Han sa till mig att jag bara var en madrass

Till alla er tjejer som följer mig på Instagram och på min blogg: Ni ser mitt driv, ni ser mitt självförtroende, mina flexande bilder med muskler och mina nya personbästa på gymmet. Jag vill verkligen att ni läser detta.

Jag hade svinsvårt att få killar från klass fyra i mellanstadiet till ettan på gymnasiet. Jag hade stora lår som jag hatade, jag hade en hästlugg från helvetet som aldrig ville vara rak, och framtänder som var jättestora innan jag växte i dem.

Jag var aldrig den som var rolig, och det fick jag också förklarat för mig, och jag sa klumpiga saker mest hela tiden. Jag försökte så hårt att passa in. Men jag var sist i klassen med att skaffa stringtrosor. Mitt första par fick jag av min kompis i klassrummet inför alla, just för att jag "var sist".

Jag blev mobbad i gymnasiet. Och jag vet inte varför. Jag tror det var för jag inte "var cool nog", och hade fler killkompisar som jag hellre hängde med än tjejerna i min frisörklass. De stod och skrattade åt frisyrerna jag gjorde.

Det värsta med sådana personer är att de mobbar för att själva inte bli mobbade. Och de har ingen aning hur personen de utsätter har det hemma eller hur den har blivit behandlad tidigare heller.

Jag har haft killar som varit otrogna mot mig. Som har sagt upp i mitt ansikte att jag "bara är en madrass". Jag har aldrig varit otrogen i hela mitt liv. Jag har snarare som problem att jag oftast är för ärlig. Tydligen hade jag dessutom lår som "vällde ut över stolen" i gymnasiet, men inte nu längre.

Min poäng är att människor är så fucking elaka och själviska.

Alla är fina. Jag har skapat mig själv nu. Så som jag trivs. Men vet ni vad? Jag äter inte 150 gram kyckling och sallad till lunch. Jag äter två paket glass på helgen och två pizzor. Jag spiller smält ost på magen och äter upp den igen. Men jag är fan glad.

Ingen ska säga till mig något. Jag väljer mina människor. Jag dömer ingen förrän de ger mig anledning. Jag är trevlig mot alla tills jag får en dålig känsla. Jag kommer fortfarande kämpa med att vara bra. För så länge jag är bra och nöjd, så kan jag fan traska rundor med huvudet högt. Det är allt som betyder något för mig.

Var glada. Försök inte att vara någon annan. Hitta er grej och satsa fullt ut. Försök att inte bli känslokall i ett känslokallt samhälle.

Jag hoppas att ni förstår att jag är ni. Jag har varit där och gråtit sönder mig på kvällen av stress. Sjunkit ner på huk i duschen och gråtit över att en kille legat med andra tjejer. Jag har känt att jag är så lite värdig, att han har rätt att ljuga för mig. Eller att han är så viktig att det är värt för honom att ljuga för mig.

Vi lever inte i ett land där människor har hög moral. Inte en sådan värld. Men så länge ni kan leva med er själva, så frodas av det. Frodas av att just du är bra.

Amanda Bergqvist