Vad jag har i mitt glas ska du skita i

Jag har gjort ett val. Och för mig är det inte dramatiskt över huvud taget, men det verkar det vara för många andra.

Från och med nyss dricker jag ingen alkohol alls, förrän efter Vasaloppet. Jag vill inte - av två anledningar: Dels vill jag ägna helgerna åt träning. Och festar jag en fredag inpå småtimmarna har jag sabbat hela lördagen. Minst.

Sen vet jag av erfarenhet att jag lättare blir sjuk av sena kvällar med alkohol som leder till dålig sömn. Tre månader till Vasaloppet. Jag vill inte bli sjuk.

Nä, det skulle absolut inte göra någon skillnad mellan Sälen och Mora om jag tog ett glas vin en fredag. Men ett glas kan lätt bli fyra och då är jag inte pigg på lördag. Så jag tar bort det helt och hållet. Och det är ingen stor grej – frågan är: Varför är det det för flera av er?

Frågan "Varför dricker du inte?", kan jag väl ta. Men reaktionen jag ofta fått på svaret "För att jag vill förbereda mig så bra det går till Vasaloppet" är ofta rätt irriterande. Det kommer kommentarer om att jag är extrem, att det är flera månader till Vasaloppet, att det inte spelar nån roll om jag dricker lite.

Alltså så här: Jag är inte extrem. Att inte vilja dricka under tre månader av sitt liv är inte extremt. Det är inget som ska behöva ifrågasättas över huvud taget.

Det är tre månader till Vasaloppet, visst. Men det är tre månader då träningen är extremt viktig. Och om en månad är det dags för första långloppet. Jag vill ge den här vintern en ärlig chans. Jag vill se hur fort jag kan åka. Och jag fullkomligt älskar skidåkning och träning. Det får mig att må bättre än alla öl och drinkar i världen.

Så kan jag inte bara få göra det här i lugn och ro? Kan jag inte få göra det utan att få kommentarer kring en grej som inte är en grej? Utan att bli ifrågasatt?

Kort sagt: skärp er. Vill jag dricka julmust hela vintern så får jag göra det. Utan att förklara varför varje gång.

Elin Woxlin