Jag tycker inte om främlingar
Kristoffer Appelquist: Det finns såklart hjärterum och stjärterum här, men jag flyttade ju till Sunne för att slippa främlingar, jag flyttade hit för att jag gillar när alla känner alla.
Kristoffer Appelquist är komiker. Han är född 1975 och bor i Sunne.
Jag tycker inte om främlingar.
Men hela min lilla idylliska by är nu full av främlingar. De har kommit i hundratals på senare tid. De flesta har jag inget gemensamt språk med. Vissa låter arga när de pratar. Vissa ser helt vettskrämda ut. Andra ser ut som att de kan slå ihjäl en fullvuxen ardenner-häst med öppen handflata.
Det finns såklart hjärterum och stjärterum här, MEN jag flyttade ju till Sunne för att SLIPPA främlingar, jag flyttade hit för att jag GILLAR när alla känner alla. Nu känns det helt plötsligt som att bo i en storstad där man inte har en aning om vem det är man träffar på gatan.
Det är ett problem för mig.
Lösningen enkel och självklar. Jag måste jag lära känna dom. Först då upphör dom att vara främmande.
Idag svängde jag och Lotta in på "Camp Selma" (det gamla hotellet som i dagarna har blivit asylboende). På gräsmattan utanför var det en massa lekande barn och jag fick sparka lite boll. Vi träffade ett par trevliga irakiska killar som visade oss runt. Det är ganska spartanskt än så länge, men det är ju ett väldigt fint hus som nog ska funka bra. Stämningen verkade god i huset och barnen lekte högljutt precis över allt. Som det ska vara.
Vi träffade också en man som inte mådde bra. Han satt och höll sig för magen och såg ut att lida ordentligt. Han hade varit på vårdcentralen igår men blivit hemskickad. Nu var han orolig över att det var något allvarligt. Han pratade bara arabiska så då ringde vi till vår kompis som är Läkare från Syrien. Han pratar flytande Svenska nu för tiden och vips blev allting lätt.
Det visade sig att han antagligen hade problem med njursten. Vi fixade med en sjuktransport till Sjukhuset i Torsby. Förhoppningsvis fick han något riktigt starkt och härligt smärtstillande utskrivet där.
Vi var väl på plats i en timme och hann med lite medicinsk rådgivning, bollekar och att prata lite strunt med olika filurer från lite varstans. En välanvänd timme.
Fyra vuxna och tio barn har nu bytt status i mitt huvud. Från främlingar till ytligt bekanta. Ytligt bekanta som jag glatt hälsar på.
Känns bra.
