Trifa Khaled: "Jag kommer aldrig vara nöjd"
Trifa Khaled: "Är det inte bättre att vi hittar de fel vi har i vårt samhälle och fixar dem istället för att skjuta upp dem eller sopa dem under mattan? Varför kan vi inte ta tag i de fel vi har för att sen kunna leva i en värld där alla är jämställda?"
Trifa Khaled går på gymnasiet och är väldigt intresserad av politik. Följ henne på Twitter på @ur_killjoy.
Närman hamnar i olika diskussioner om samhällsfrågor,kommer väldigtofta kommentaren om att vi helt enkelt borde vara nöjdaoch sluta klaga. Att vi har haft det värreförroch att vi faktiskt borde nöjaoss med det "jämställda"samhälletvi har byggt upp. Jag förstårdet tankesättet. Jag har självtänktså underen väldigtstor del av mitt liv och till viss del hållerjag med. Sverige ärett väldigtbra land, därde flesta har ett tak överhuvudet, där vi har ett välfärdssystemsom ärett av världensbästaoch där vi har kommit mycket längre jämfört med hur vi hade det förr.
Menunder det senaste årethar jag börjatengagera mig mer inom politik,främstinom rasism och sexism, och dåhar jag märktatt vi har en långvägatt gå närdet gälleratt motverka den strukturella rasismen och sexismen. Åretär2015 och om du inte har ett svenskt efternamn såkommer ditt cv hamna längstner i högen,ett icke-vitt barn misshandlas av vakter och vakterna frias, domstolar friar våldtäktsmanefter våldtäktsmanoch kvinnor tjänarfortfarande mindre lönänmänförsamma arbete. Hur långtlåterdet som om vi har kommit?
"Justörretallriken är,desto mer kan man hitta som ärfel" ärett uttryck som jag hörttidigare, men så somjag ser det, varförska vi inte hitta fel? Ärdet inte bättreatt vi hittar de fel vi har i vårtsamhälleoch fixar dem iställetföratt skjuta upp dem eller sopa dem under mattan? Varförkan vi inte ta tag i de fel vi har föratt sen kunna leva i en världdäralla ärjämställda,därvårabarn och barnbarn kan vara helt nöjda?
Vikan tänkatillbaka till medborgarrättsrörelsensom pågickunder 50 och 60-talet i USA. Svarta behandlades som andra klassensmedborgare men till slut såfick de nog och sa i från. Det varmångadå medsom påstodatt de borde vara nöjda,de hade ju kommit sålångt frånden tiden då svartatvingades vara slavar i USA. I ställetså vardet några som reste sig upp och kämpadeemot ett system som behandlade dem som andra klassens medborgare. Såsmåningomanslötsig folk till demonstrationerna och till slut såfick de resultat. Nu tycker viatt medborgarrättsrörelsenvar en självklarhetoch att de inte borde ha ståttut med sådandiskriminering. Änidag så kämparde emot den strukturella rasismen som fortfarande finns kvar motsvarta.
Jagtänkerväldigtofta på detnärfolk tycker att jag bara borde vara nöjd. Jag tänkeratt en dag kommer en annan generation titta tillbaka och tycka attdet vi gjorde föratt bekämpaojämställdhetenvar en självklarhet.Det kanske handlar om jantelagen när vi tror att vi helt enkelt borde vara vara nöjdamed det vi har, och att vi ska inte krävamer för"vem tror vi att vi är".Så längeojämlikhetenfinns kvar kommer jag aldrig vara nöjd,fördet ärnärvi blir nöjdamed diskriminering och ojämställdhetensom vi inte nårnågraresultat.
TrifaKhaled
