"Är några hundra kronor värt mer än ett människoliv?"
Andreas Brännström: "Jag tror mycket måste bli bättre. Det är inte rätt väg att stänga våra gränser, låt istället debatten handlar om hur vi kan ta emot de som flyr hit".
Andreas Brännström är entreprenör och driver bland annat företaget Brame.
Han började som ”egenföretagare” vid 12 års ålder då han stod på Systembolaget och sålde kölappar till stressade människor.
I dag driver han tre företag och renoverar ett eget hus i Saltsjö Boo.
2004 inträffade en tsunami i Asien, en fruktansvärd katastrof som skördade 300 000 liv, däribland 543 svenskar. Vi i Sverige berördes i hög grad och många chockades, precis på samma sätt som vi hade gjort 10 år tidigare när Estonia förliste och 501 svenskar dog.
När tsunamin hade drabbat Thailand så gick jag och en vän till Röda korset för att hjälpa till och skramla pengar och vi var inte ensamma. Sverige hade aldrig sett ett sådant givmilt folk tidigare. Var och varannan svensk engagerade sig på något sätt. En månad efter katastrofen hade svenskarna skänkt en miljard, en hiskelig massa pengar. Svenskarna visade på empati, vi blev helt enkelt berörda och vi var beredda att bidra.
Flyktingar då? Det finns uppskattningsvis ca 60 miljoner flyktingar i världen idag. Majoriteten är flyktingar i sina egna länder eller grannländer. Många som flyr är beredda att riskera sina liv, därför att det helt enkelt inte finns ett liv att leva i deras hemländer. Vi i Sverige kan inte råda över deras situation. Det kan handla om att deras hus blivit bombade av IS, Assad eller någon gerilla i Afrika. Det betyder också att det är svårt för Sverige att tvinga dom att stanna, något som vissa i Sverige kanske skulle önska. Det är en myt att vi skulle kunna hjälpa dessa människor, än mindre kunna hindra dem att komma till oss.
När nu dessa flyktingar flyr med lastbil eller båt till en säkrare plats i världen så gör de det med livet som insats. Är det då värdigt ett land som Sverige att inte följa i Raul Wallenbergs fotspår? Har vi inte råd att hjälpa dessa människor från en säker död? Är några hundra kronor på vår lön, eller pension, värd mer än ett människoliv?
Till Sverige har det kommit knappt en flykting per tre hundra invånare. Det betyder att om den flyktingen inte under hela sitt fulla liv kan stå för sina egna kostnader, ja då behöver vi göra det. Kan inte vi då, med samma välvilja som vi skänkte pengar till Thailand också rädda liv på dom som kommer till Sverige? Högst troligt, så kan vi med en god integrationspolitik få folk i arbete, precis på samma sätt som vi investerar i nyfödda barn (exempelvis genom skola) så kan vi investera i våra nyanlända.
Sverige är ett land som snart passerar 10 miljoner människor. Om vi skulle vara lika tätbefolkat som Italien, ja då skulle det bo 80 miljoner människor här. Om vi skulle vara lika tätbefolkat som Nederländerna då skulle vi vara 181 miljoner. Plats finns det alltså.
Kommer det vara en oändlig ström av flyktingar i all tid framöver? Nej, inte om vi ska kolla på hur historien har sett ut. Vi är uppe och tangerar nivåer kring 1994, där andra världskrigets flyktingströmmar slår dagens läge. Det betyder alltså att det finns ett ljus i tunneln för alla som bor i krigshärjade områden. Det kommer förmodligen bli bättre.
Kan vi då inte hjälpa de som kommer hit? Det är ju inte så att vi på några sätt har öppna gränser. Var och varannan vecka är det en historia i media som pratar om någon som kommer bli utvisad där ens hjärta kan känna att det är fel. Inget parti pratar heller om att lätta på bestämmelserna vilket troligtvis betyder att de som kommer hit verkligen behöver hjälp.
Jag tror mycket måste bli bättre. Svensk flyktingpolitik KAN bli bättre. Det är inte rätt väg att stänga våra gränser, låt istället debatten handlar om hur vi kan ta emot de som flyr hit. Vad kan Sverige göra för att integrera våra nyanlända? Hur kan vi på bästa sätt ta tillvara på deras arbetsmöjligheter där dom kan bidra till Sveriges välfärd? Det borde diskussionen handla om.
Till sist skulle jag önska att fler kunde engagera sig på samma sätt som vi gjorde efter tsunamin 2004. Hjälp våra nyanlända in i samhället. Se dom inte som främlingar utan som våra nya medmänniskor. Bakom alla dessa har vi kanske en ny Zlatan, en Silvia eller kanske en ny svenne banan. Vi har utrymmet och som så många har sagt innan mig: finns det hjärterum finns det stjärterum
Öppna era hjärtan!
Andreas Brännström,
Entreprenör och egenföretagare, fritidspolitiker i Nacka (M)
