontakter så fick jag aldrig en chans att bevisa att jag egentligen var smartare, mer intressant och bättre än vad jag verkade på papper.
Det finns så många jobb i Sverige, men för många finns det inga alls. De söker jobb efter jobb, men får aldrig en chans. Det skadar ens självförtroende för innan man ens har presenterat sig och blivit kallad till ett intervju så har man redan blivit dömd, genom ett papper, av människor som leker med tanken att man antingen är a somebody or a nobody.
Den senaste månaden uppgick arbetslösheten till 7,5 procent, vilket var något högre än samma månad föregående år. Totalt uppgick antalet arbetslösa personer till 388 500 personer. Den säsongsrensade och utjämnade siffran för arbetslösheten var 7,9 procent.
För att få ett jobb så måste man oftast ha kontakter och ha haft ett jobb. De ställer krav, vilket jag kan förstå delvis, för dem orkar inte lära upp "a nobody" intill att bli "a somebody". Man ska redan kunna typ precis allt som man vore en inprogrammerad robot. Arbetsgivarna kräver dina betyg, har du inte betyg så är du en dum low-life i deras ögon.
Du ska ha varit anställd på olika arbetsplatser för att de ska kunna bedöma om du ens är smart nog för att förtjäna en plats intill dem på deras arbetsplats. Arbetsgivarna behöver dina referenser, för att bedöma genom ett telefonsamtal till random people, om hur DU är som person, för inte vågar dem träffa dig, lära känna dig och skapa en egen uppfattning om dig först innan de får veta vad andra människor tycker och tänker om dig.
Efter det ska dem få läsa ditt personliga brev. Det heter så för att arbetsgivarna vet mycket väl att ett CV är allt annat än personligt. Det är bara ett papper som berättar med tråkigt information om du tillhör kategorin där dem ser dig som "en någon" eller "en ingen". Arbetsgivarna får inte en bättre inblick om hur du är som person för att du skriver att du gillar att läsa böcker, gå på café eller simma. De skiter ju i vad fan du gör på fritiden för att du kommer få göra allt annat än det på jobbet.
Arbetsgivarna vill ha en bild på dig för att kunna döma dig genom att godkänna eller neka dig på grund av ditt utseende. Har du tatueringar, töjningar, hårt-smink, piercingar eller färgat vågat unikt hår så berättar din bild på ditt personliga brev vem du är i deras ögon och om du är välkommen till att jobba på deras "pryda företag" eller inte, för där ska man smälta in, se neutral ut och absolut inte sticka ut. Har du tatueringar så slänger de ditt cv och personliga brev i papperskorgen för att de ser dig som skräp. Du kan vara världens snällaste smartaste människa, men ändå vågar inte arbetsgivarna anställa dig för att ditt utseende berättar allt om dig som dem tror att de behöver veta.
Lyckas du få ett jobb så måste du gömma dina tatueringar, tvätta bort ditt hårda smink, ta ut dina töjningar och kanske behöva färga ditt hår intill en normal färg som smälter in för att dem vill inte behöva skämmas för att du ser "konstig" ut och för att du vågar visa ditt riktiga ansikte, din riktiga stil och att du är en riktig människa. McDonalds, Burger King och telefonförsäljnings-företag brukar inte vara så fördomsfulla, men 90 procent av alla företag anställer dig inte om du inte ser ut som dem och passar in.
Har man haft ett mörkt förflutet som innehöll kriminalitet för att att man inte fick ett enda jobb, för att socialen sedan nekade en och för att det var det enda sättet man kunde tjäna pengar på och det resulterar till slut med att man åker in några år på ett fängelse, så spelar det ingen roll efter man har avtjänat sitt straff, om man har blivit en bättre människa och planerat att man ska börja tjäna bra, ärliga och rena pengar, för kommer man ut och samhället pekar fuck you, för att man begick ett misstag, i stället för att räcka dig en hand. Då har de oftast inget annat val än att gå tillbaka till det farliga livet.
Är du en smart begåvad kunnig hjärnkirurg i ditt hemland så spelar det inte någon roll när du kommer till Sverige för här passar du tydligen bäst som typ en taxi-chaufför. Det spelar ingen roll hur mycket den svenska sjukvården behöver dig, har du ett utländskt efternamn, inte den bästa svenskan och en konstig brytning så är din arbetsplats i samhället oftast i en taxi-bil, i en pizzeria eller i en buss.
Är du en godhjärtad, duktig och bra människa som kan dra upp en deprimerad människa från mörkret, som kan få en människa att börja må bra med sig själv och hitta ljuset med att ge råd så räcker inte din talang till att bli psykolog. Det räcker inte med att du själv ha vart med om ett helvete, att du kan förstå smärtan människor känner och är fördomsfri, jordnära och lätt att prata med. Du behöver ha haft näsan i alla böcker för att någonsin kunna arbeta med det du är bäst på för annars är du bara inte tillräckligt bra.
Det är fel. Alla som har viljan att jobba ska få en chans, oavsett betyg, oavsett om man har haft ett jobb förr eller inte, oavsett om man har begått misstag i sitt förflutna och oavsett hur man ser ut. Ingen av oss har rena händer, men många låtsas gärna som det med att vägra säga ja och anställa en person som ser ut att ha smutsigare händer för att man inte är perfekt pappersmässigt, kunskapsmässigt och utseendesmässigt.
Allt ska stå på papper och genom ett papper så bedömer arbetsgivarna om du är rätt-material eller skräppost. Ingenting är mänskligt längre, vi måste agera som roboter, dölja att vi är människor, acceptera att andra dömer oss och sedan vara kvar med tanken, hopplösheten, ångesten och rädslan om vi faktiskt beräknas som a nobody or a somebody.
Det borde räcka med att gå till ett företag, presentera sig, som förr i tiden, berätta om hur man är som person, berätta att man vill jobba och bara kunna ha ett äkta, djupt och ärlig konversation från en människa till en annan, där man bemöter varandra öga mot öga, behandlar varandra mänskligt och ger varandra en ärlig chans oavsett vart man kommer ifrån, oavsett vart man har vart i livet och oavsett hur man ser ut.
