Han var ju så duktig och välvårdad, men ändå våldtog han mig

Vi känner alla till pornografi. Det kan vara en film som innehåller utmanande scener, det vill säga detaljerade sexscener. Porr anses många gånger vara roligt, men man måste också ha i åtanke att det inte finns något verkligt med en porrfilm. Det är inte äkta.

Tio kameramän, en regissör och några skådespelare.

Jag har ingenting emot porr. Jag har sett på porr flera gånger. Det är naturligt och normalt att båda tjejer och killar kollar på porr. Problemet med porr är att det uppfattas som äkta, handlingar i en porrfilm kan misstolkas med verkligheten.

Klart det kan vara roligt att fantisera utan eller med sin partner, men porr kan vara vilseledande och ta ut sin rätt på fel sätt. Ett flertal av alla miljontals porrfilmer brukar heta något i stil med: "Man seduces a woman". I de filmerna är det ofta en man som tjatar sig till sex och en tjej som säger nej flera gånger, och sedan plötsligt blir kåt och går med på att ha sex i alla fall. I det verkliga livet brukar det inte se ut så.

Det hände mig en gång, med en kille som jag kände mycket väl. Vi hade sex en gång. Jag var lite full, blev trött och ville sova. Sedan kommer jag ihåg att vi hade sex en gång till. Jag kommer ihåg att jag flera gånger innan sexet sagt att det var viktigt att han inte skulle komma på mig. För jag ville inte ha hans utlösning på mig. Men han gjorde det i alla fall. Och sen dess har jag vart så arg på honom. Men sedan ett år senare så kommer ett minne tillbaka. Ett minne som jag förträngt under en lång tid. Ett minne som känns overkligt.

Efter första gången vi haft sex så ville jag sova. Han började sedan försöka få mig att ha sex med honom igen. Men jag sa nej. Han tjatade igen och han fick återigen ett nej. Jag sa nej säkert 20 gånger och han gav sig inte. Han fortsatte. Plötsligt förvandlades situationen till en obekväm sådan, det var allt annat än sexigt. När jag inser att mina ord inte betyder något för honom blir det svart i mitt huvud. Mina ord har alltid haft ett värde, i skolan, i kassan på ICA, på restaurangen och framförallt inför människor. Men den kvällen förstår jag att jag inte har ett val. Han var inte våldsam, han var allt annat än läskig utan han fortsatte bara att tjata. Sedan så har vi sex i alla fall.

Det tog mig ett år att få tillbaka detta minne, som gömt sig längst ner i mitt undermedvetna. Jag har fortfarande svårt att förstå att det här hände mig. Den här tanken eller händelsen hade aldrig slagit mig innan. Andra blir våldtagna inte jag.

Men jag har blivit våldtagen.

Det är omöjligt att säga vad jag ska göra i framtiden för att förhindra detta. Jag har fått lära mig att man ska dricka med måtta när man är ute sena kvällar och hålla sig borta från parker där den typiska våldtäcksgubben står och väntar. Jag känner den här killen än i dag. Jag känner en hel del av hans kompisar. Han är duktig i skolan, han är definitionen av en "välvårdad" kille, men trots allt hände det här.

Det här är inte hans fel, utan det är samhällets fel.

Media sprider fördomar om otroligt otäcka och hemska våldtäkter som begås av äckliga män och gubbar. Vi ser det på tv, på film och läser ofta om det i nyhetstidningar. Givetvis finns det många fall som är hemska och odrägliga, men majoriteten av våldtäkter går inte till så där. Många våldtas utav någon de känner. Många begås i ett hem eller i en gemensam lägenhet mellan två partners. Många män och kvinnor har varit med om detta men kanske inte förstått att detta är olagligt och att tjat-sex kan leda till en våldtäkt, trots att den saknar våld och skrik som median gärna skryter om.

Det finns inte en enda människa på denna jord som kan säga vad jag som blir utsatt ska göra för att förhindra detta. För när en människa, när du inser att dina ord blir tomma som inte värdesätts så hamnar man i en chock. Man känner sig värdelös och man känner sig maktlös. Man vet inte hur man ska tänka om, för om det inte har hänt dig innan så finns det ingen som kan säga hur du ska eller hur du kommer att reagera.

Jag kan inte svara på frågan om jag känt mig ledsen eller skadad efter den här händelsen. Det jag tycker är tråkigt är att min tillit till män är väldigt låg. Jag är inte rädd för att bli våldtagen igen, utan jag är rädd för att inte tas på allvar. Jag är rädd för att bli behandlad på det här sättet igen. Men jag vill kunna lite på män igen, och lita på att mina ord har ett värde inför andra människor.

Men den dagen är inte i dag.

Sophie Blegvad