Självhjälpböcker kan skada dig om du inte är försiktig

"Välj lyckan!","Hitta ditt sanna jag!", "Självkänsla nu!", Listan är lång, likaså teknikerna som utlovar resultat bara vi är villiga nog att ta oss an det författaren förespråkar.

Men vad gör man om resultatet uteblir? För oftast är det faktiskt det som händer. Då står man där och känner sig ännu mer misslyckad än då man från början stod vid hyllan "populärpsykologi" med ett hav av teorier som jag anser snarare fördummar än hjälper befolkningen.

Min medvetenhet är stor kring aktörernas välmenande som försöker få oss att dra nytta av deras visdom. Jag vill gärna tro att de inte är några kvacksalvare som försöker tjäna pengar på vår godtrogenhet. Men hur många av oss har fått våra liv förändrade i grunden av något vi läst eller hört? Man kände sig säkerligen inspirerad där och då, men hur många lyckades verkligen förbättra sin självkänsla som så många av dessa böcker utlovar?

Nu menar jag inte att exakt alla självhjälpsböcker är slöseri med tid – vissa är verkligen användbara – men enligt min erfarenhet står deras långsiktiga verkan i direkt proportion till hur väl förankrade deras insikter och rekommendationer är i beprövad vetenskap.

Det farliga är att det för dessa författare är ganska lätt att överträda gränserna mellan åsikter, ideologier och etablerad fakta på ett subtilt och oftast väldigt skickligt sätt. När det gäller det mänskliga medvetandet finns det ibland frågor som inte har några rätta eller felaktiga svar. Därför bör vi inte bli särskilt förvånade då vi upptäcker att de behändiga teknikerna och välmenande råden inte levererar det som utlovas. Det saknas helt enkelt bevis för att många av dessa tekniker fungerar.

Författaren lindar i stället in övertygelser som egentligen saknar skäliga bevis. Vi gör oss själva en otjänst när vi börjar förväxla teorier med fakta eller blanda ihop vårt eget önsketänkande med själva verkligheten. Sanningen är den att det sällan finns svartvita lösningar på komplexa problem hur gärna vi än önskar. Visst vore det fantastiskt om så var fallet?

I stället leder detta till ett annat problem i dag vilket är behovet att patologisera alla typer av beteendeinslag i vardagen. Vi letar efter fel som kanske inte finns och kategoriserat beteenden som annars faktiskt inte är ovanliga. Mycket går ut på att älska sig själv, vara lycklig och lyckad men det vågar jag påstå är ren nonsens att förvänta sig.

Självklart ska man vårda relationen man innehar till sig själv och sträva efter att göra sitt bästa utifrån sin egen förmåga men jag tvivlar på att det finns människor som går runt och är oerhört lyckliga, lyckade och älskar sig själva. Handen på hjärtat.

I stället letas det "quick fix-lösningar" på allt som inte är det man förväntar sig att det ska vara, och tanken som då kan dyka upp är att en bok som löser just detta problem kan vara värd att köpa. Det är hög tid att vi utvecklar en mer kritisk attityd till detta.

Populärpsykologin är ofta en betydelselös pseudovetenskap som bör bli ordentligt granskad så det klarnar för oss vad som är verkligt och eventuellt användbart för oss – till skillnad från tomma löften. Livet är svårt nog utan att man jagar efter tomma löften och lurar sig själv att förvänta sig det omöjliga.

"Utvärdera populärpsykologins utbud på ett systematiskt sätt", är vad man bör skriva en bok om som kan påvisa utifrån väl beprövade teorier vad som är användbart snarare än att famla efter falska förhoppningar för att tillfälligt lindra vår smärta.

Mia Miric