"De som pratar om folkmordet i Turkiet riskerar sina liv"

- 28/04/2015, 10:18 -
Iskander Sauma och Dabin Zarar.

Iskander Sauma och Dabin Zarar.

Ptivat

Dabin Zarar och Iskander Sauma skriver om folkmordet i det Osmanska riket. Folkmordet inträffade för 100 år sedan, men än i dag förnekar Turkiets styre att det inträffade och straffar dem som talar om det.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Den 24:e april 2015 var det åter årsdag för att minnas och hedra de som dog under Seyfo, folkmordet i Osmanska riket, och den långa kampen för ett erkännande. Men denna årsdag är inte vilken som helst. I år har det nämligen gått 100 år, ett helt sekel av förtryck och förnekelse. Många undrar hur detta folkmord har någon betydelse i dag om det skedde för så lång tid sen. Ett erkännande ligger inte enbart i intresset av de generationer som påverkats av folkmordet utan även i Turkiets. Om Turkiet någon gång ska ta steget ur nationalismen som genomsyrar dess samhälle, så är detta en av de viktigaste stegen.

Åren innan folkmordet bredde nationalismen ut sig över Europa. När Tyskland och Italien enades sågs detta som ett sätt att rädda det Osmanska riket från den nedgående spiral de hade hamnat i. Ungturkarna som hade makten hade lagt upp planen att turkifiera den Osmanska riket. Det skulle enbart finnas turkar. Man såg alla som inte var turk som ett potentiellt hot och orsaken till Osmanska rikets nedgående spiral.

Man skulle tvinga de kristna att konvertera eller dö. Något som sker även i dag men under annan flagga. Ironiskt nog så var det det Osmanska rikets mångfald som gjorde att riket var så mäktig i första början och det potentiella hotet bestod av oskyldiga bönder. Det var med dessa anledningar som folkmordet tog sin början, men man ska inte anklaga individuella turkar för folkmordet. Många turkar var emot folkmordet och under året gömdes många oskyldiga armenier, syrianer/assyrier/kaldéer och pontiska greker från svärdet i turkiska hem och riskerade sina egna liv.

När folkmordet nådde sitt slut försökte man bittert samla ihop bitarna. Överlevande försökte återvända hem till familjen men fann bara ruiner och död. Andra började sitt liv på nytt genom att leva i diaspora. Den nyskapade nationen Turkiet försökte glömma det som hade skett men trots det fortsatte förtrycket. Man försökte fortfarande turkifiera nationen och man fick enbart lära sig ett enda språk: turkiska.

Än i dag så vägrar Turkiet erkänna folkmordet vilket påverkar nationen tills i dag. Det har gått så långt för att hålla sanningen från folket, att man bestraffar människor och i vissa fall har skjutit personer som uppmärksammat folkmordet i landet. Turkiet lever i dag i en nationalistisk bubbla som försvårar deras samhällsutveckling och en av orsakerna är erkännandet av folkmordet.

Det som påverkar Turkiet mest är hur man förändrar turkisk historia i läroplanen för att gynna de egna åsikterna. Detta är något alarmerande då läroplanen främst ska vara opartisk. Det ska inte vara upp till politiker och offentliga åsikter att avgöra vad som är sant eller inte. Man har ingen rätt att indoktrinera sina egna åsikter till unga turkar. Att göra det detta kallas fascism.

Utöver det så är historia en del av vem man är. Om man förvrider sanningen raderar man bort en del av turkisk identitet i stället för att ta ansvar för det som skett. Det tar bort chansen att göra upp med gamla misstag och se till att dessa hemskheter inte sker igen. Ironiskt nog tas inte detta upp i läroplanen här i Sverige. Få personer i Sverige känner till folkmordet och om de gör det är det sällan de vet att armenier inte var den enda påverkade folkgruppen. Vi har själva glömt bort detta folkmord som enbart nämns av de generationer som påverkas än i dag. Seyfo är sannerligen det förglömda folkmordet och våra egna politiker använder denna hemska händelse för att framföra sin egna politik.

Turkiet kan inte heller vara en demokratisk nation om folket inte får yttra sig om folkmordet eller negativt riktat mot Turkiet. Detta är emot demokratiska principer, att neka denna rätt till den turkiska befolkningen är ett steg bakåt. Det visar hur Turkiet har utvecklats sen folkmordets slut. Att neka sin befolkning yttrandefrihet begränsar folkets makt att förändra sin nation och att leda landet mot en positiv förändring.

I dag motverkar Turkiet, med alla möjliga medel, de länder som vill erkänna folkmordet. De kan starta konflikter och skära kontakten för att på detta vis få en nation att dra tillbaka sitt erkännande genom att använda politisk och ekonomisk press. Vad skulle ske ifall Turkiet erkännande folkmordet? Varför är frågan tabu? Vad som skulle ske i Turkiet ifall de erkände kan spekuleras, men de förmåner som finns är många. Det skulle vara ett stort steg att utvecklas som demokratisk nation.

Frågan folk brukar ställa sig själva är hur man kan förneka ett folkmord på miljontals människor, något slags medlidande borde de känna. Turkiet borde rikta sig gentemot de drabbade och göra upp i stället för att försöka förneka något som har hänt. Turkiet måste ta ansvar för sina handlingar, inte ta avstånd. Turkiet borde vara ett land folk ska kunna prata gott om i stället för att associeras det med fascism och förnekelse.

Detta är något som absolut inte får glömmas bort, för om det glöms bort så är det lätt att det kan upprepas igen någon gång i framtiden. Därför måste vi komma ihåg det som hänt och se till att något liknande aldrig sker i någon del utav världen igen.

Dabin Zarar, Internationell- och Medlemsutvecklingsledare SSU Uppland
Iskander Sauma,
Internationell- och Studieledare SSU Uppland