Vilken tur att alla dina facebookvänner kan se hur mycket du bryr dig
Olliver Blückert: "När jag gick i högstadiet skulle man ha tröjan lite nedstoppad i baken, så att alla skulle se att man hade på sig Lee-jeans. Idag ska man se till att ha en färdigformulerad åsikt om en händelse, bara minuter efter att händelsen har hänt".
Olliver Blückert, 23 år, är lärarstudent och bor i Stockholm.
En serie terroristattacker har inträffat. Vinterns modekollektion har nått butikerna. Det var på tiden att jag kunde byta ut den där gamla regnbågen jag hade som profilbild. Den började bli gammal, och Frankrikes flaggas färger känns dessutom mer passande för den här tiden på året.
Det ger dessutom mig en chans att visa mina Facebookvänner att jag bryr mig och att jag håller mig uppdaterad. Man vill ju inte vara en av de där som fortfarande diskuterar det där som hände i Trollhättan, eller som fortfarande pratar om det där barnet. Det är inte modernt. Det är inte det som ska diskuteras just nu. Nu är det attackerna i Frankrike som gäller.
Det gäller att hålla sig uppdaterad. Modeflugor kommer och går så fort, och just nu är det Frankrikes flaggas färger som gäller. För att visa solidaritet och medmänsklighet, och har ni förresten sett vilka snygga byxor jag köpte häromdagen? Har ni sett vilka fina skor jag har hittat? Har ni sett att jag har ändrat min profilbild till Frankrikes flaggas färger?
Liknelsen är enkel, men jag kan inte undgå att göra den. För det finns någonting att hämta där. Jag säger det inte för att vara respektlös mot de som förlorade sina liv, eller förlorade någon närstående. Jag säger det för att jag vill att jag ska ha fel. Jag vill att det här bara ska vara helt obefogad cynism från mitt håll, men när diskussionsämnen kommer och går, som plagg i världens hånfullaste modekollektion, kan jag inte annat än att känna mig förbittrad.
När jag gick i högstadiet var JL-tröjan det coolaste du kunde ha. Nu gäller det att lägga ett filter över din profilbild, för att visa att du ger ditt stöd till saken, men att ditt stöd aldrig någonsin kommer sträcka sig utanför Facebooks gränser. Förutom möjligen till Instagram, för där har du ändå lite fler följare, och där kan du verkligen ge stöd. Helvete vad du ger stöd. Jävlar vad du bryr dig. Nu kommer alla dina vänner se hur mycket du bryr dig.
Jag hoppas så innerligt att jag bara har blivit förbittrad, för jag vill inte att det ska vara sant. Men när jag ser hur folk slänger sig över tangentborden för att vara först med sitt inlägg i debatten, och det enda jag kan dra paralleller till är den där jävla JL-tröjan från högstadiet, så kan jag inte annat än att känna mig aningen desillusionerad.
När jag gick i högstadiet skulle man ha tröjan lite nedstoppad i baken, så att alla skulle se att man hade på sig Lee-jeans. I dag ska man se till att ha en färdigformulerad åsikt om en händelse, bara minuter efter att händelsen har hänt. Och man ska alltid avsluta med att göra klart att ens tankar naturligtvis går till de drabbade. Som om det inte vore hur självklart som helst. Det måste skrivas ut, för det får inte finnas något som helst tvivel om att man bryr sig.
Jag hoppas så innerligt att min cynism är malplacerad. Jag hoppas att det som hände i Paris inte bara är en av många modeflugor i årets tragedikollektion. Jag hoppas att vi nästa vecka inte kommer hitta en ny prickig kjol, eller en ny randig väst, eller ett nytt filter över våra profilbilder.
Jag önskar att det är mig det är fel på.
