Torsdag 15 Apr
Stockholm

"Skäms inte över att du mår dåligt – du måste våga söka hjälp"

Alice Josephson anser att det är fel att inte folk vågar berätta hur de mår.
1 av 3
Alice Josephson anser att det är fel att inte folk vågar berätta hur de mår. Foto: Privat / TT
Psykisk ohälsa drabbar en stor del av befolkningen menar Alice Josephson.
2 av 3
Psykisk ohälsa drabbar en stor del av befolkningen menar Alice Josephson. Foto: TT NYHETSBYRÅN
Alice Josephson.
3 av 3
Alice Josephson. Foto: Privat

Alice Josephson skriver att psykisk ohälsa måste uppmärksammas mer.

Kommentera (32)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Om skribenten

Alice Josephson är 15 år och styrelseledamot i Grön Ungdom Uppsala samt Grön Ungdom i Dalälvs-regionen.

Följ henne på Twitter: @alice_josephson

Rapport efter rapport visar att den psykiska ohälsan bara ökar hos ungdomar. I slutet av 1980-talet var det nio procent av tjejer i åldern 16-25 år som svarade att de mådde dåligt och siffran var då fyra procent hos killar. Ungefär 20 år senare, så svarar 30 procent av tjejer i samma ålder att de känner någon typ av oro, ångest eller nedstämdhet. Samma år uppger 14 procent av killarna att de känner någon typ av ovanstående symptom.

Vi måste fråga hos hur samhället har utvecklas sedan 1980-talet. En kan anta att stressen som kommit med betygshetsen från Jan Björklunds skolpolitik, skeva skönhetsideal och osäkerheten på arbetsmarknaden är bidragande orsaker. Men vi måste även fråga oss själva vad vi gör för att hindra denna utveckling bland unga.

Studier visar att bland vuxna så mår sammanlagt 1,4 miljoner i Sverige i dag dåligt. Det är alltså lika många som lider av psykisk ohälsa som smärta i rörelseorganen. Men jag tror inte att jag är ensam om att höra fler folk klaga över sin ryggsmärta än sin depression?

I dag är det pinsamt att söka hjälp. För mig tog det ett halvår från att jag började må dåligt tills jag sökte upp en psykolog – för att jag skämdes. Jag tror inte det är lika många som skäms över att söka hjälp för sin nacksmärta, ändå är det lika många som lider av fysiska smärtor.

Jag blev inspirerad när jag lyssnade på Sanna Lundells sommarprat i P1. Det finns en bild i dag i av att vi ÄR våra psykiska sjukdomar och att vi därför saknar identitet som personer. "Jag har Diabetes", får en oftare höra än: "Jag är diabetiker", samtidigt som: "Jag är deprimerad", är en mer förekommande fras än: "Jag lider av depression".

Själv upplever jag det ofta som ovanstående. Men jag är förundrad över varför vi gör skillnad på fysisk och psykisk sjukdom. Vi måste ha en öppen och mer tolerant syn på psykisk ohälsa. Om vi skulle haft det skulle vi kanske till och med hindrat personer från att ta sina liv – för att de hade vågat berätta i tid.

Detta är även en feministisk fråga. Eftersom det just är mer kvinnor än män som lider av psykisk ohälsa är det främst kvinnorna som drabbas av denna tystnad. Och det är lite typiskt, för psykisk ohälsa är inte det enda som främst drabbar kvinnor, som inte tas upp på samma sätt. Jag kan se ett tydligt mönster av vad vi inte pratar om. Mens och Endometrios är bara några exempel. Ändå är det mer personer i samhället som har Endometrios än Diabetes.

Det måste vara nog nu! Vi kan inte gå runt och skämmas över att vi blev påverkade av Björklunds skolpolitik och utseendefixering. Vi kan inte gå runt och skämmas över att vi blir påverkade av samhällets skeva ideal och vi kan inte gå runt och skämmas över att vi är mänskliga.

Att säga som att en går igenom en nedstämd period ska kunna liknas vid att ha ont i foten. Det är 50 procent av befolkningen som någon gång under livet genomlider en depression trots allt.

Jag vill uppmana alla er där ute att vara öppna. Jag vill be alla er i media, alla er i skolor och alla er som medmänniskor att göra unga där ute en tjänst – prata om detta!

Alice Josephson

Håller du med?
Tack för din röst!
Kommentera (32)
Kopiera länk
Dela