Stina, 18: Jag blev drogad på krogen

Jag blir så sur när jag jämt och ständigt för höra läskiga berättelser om hur nära och bekanta har gått igenom det vi alla tjejer fruktar på krogen - bli neddrogad.

Jag har alltid fått berättat för mig av mina föräldrar att jag måste hålla koll på min drink. "Stina, håll en hand för drinken och ta absolut inte emot dricka från främlingar!". Även om jag alltid har förstått allvaret, och att det förekommer tjejer blir neddrogade på krogen, har jag aldrig förstått att det faktiskt kan hända mig.

Och så är det ju, vi människor förstår sällan allvaret av saker och ting innan det drabbar oss eller en närstående då det annars känns för långt bort.

Jag förstod inte allvaret för än de hände mig. I september månad denna höst skulle jag ut och fira med personalen på klubben jag jobbar på. Vi hade gjort ett strålande jobb och skulle fira detta med middag och utgång.

Jag hade peppat för detta hela veckan och var supertaggad på att få ha kul med mina kollegor även fast det var söndag och jag skulle till skolan dagen efter. Allt var bra och jag och mina vänner var lagom berusade. Vi kliver in på nattklubben där jag träffar en vän till mig som jag går fram och pratar med.

Jag minns att jag tog en drink och, efter det är det svart. Någon hade lagt GHB i min drink, en drog som är känd att användas som syfte för att just droga ner tjejer, då de får minnesluckor och i princip försvarslösa.

Jag har minneslucka på 10 timmar, tills jag vaknar upp. Vad som hände där emellan har jag enbart fått återberättat för mig. Jag hade turen att jag fick hjälp av min vän som satte mig i taxin som körde mig hem.

När jag kom ut från taxin kunde jag inte gå och la mig ner på marken. Taxichauffören fick gå upp och plinga på dörren till mitt hus, och min pappa fick bära mig upp för trapporna.

Jag var inte kontaktbar, och jag får ont i magen när jag tänker på att min far fick bevittna sin egen dotter så himla borta. Jag andades konstigt, jag kunde ej stå upp och jag kunde knappt prata. När min pappa bad mig lägga mig ner missade jag sängen totalt och ramlade helt raklång på golvet bredvid.

Jag fick en spricka i min tumme, och har fortfarande en spricka i den, då den fick ta emot hela min kroppsvikt när jag ramlade. Min tumme gör ont varje dag, även om det har gått mer än två månader. Men det som också gör ont i mig – är att det påminner mig varje dag om vad som faktiskt hände.

Jag hade sådan himla tur att jag hade så bra människor runt omkring mig som hjälpte mig och såg till så jag kom hem oskadd.

Det som gör mest ont är tanken av vad som faktiskt skulle kunnat ha hänt mig. En människa har lagt en våldtäktsdrog i min drink, och jag vet inte alls vad den har haft för baktanke med det.

Vill en människa mig ont? Kunde jag blivit våldtagen? Tankar som dessa påminns man om varje dag, och gör en rädd.

Jag vill inte vara rädd! Jag blir så sur över att sådant här händer. Jag ska kunna gå ut på en klubb och ha kul med mina vänner utan att någon ska lägga i droger i min drink. Jag ska kunna beställa en drink och prata med en vän utan att behöva hålla min hand över drinken.

Tyvärr ser inte vår värld ut så, och jag är tyvärr inte den enda som har råkat ut för detta. Det finns tjejer som har blivit våldtagna och bortförda, och det finns tjejer som mig som lyckades ha turen med sig.

Jag blir så sur över att vi tjejer ska behöva bli upplärda att akta oss. Vi ska få ha på oss vad vi vill, få gå ut, och ha kul utan att vara rädda.

Jag ska inte behöva känna skuld för att jag kanske inte var extra uppmärksam på min drink den kvällen. Bara för jag hade mer fokus på min vän än på min drink ska inte en annan människa känna att den har rätten att stoppa ner farliga kemikalier i min drink.

Min främsta anledning till varför jag berättar detta är att jag inte vill att ni tjejer som råkar ut för detta ska känna någon skuld. Tjejer världen över råkar ut för detta, och bara för att vi bor i lilla oskyldiga Sverige – så betyder det inte att det inte kan hända oss.

Jag vill inte uppmana er att hålla koll på era drinkar, jag vill uppmana er om att hålla koll på varandra. Man ska få ha kul på krogen utan att gå runt med en ångest, men om du märker att någon mår dåligt, en vän eller en utomstående, ta hand om henne då. Åk hem tillsammans och ta hand om den som mår dåligt.

Och om ni, och jag hoppas att det här aldrig sker, blir neddrogade - åk till sjukhuset och polisanmäl.

Ju mer vi kämpar emot – ju färre blir de hemska människorna som vill oss illa.

Stina Qvarforth