Lördag 15 Maj
Stockholm

"Alla är olika och man måste lära känna sin egen ADHD"

Linn Törnlund: "För det handlar inte om nån självömkan eller lathet att må dåligt och framförallt är det inget aktivt val som skulle undvikas om man bara ville annat."

Kommentera (1)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Om skribenten

Linn Törnlund är en ung konstnär och illustratör som har egna erfarenheter av ADHD.

Följ henne på Instagram: @somentorktumlare 

Läs hennes blogg: somentorktumlare.blogg.se 

Emelie Walles text om ADHD  kändes som ett steg fram och två bakåt i debatten. Hon har rätt i mycket och är ett bevis på att en diagnos inte behöver utgöra en begränsning men det är på ett ogenerat onyanserat sätt som hon breder ut sig.

Missförstå mig rätt men det är lätt att prata om gnäll och lathet, när man redan gjort grovjobbet. 

Själv är jag 23 år gammal, blev diagnostiserad för ett år sen och jobbar hela tiden med självinsikt och självkänsla, för att få grepp om vilka verktyg som är dem rätta för just mig men jag är långt ifrån examen i självkännedom än. 

När jag kuggade tenta efter tenta eftersom jag inte kunde koncentrera mig, trots att jag satt i ett separat rum och fick skriva på en dator, så var diagnosen ett stöd för mig eller som Walles menade ”nått att luta sig mot”. Men det betyder inte att jag är lat eller viljelös, det handlar om att hålla sig flytande i strömmen av självförakt som stormar fram.  

För trots fiaskot med tre kuggade tentor av fyra så tänker jag söka till ett högskoleprogram nu i höst.

Jag har kollat upp vilka pedagogiska stöd jag har rätt till och känner för första gången att högskola är möjligt för mig och att det finns plats för mig i klassrummet. 

Diagnosen är ingen ursäkt, den är ett utlåtande från utredningen jag genomgått. Den är en individuell innehållsförteckning som gör det möjligt för mig att acceptera varför det är som det är för just mig. Min psykolog sa vid ett tillfälle ”- alla borde få göra en sån här utredning, det är väldigt intressant och lärorikt.” Och jag håller med henne, det var intressant och framförallt lärorikt att få förklarat för mig varför det är som det är för just mig.

För oavsett om man väljer att se ADHD som en sjukdom/diagnos eller inte, så är det inte det minsta roligt innan man gjort grovjobbet och fått både självkännedomen och verktygen som behövs. 

Några exempel på hur det kan vara är att känna sig misslyckad, att agera destruktivt och skada sig själv och dem som betyder allra mest och att inte förstå varför det bli så.
Inget nöjesfält direkt men det är viktigt att prata om, det är viktigt för alla dem fortfarande är där och kämpar.

För det handlar inte om nån självömkan eller lathet att må dåligt och framförallt är det inget aktivt val som skulle undvikas om man bara ville annat. Det handlar om mycket jobb och slit för personen i fråga och dess omgivning för att vända och simma mot grundare vatten.

Jag och mina närmaste har simmat som dårar i det djupa vattnet som omgett oss och idag befinner vi oss iallafall där vi kan sätta ned fötterna vid trötthet. Min självkänsla blir bättre, jag vågar ha ambitioner för min konst, studera på högskola och framförallt jag slår mig inte lika hårt som förut när jag faller ihop. 

Så ja, Walles har rätt i att en diagnos inte behöver utgöra begränsningar, hon är ett av många levande exempel på att man kan ha tre bolag och tre ungar även om man har en ADHD diagnos. 

Hon har jobbat sig till en god självinsikt och använder sig av dem redskap som hon behöver för att göra det bästa utifrån sina förutsättningar. Och det vill jag gratulerar henne för!

Men eftersom jag själv är under uppbyggnad och inte ens i närheten av vare sig tre bolag eller ungar väljer jag att skildra den delen som annars ofta blir bortglömd eller helt enkelt tagen för självömkan och lathet när det egentligen handlar om att pågående arbete för att nå självkännedom och självkänsla. 

Så jag hoppas att ni som också gör jobbet som ingen ser hör mig för jag sitter på raden längst fram och hejar vilt på er! 

Linn Törnlund,
Konstnär och bloggare

Håller du med?
Tack för din röst!
Kommentera (1)
Kopiera länk
Dela