Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

En mördad kossa är en mördad kossa oavsett hur du förpackar den

- 13/10/2015, 09:41
Jenny Strindlöv menar att det inte finns någon human köttindustri.
1 av 3

Jenny Strindlöv menar att det inte finns någon human köttindustri.

Privat / TT

Hon anser att djuren inte finns till för att vi ska konsumera deras kroppar.
2 av 3

Hon anser att djuren inte finns till för att vi ska konsumera deras kroppar.

TT

Jenny Strindlöv är ​journaliststudent med kandidat i socialantropologi.
3 av 3

Jenny Strindlöv är ​journaliststudent med kandidat i socialantropologi.

Privat

Jenny Strindlöv: "De medvetna köttkonsumenterna förnekar inte djurs förmåga att känna, tänka och uppleva. Just därför efterfrågar de att djuren de äter 'har haft ett bra liv'".

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

”Om slakthus hade glasväggar skulle alla vara vegetarianer”. Om det ändå vore så väl. Parallellt med den växande veganismen har det i stället vuxit fram en rörelse som romantiserar dödandet av djur – och den gör det med inbillat gott samvete. I dag öppnas restauranger pyntade till slakthus. Krokar i taket minner om hängmörade kroppar och styckade liv.

Äckligt har blivit pittoreskt. Hippt. Lika skyltvänligt som fin bil och hemmabryggd micro-öl. Så också köttet. Den föreställda moralen breder ut sig som en våt filt över de lemlästade kropparna, och den gör det med symboler som ”KRAV” och ”eko”.

Många köttkonsumenter tycks mer och mer måna om att tillgå transparens i hela produktionskedjan för det kött de köper. Medvetna foodies förfasar sig över den industriella djuruppfödningen och dess uppenbara etiska brister. Själva äter de bara kött från ”djur som haft det bra”. ”Glada djur”. Döda förvisso, men “glada”. Uppfödda på haricot verts och solljus på en härligt svensk familjegård inte långt härifrån.

Den nya kött-trenden kan iakttas som en reaktion mot den industriella djuruppfödningen, och handlar i stora drag om att tillämpa djuruppfödning och slakt under etiska former, samt återgå till närproducerat och småskaligt. De medvetna köttkonsumenterna förnekar inte djurs förmåga att känna, tänka och uppleva. Just därför efterfrågar de en produktionskedja i vilken djuren de äter ”har haft ett bra liv”.

Paradoxen ligger dock i att ju mer en uppmärksammar djurs moraliska relevans, och ju mer en trycker på vikten av att behandla djur med omsorg och respekt, desto mindre försvarbart framstår själva dödandet av djur i sig. För alldeles oavsett hur välmående de där korna än uppges vara så slutar deras liv i bästa fall ändå alltid med ett skott i pannan och en kniv i halsen. Det är moraliskt problematiskt. Och den problematiken försvinner inte med ett ekologiskt sigill på en gemytligt brun papperspåse i en gårdsbutik.

Den nya tidens köttkonsumtion uppstår alltså delvis som ett rop efter tillkännagivandet av djur som varelser förtjänta respekt och etisk behandling. Och visst finns det grader i helvetet, mer och mindre lidande. Samtidigt är det en rörelse som per definition aldrig kan behandla djur fullt ut med respekt eftersom att den trots allt bygger på att dessa moraliskt relevanta individer dödas. Därför kommer den här typen av köttkonsumtion alltid att bottna i kognitiv dissonans och dubbelmoral.

Den nya köttrörelsen möjliggör fortsatt köttkonsumtion samtidigt som den erbjuder en känsla av etisk renhet. Ett skenheligt samvetsprojekt för konsumenter som både vill klappa kossan och äta den.

Jenny Strindlöv