"​Låt oss ta ett snack om "överklasscharity", Filip Hammar"

- 17/06/2015, 17:31
1 av 3

Privat/TT

2 av 3

Privat

3 av 3

Bertil Enevåg Ericson / SCANPIX

"Du borde ta dig dit. Köp en flygbiljett. Det har du råd med. Jag är säker på att du har ett gage från något företagsgig till övers någonstans"

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Hej Filip Hammar,

Jag skriver till dig angående ditt helt uppenbart ogrundade utspel angående "Sofias vidriga överklass-charity". Jag skulle vilja ge dig några personporträtt att hänga upp din önskan om fallet av en organisation som aktivt tar ställning för mänskliga rättigheter och barns rättigheter i Sydafrika på. Så att du är helt medveten om vad det är du önskar ska gå åt helvete.

Jag vet inte om du varit där, på Project Playground alltså. Det har hur som helst jag, kanske kan kännas skönt med en förstahandskälla som inte bär epitetet "hennes kungliga höghet" och som inte har några eventuella intressen i att en organisation som denna framstår som god och välgörande. En av folket, som på ett objektivt sätt kan avgöra om Sofias och Fridas organisation gör skillnad eller bara är som du säger, renodlad överklass-charity.

Jag vill berätta för dig om tre personer som jag mötte på Project Playground under mitt besök. Jag kommer utelämna deras namn av respekt för deras eventuella vilja att vara anonyma. Inte för att jag är särskilt övertygad om att du skulle lagt de på minnet, om jag skrivit ut dem. Jag besparar dig också, i och med detta, det dåliga samvetet som ett namn och ett ansikte kan bidra till när man uttalat sig klumpigt om fruktansvärda sociala strukturer och livsöden på platser på jorden man aldrig besökt. När man önskar att det enda hopp någon har i det fullständiga helvete som utgör någons vardag, ska gå åt helvete.

Det finns en pojke som spelar fotboll i organisationen fotbollslag. De tränar varje dag efter skolan och han är alltid där. Snörar omsorgsfullt på sig sina fotbollskor som Project Playground försett honom med och springer ut på planen. Han är otroligt talangfull, pojken. Han var faktiskt med i Göteborg och spelade Gothia Cup med laget som fick åka till Sverige för att delta i turneringen. Efter träningen talade vi med honom. Frågade vad Project Playground betytt för honom och vad han tycker om fotbollsträningarna etc. "Smalltalk" helt enkelt, en amerikansk term du helt säkert är bekant med. Är det inte LA du bor i?

Hursomhelst, han lyfte på sin matchtröja och den gula västen han bar och blottade de två ärr som lyste i vitt på hans buk. Pojken hade, innan sin medverkan i Project Playground, varit medlem i ett av de många kriminella gäng som regerar kåkstaden Langa där organisationen håller till. Pojken hade blivit skjuten i magen och förts till sjukhus, svårt skadad, som ung tonåring. Pojken blev plockad från gatan av en av organisationens ideella arbetare och är idag inte längre en del av gängvärlden och allt vad den innebär. Istället spelar han fotboll och pratar med mig om Zlatan.

Det finns en flicka också som deltar i dans- och sångklasserna som hålls i Project Playgrounds faciliteter efter skolan. Aldrig har jag sett en person leva ut i sådan fullständig lycka som när jag iakttog flickan ta stegen i den inövade rutinen i den stora salen med ett femtiotal elever. Flickan är inte mer än tio, tolv år och har sedan tidig ålder utsatts för sexuella övergrepp av en familjemedlem. Framför mig sitter en späd ung flicka som berättar om vad hon utsatts för med en distans i blicken och en skärpa i rösten som skär i luften. Framför mig sitter en flicka som väljer repliker som en vuxen.

På Project Playground försöker man bryta ned och tala om den nästintill självklara strukturen som finns kring kvinnovåld i
Sydafrika. Denna har byggts upp under årtionden och har växt i takt med att landet växt till en alltmer totalitär stat. Strukturen har historien och förlegad tradition och kultur att skylla. Och för detta tar flickan och så många andra kvinnor smällen.

Det finns en tredje och sista person jag vill berätta om. En tvåårig flicka som sedan födseln burits över sin mammas rygg. Under den första spädbarnsperioden deformerades flickans skelett så till den grad att hon vid två års ålder inte än lärt sig krypa. En dag under mitt besök lekte vi med flickan på plastmattan i ett av husen. Flickan började plötsligt dra sig framåt, och tog två vingliga krypsteg med hjälp av hennes nu stärkta men så spröda knän. Efter lång och hård träning fick flickan äntligen kontroll över hennes tidigare icke-funktionella lemmar. Detta bara tack vare Sofias "överklass-charity".

Åh, jag skulle vilja att du fick se själv, Filip. Du borde ta dig dit. Köp en flygbiljett. Det har du råd med. Jag är säker på att du har ett gage från något företagsgig till övers någonstans, eller du kanske kan ta en sponsorpeng från ett podcastavsnitt och faktiskt åka till Langa. Om inte, då får du väl sitta i LA och spy galla över kungahuset och förlegade bröllopstraditioner och klura på tweets som kan uppröra så att du får figurera i folks feeds igen. (EN dag, Filip! Det var det de bad om, Prinsen och Sofia. En dag utan att du skulle behöva spela fula kort för att dra uppmärksamheten från dem till dig. Men du kunde inte hålla dig).

Vet inte om det är en vidrigt cynisk människosyn eller bara en otrolig vilja att figurera i sociala medier eller någon slags kombination, men oavsett vilket: TO HELL WITH BOTH OF 'EM!

Och slutligen, fan vad man hoppas att allt går vägen för alla de fantastiska barn som får vara just barn tack vare prinsessan Sofia. Kunglighet eller medmänsklighet, Filip, man måste faktiskt inte välja.

Emma Zachrisson,
Student