Vi borde vara stolta att vi har ett land som människor vill fly till

Sverige och svenskarna ska vara stolta. Under och efter andra världskriget hjälpte många svenskar flyktingar från förtryckarstater, så som Sovjetunionen och Nazityskland. Den traditionen har fortsatt med hjälp av politiker som Tage Erlander och Olof Palme, varav den senare är son till en invandrande mor. Hon, Elizabeth von Krieriem, föddes i Livland nuvarande Ryssland och kom som flykting till Sverige 1915.

Enligt Statistiska centralbyrån är 1,6 miljoner av befolkningen, cirka 16 procent, utlandsfödda. Av dessa är det mer än hälften, 52 procent närmare bestämt, från andra europeiska länder som till exempel Finland, Grekland, Polen och före detta Jugoslavien. Resterande 48 procent av flyktingarna består till stor del av människor från Syrien, Afghanistan och Somalia. Skillnaden mellan europeiska och utomeuropeiska invandrare är att den förstnämnda gruppen, oftast men inte alltid, är ekonomiska flyktingar vilket innebär att den dagliga tillvaron i europeiska länder är uthärdlig men arbetstillfällena är få.

De utomeuropeiska invandrarna kommer däremot från en tillvaro fylld av förtryck, krig och svält. I samma ovannämnda artikel står det att 2014 fanns ungefär 60 miljoner flyktingar från Asien, Afrika och Sydamerika. Att vi har runt 800 000 av dessa i Sverige känns inte som en omöjlig siffra att hantera. Speciellt inte med tanke på länder som Libanon där befolkningen uppgår till 4,1 miljoner varav 1,8 miljoner är flyktingar.

Idag har vi förtryckarstater som på liknande sätt tvingar folk till flykt som till exempel Saudiarabien, Israel och Afghanistan. Sverige är fortsatt oförändrat i sitt sätt att ta emot flyktingar med öppna armar. Nu på senare tid har vi fått ett parti med främlingsfientliga åsikter i riksdagen. Med uttryck som: ”Invandrarna kommer hit och lever på socialbidrag”, ”De kommer hit och livnär sig på kriminalitet” och ”Vi har inte plats eller resurser nog att ta emot fler” har de lyckats lura ungefär 15 procent av befolkningen på deras röster.

Advokatsamfundet skriver på sin hemsida i artikeln ”Invandrare och brott-myter och statistik” att 12 procent av alla misstänkta för brott är utlandsfödda eller har en eller två föräldrar som är det. Hon är dömd för grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott. Resterande 88 procent av invandrarna är laglydiga medborgare. En övervägande majoritet gör alltså sitt yttersta för att få chansen att arbeta och på så sätt betala skatt och bidra till det svenska samhället.

På foretagssamhet.se går det att läsa i artikeln ”Invandrarföretagare”, att 11 procent av alla företag i Sverige drivs av utlandsfödda. Av de utlandsfödda småföretagarna är 38 000 män och 16 000 kvinnor. 7 procent av de utlandsfödda kvinnorna är företagare, jämfört med 6 procent av de svenskfödda kvinnorna. I samma artikel står det att av den yngre generationen på arbetsmarknaden (18-30 år) är 6 procent utlandsfödda företagare, kontra 4 procent som är svenskfödda.

SACO skriver i artikeln ”Få utlandsfödda akademiker snabbare i arbete”, att ungefär 310 000 av de sysselsatta akademikerna i Sverige är utlandsfödda, ungefär 20 procent av alla akademiker. De utlandsfödda är alltså överrepresenterade bland akademikerna men det har inte de främlingsfientliga rösterna något att tjäna på att nämna i sina diskussioner, vare sig hemma vid köksbordet eller i intervjuerna på tv.

Trots alla siffror, bör man inte räkna människor i eventuella skatteintäkter eller förluster. Man måste tänka på att människor inte gärna lämnar sina hem, familjer och vänner för ingenting. Män, kvinnor och barn flyr oftast på grund av hemska förhållanden vilket inkluderar krig och förtryck. Man kommer till ett land med främmande kultur och språk. Man lämnar det man är bekväm i för att komma och försöka finna sig tillrätta i något helt nytt och okänt. Varför väljer då så många just Sverige? Jo, för att man har hört eller läst att i Sverige finns alla de saker som man önskar för sig själv och sina barn.

Så jag anser att vi är skyldiga ett stort tack till politiker som Erlander och Palme för deras öppna attityd som speglade folket. Ännu ett tack till alla äldre och pensionärer som har byggt Sverige till vad det är idag. Det sista tacket går till de 85 procent av befolkningen som inte röstar på Sverigedemokraterna och fortsätter att bygga ett starkt och stolt Sverige – som fortsätter att ta emot utsatta människor med öppna armar.

Sverige och svenskarna bör vara fortsatt stolta över att vara just det landet många flyktingar vill komma till. Om rollerna vore ombytta, skulle inte vi vilja bli mottagna med samma kärlek och lika öppna armar?

Adam Jabber