Telefonförsäljare har också känslor

Det var en dag i April och jag hade fått ett besked som lyste upp mitt liv. Jag hade fått jobb i Marbella i Spanien och flytten skulle ske i slutet av Juli. Ord kunde inte beskriva hur mycket jag längtade. Jag hade fått jobb som telefonförsäljare på ett svenskt callcenter i Marbella och såg mycket fram emot att börja på ett nytt jobb med nya utmaningar. Jag hade tidigare jobbat som telefonförsäljare på ett företag i Göteborg i några månader och hade då fått vana i att sitta framför en dator och ringa ut till kunder.

Efter ett par veckor på mitt nya jobb började jag trivas väldigt bra. Då tyckte jag fortfarande att jobbet som säljare var riktigt kul. Men ungefär en månad efter min flytt till Spanien började jobbet bli extremt påfrestande för mitt psyke. Min försäljning sjönk radikalt och jag var inte längre den glada personen jag var förr.

Jag börjar inse hur illa jag faktiskt blir behandlad i detta yrket, ständigt, varje dag.

Det vanliga människor inte förstår är att jag på andra sidan luren inte är en robot. Jag är en människa med känslor, precis som ni. Det kanske kommer som en chock för er, men så är det. Jag säger ni, till alla er som någonsin blivit uppringd av en telefonförsäljare. Det är er jag vill nå ut till. Jag vill att ni ska förstå hur extremt ledsen man kan bli av ert bemötande. Ni vägrar att lyssna. Ni avbryter. Ni trycker ner oss genom att överrösta oss. Ni skriker åt oss. Ni kallar oss för jävla idioter.

Ni säger säger dessutom ständigt att vårt jobb inte är "ett riktigt jobb". Till er vill jag förklara, att jag är på jobbet i åtta timmar varje dag, måndag till fredag. Jag får en lön varje månad och jag betalar skatt. Jag jobbar alltså precis som ni gör men trots detta kränker ni mig och mitt yrke, och säger att jag ska skaffa ett riktigt jobb i stället för att ringa och störa folk.

Jag är vanligtvis en glad och energisk tjej. Men nu har ni tryckt ner mig för långt. Era tunga ord ekar i mitt huvud varje kväll när jag och mina kollegor går hem från jobbet. "Byt jobb då!", tänker ni. Till er vill jag bara skrika. När ska ni förstå att det inte finns en enda ursäkt för er att behandla någon illa? Jag vill veta vad det är som får er att tro att ni kan behandla oss telefonförsäljare hur ni vill, och hur ni sedan kan med att lägga skulden på oss. Ni verkar mena att vi får skylla oss själva när vi ringer och stör mitt i middagen, mötet eller i läggningen av era barn. Som om vi vet exakt när ni är upptagna, och bara ringer för att jävlas. Tro mig, så går det inte till.

Till alla er därute som tror att jag som telefonförsäljare är är en robot, kan jag nu meddela att ni vann. Ni vann över mig och mitt psyke, och jag hoppas att ni är nöjda. För det var väl det här ni ville?

Elin Nilsson