Jag glömmer läsa breven från skolan – är jag en dålig mamma?
Debattören: Jag hatar att läsa böcker för dem och somnar vid varje Disneyfilm. Jag är den förste som tappar koncentrationen vid läxläsning och slarvar ständigt bort och glömmer saker.
Jessica Hjert Flod är författare och föreläsare inom psykisk ohälsa.
Hon bloggar på nestorforlag.se, och är aktuell i SVT:s serie Mitt psyke och jag.
Psykisk ohälsa och föräldraskap, hur går det ihop?
Jag medverkade i SVT:s serie Mitt psyke och jag förra året. En fråga som väcktes i tv-huset när de visade upp serien var om mina barn verkligen skulle visas i tv. Själv såg jag inte problemet men rådgjorde lite med vänner och arbetskamrater, och hörde mig för vad de tyckte om att mina barn skulle synas i tv-rutan.Alla svarade att problemet var inte att de medverkade i serien. Problemet låg i vad serien handlade om, personer med psykisk ohälsa. Vem vill bli förknippad med det liksom?
De menade att mina barn riskerade att bli mobbade, att folk skulle kunna skrika glåpord efter dem och berätta för dem vilken "sjuk" mamma de har. Det gjorde mig både ledsen och arg.
Dels för att det skulle kunna drabba mina barn, dels för att man tar för givet att jag är en knäpp eller dålig mamma bara för att jag har en diagnos. Folk ville förbereda mig på att jag kanske skulle få höra ett och annat om mitt moderskap, och då åt det negativa hållet: Att jag förmodligen inte var tillräckligt bra.
Jag är så trött på den där felaktiga bilden folk fortfarande bär på. En person med depression, ångest eller ADHD är inte en sämre person än någon annan. Visst de kanske oftare går igenom tunga och mörka perioder. Men det betyder inte att de inte kan ta hand om sina barn.
Tvärtom tänker jag ofta att barnen kan vara det som gör att personen orkar, det som gör att personen håller glöden, skenet uppe. Som får personen att tänka på något annat än smärtan inom sig själv.
Psykisk ohälsa har ett brett spann och flera olika svårigheter kan ligga inbäddade i begreppet, därför är det rent av omöjligt att dra alla med psykisk ohälsa över en kant. Sen är det inte bara att man har olika diagnoser, man har också olika personligheter.
Jag är säker på att det finns mödrar som inte alltid är goda förebilder även utan psykisk ohälsa.
Kalla mig dum men jag förstår inte grejen, varför skull jag vara en sämre mamma än du? Varför borde jag eller mina barn skämmas?
För att jag bär på ångest och har en stor oro för mina barn? För att jag har ADHD och är impulsiv och skojfrisk? Visst jag glömmer gympapåsen ibland, och dottern får påminna mig att läsa de där jäkla veckobreven.
Jag hatar att läsa böcker för dem och somnar vid varje Disneyfilm. Jag är den förste som tappar koncentrationen vid läxläsning och slarvar ständigt bort och glömmer saker. Jag har inte heller den bästa organisationsförmågan och är ständigt orolig för mina barns framtid. Men gör det mig till en sämre mamma?
Jag frågar alltid mina barn om hur deras dag har varit, och vid frågor som berör dem ber jag alltid om deras åsikt. Jag kramar dem säkerligen mer än de önskar och överöser dem med mer kärlek än har behov av, allt för att de ska veta att de finns i mitt hjärtas centrum.
Om jag lovar dem något håller jag det till 100 procent, och jag finns alltid där för att plåstra om ett sår eller laga ett brustet hjärta. Jag hittar alltid på egna lekar, och sjunger och dansar vilt tillsammans med barnen när jag tror att ingen ser.
Jag är ingen mästare i köket men kan ändå alltid trolla fram en måltid. Jag får dem att komma i tid till aktiviteter och skolan och finns där varje kväll för att krama dem godnatt.På papper har jag en funktionsnedsättning, men i relation till mina barn märks det sällan att någon funktion är nedsatt. Så säg mig, varför gör min diagnos mig till en sämre mamma?
