Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Psykolog: "Näthatare lider ofta av psykiska svårigheter"

Anna Bennich Karlstedt uppmanar näthatarna att sprida kärlek på nätet i stället.
1 av 4

Anna Bennich Karlstedt uppmanar näthatarna att sprida kärlek på nätet i stället.

Per Norman / TT

Hon menar att de i stor utsträckning är personer som inte mår så bra, och att ge komplimanger får oss människor att må bättre.
2 av 4

Hon menar att de i stor utsträckning är personer som inte mår så bra, och att ge komplimanger får oss människor att må bättre.

TT

Anna Bennich Karlstedt ifrågasätter om du som hatar på nätet hade klarat av att göra det ansikte mot ansikte.
3 av 4

Anna Bennich Karlstedt ifrågasätter om du som hatar på nätet hade klarat av att göra det ansikte mot ansikte.

TT

Anna Bennich Karlstedt är legitimerad psykolog,
4 av 4

Anna Bennich Karlstedt är legitimerad psykolog,

Per Norman

Debatt | 12/10/2015 11:07

Anna Bennich Karlstedt: "Nästa gång du vill skriva något elakt, sätta någon jävel på plats, känna dig smartare, den där sköna känslan av makt och att vara någon – kan du inte försöka göra tvärtom?"

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Hej du som skriver aggressiva kommentarer på nätet!

Det finns forskare som intresserat sig för vad som driver dig att syssla med sånt och som har forskat på er som grupp. Eftersom beteendet får sorgliga, ibland alldeles förödande konsekvenser för de som drabbas, så försöker man förstå dessa handlingar bättre. För att sen hitta effektiva sätt att minska det. Så en del saker vet vi i dag, annat kan vi anta och ytterligare annat har vi förstås ingen aning om.

Utifrån den forskning jag läst så vet jag att du, på gruppnivå alltså, oftare är en man än en kvinna. Jag vet att du oftare riktar hatet gentemot kvinnor och även emot personer som faller utanför den snäva heteronormativa ramen. Du hatar också oftare personer som på andra sätt är olik dig själv, till exempel vad gäller etnicitet eller religion. Du kan komma ifrån vilken samhällsklass som helst men det verkar vara vanligare att du kommer ifrån de mindre priviligierade skikten. Jag har sett i studier att graden av psykiatriska svårigheter hos er som sysslar med cybermobbning ökar med graden av trakasserier. Alltså, ju grövre online-trakasserier och ju oftare man ägnar sig åt att hata och hota på nätet desto högre grad av psykiatriska svårigheter kan man finna hos de som utför hoten (Ybarra & Mitchell, 2007).

Jag kan anta att du i högre grad än många andra tycker att olikhet skrämmer. Och att den rädslan gör dig blind inför det faktum att du sannolikt också är ganska lik den du har framför dig. Rädsla/obehag ger oss tunnelseende och vi blir långt ifrån våra smartaste, mest vidsynta bedömare tyvärr. Det blir lättare att dela in de ”olika” i facket ”fiende”. Det där gamla ”vi och dom” du vet, som ställer till det så mycket överallt i världen.

Jag vet att du skriver oftare och mer aggressivt om du kan vara anonym. Det blir också mycket lättare att skriva elaka kommentarer när du inte ser personen du riktar dig till – och inte heller syns själv. Sakerna du skriver skulle du inte alls med samma lätthet säga om du hade personen framför dig. Din egen osäkerhet skulle hämma sig. Hur skulle det kännas när du måste upprepa ”jag ska fan straffknulla dig tills du blöder” till flickan som står precis framför dig? Hon med rädda ögon och en likadan beige kofta som din dotter har?

Var skulle du göra av dina plockiga, plötsligt lite svettiga händer och flackande blick? Ditt eget kroppsspråk skulle antagligen avslöja saker om dig du inte vill att någon annan ska se. Personen framför dig skulle bli svårare att avhumanisera. Det skulle bli uppenbart att det är en riktig person plötsligt. Om du inte lider av extrema antisociala drag (för då skiter du i vilket och berörs inte alls av den andres känslor, men enligt studier är det ju inte enbart ”psykopater” som näthatar) så kommer alla de sakerna göra det svårare för dig att vara så där elak.

Jag vet också att det händer saker på ett känslomässigt plan när du skriver, och det här är en av de trixigaste sakerna att komma runt om man vill bryta beteendet. Vilka känslor det är kan jag bara spekulera i, jag gör det utifrån berättelser ifrån några av de personer som näthatat och sen berättat om det. Det kan till exempel handla om en känsla av makt. En känsla av att vara betydelsefull. Kanske känner du dig annars osäker eller har svårt att uttrycka dig i andra forum (på jobbet, i din familj).

Att äntligen kunna trycka till med någon vass kommentar (till kärringen/bögen/blatten/muslimen/kommunisten eller bara idioten) ger precis i stunden en slags ”kick” som känns bra. Det lyser till i lustcentrat i hjärnan (det kan man se på en PET-scan) och du upplever en liten dusch av välbehag. Trots att det är elakt. Det funkar så. Och det ökar så klart sannolikheten att du gör det igen. Särskilt när inga negativa konsekvenser följer på beteendet. (Skulle du få en elstöt varje gång du gick över gränsen för vad som är okej, eller ha polisen knackandes på dörren så fort du tryckt på skicka så skulle du genast sluta, tro mig!)

Men du som skriver elaka saker till andra på nätet, jag vill berätta för dig att de där små duscharna av vällust kan du få på andra sätt än att göra andra illa i text på en skärm. En god, skön känsla kan till och med öka ytterligare på lite sikt om du byter beteende, från ont till gott. Det finns massa forskning där man studerat så kallade prosocialt beteende, att bete sig vänligt emot andra, som visar att vi mår bra – bättre – av att utföra goda handlingar gentemot andra. Det ger oss ökad livskvalitet.

Så för din egen skull om inte annat, nästa gång du vill skriva något elakt, sätta någon jävel på plats, känna dig smartare, den där sköna känslan av makt och att vara någon – kan du inte försöka göra tvärtom? Jag fattar att det är svårt när man är provocerad redan, men se det som ett experiment? Dina handlingar är ju så sorgliga och meningslösa! Vad händer med dig om du i stället skriver något snällt? Eller åtminstone något mer neutralt (det är ju skillnad på att reagera på en åsikt man ogillar och att hota någon till livet)? Eller bara låter bli att skriva och fyller din tid med meningsfulla saker i stället, kanske göra något kul med barnen? Eller ligga med din partner? Eller sticka ut och ta en öl med en kompis? Tänk om du vinner på det själv, i längden?

Du kan väl fundera på saken lite?

Anna Bennich Karlstedt,
Legitimerad psykolog