"Självförsvar hjälper inte den som redan är våldtagen"
Elsa Ardevall skriver att det är viktigt att våga göra en anmälan om du har blivit utsatt för sexuellt våld.
Elsa Ardevall är 18 år och feminist.
Följ hennes blogg: rymdkrig.blogspot.se
Det talas mycket om hur stor våldtäktskulturen växt sig, hur fler och fler förövare går fria trots att de inte borde. Det talas om att tjejer ska utbilda sig i feministiskt självförsvar, att vi måste lära pojkar att respektera ett nej. Det är så viktigt, men vad gör du om det är för sent? Om du redan är en av de hundratals som i tysthet blivit utsatta?
Då hjälper inte feministiskt självförsvar, då hjälper det inte att pojken på andra sidan gatan inte rör vid dig. Då är det redan för sent, då är världen redan en rungande blågrön, otämjbar massa som gör ont att vara på. Då har det redan placerats tio kilo smärta i varje tår som faller trots att du inte vill gråta mitt i stadsparken eller på tåget på väg hem.
Det är okej att vara ledsen. Det är okej att gråta, skrika, slåss. Spendera många dagar i sängen under en massa filtar och med många filmer på tv. Det är okej att göra ingenting överhuvudtaget. Det är okej att vara ledsen, men det är också okej att skratta. Faktiskt är det så himla okej att gråta och skratta. Det känns antagligen konstigt att skratta när du varit med om det hemskaste, för det gör ju så jävla jävla ont. Och om jag skrattar kommer ingen se hur dåligt jag mår, ingen kommer att lita på mig, tro på att det som hände faktiskt hände och att det hände mig.
Det är inte du som ska ta ansvar för att andra beter sig illa. Det har ingenting med vad du hade på dig att göra. Det har ingenting att göra med vad du gjorde eller inte gjorde. Det du kan göra när det värsta hänt är att våga prata om det och lägga skulden där den hör hemma och det är inte hos dig. Det är viktigt att anmäla det som hänt dig. Det som gjort dig så jävla illa. Du förtjänar upprättelse, du förtjänar att bli trodd och du behöver göra allt som är möjligt för att kunna leva ett liv värt att leva trots att det är klistrigt och svart just nu.
Det är inte ditt fel, men du måste göra dig själv tjänsten att ta hand om dig så gott det går. Att anmäla är ett steg på vägen. Att bestämma sig för att anmäla är skitsvårt. Eller, det var det för mig. Många tankar som: "Förtjänar jag upprättelse?", "Jag förtjänar inte att anmäla. Det är ingenting att bry sig om" och "Det är för litet för att anmälas", for genom mitt huvud i en ständig ström. Men det är viktigt att ta beslutet att anmäla, och att när du gör det ha en vän, kurator eller någon från tjejjouren med sig. Vem som helst som du är trygg med bara du inte är ensam.
Det kommer bli tufft men det är värt det. Även om just ditt fall skulle läggas ner så har du tagit steget att anmäla. Du har bidragit till att statistiken blir rätt och då kommer samhället till slut tvingas stå till svars för allt som förut pågått under ytan. Det kommer leda till att fler fall blir fällda, att fler får upprättelsen vi förtjänar. Mitt fall har blivit nerlagt, men jag kämpar för att inte ta det personligt. Jag är en av många tusen som fått nerlagda fall. Det är så statistiken ser ut och det suger. Men att anmäla är jätteviktigt eftersom det i tysthet påverkar statistiken.
Om du känner att du inte klarar av att göra det för din egen skull, gör det för alla andra utsatta där ute. Gör det för att statistiken ska ta ett steg i rätt riktning, för att det i framtiden ska kunna hjälpa andra. Gör det för att samma person inte ska kunna skada andra. Även om det inte känns som att det leder någonstans, så lovar jag att det sakta, sakta förändrar allt. Varje anmälan är viktig, även om det inte handlar om våldtäkt utan "bara" om catcalls, sexuellt ofredande och dylikt. Din röst räknas. Du är viktig.
Till alla hjältar där ute, oavsett om ni tillhör de som anmält vad som skett eller är en del av mörkertalet, jag är så obeskrivligt stolt över oss allihopa. Att vi finns är guld värt, för världen behöver sådana som oss. Det är vi som kommer påverka världen en dag. Det är vi, som upplevt det mörkaste och svåraste, som kommer hjälpa andra och göra skillnad, på riktigt.
Glöm aldrig aldrig bort att du inte är ensam. Det är när du känner dig som allt ensammast som vi finns här och håller dig i handen.
Elsa Ardevall
