Elaine Eksvärd: Jag utsattes för övergrepp – låt inte fler barn drabbas

När jag skrev min bok så gav mitt förlag mig möjligheten att skriva den som en roman inspirerad av verkligheten. Mest för att undvika förtal. Min pappa är inte dömd för allt jag nämner i boken, och det är det som är själva poängen – det är sällan pedofiler, dömda.

Jag tänkte på de eventuella böter jag skulle riskera att betala, men så tänkte jag på barn som jag skulle kunna rädda om jag skrev sanningen. Modet för barnen måste alltid vara större än rädslan för att riskera betala böter.

Pengar får aldrig mer värt än ett barns liv. Boken fick bli en biografi och handbok som ska ge vuxna svart bälte i att skydda sina barn från pedofiler. Jag tar risken, för barnens skull.

Tre barn i varje klass har blivit sexuellt utnyttjade, 85 procent av dessa innan de fyllt 11 år. Pedofiler är få, men de förgriper sig på många barn. Patrik Sjöbergs före detta tränare Viljo hade enbart i Göteborg ha förgripit sig på 200 pojkar.

Så tänk dig tre barn i varje klass, det blev 125 barn på min skola Bredängsskolan. En person kan förgripit sig på dessa. Vem? I 90 procent av fallen är det en anhörig. Men man ska veta att pedofilerna söker sig dit barnen är.

Det kan vara en tränare, någon i simhallen, En vikarie på förskolan, eller som i mitt fall en pappa. Det stora problemet är inte bara pedofilerna utan vuxna som blundar. Som inte vågar ta risken att såra idrottsföreningar med krav om regler för respekt för barnens integritet utan istället väljer tystnad.

Vuxna som inte vågar prata med förskolor om ”obekväma frågor” som att lära barn integritet. Inte vågar fråga om vem den okända vikarien är. Vuxna som låter andra kränka barnets personliga rymd genom att stjäla en kram. ”Jag vill ju inte att den vuxna ska känna sig dum, det är ju bara en kram”. Hur skulle du känna om något stal en kram från dig när du inte kände för det?

Man vågar inte göra en orosanmälan till SOS för ett barn med suspekta hemförhållanden för ”tänk om jag har fel”. Tänk istället ”tänk om jag har rätt och räddar ett barns liv?”. Vuxna som inte tar risken att lyfta livsviktiga frågor för sina barn är pedofilernas bästa medhjälpare. Ta risken för dina barns skull.

Hur samhället ser ut i stort kan vi se klart och tydligt i medierna. Värvet, Aftonbladet, DN, Nyhetsmorgon, Mama och fler andra medier vågar prata om min bok eftersom de vet att mörkertalet av sexuellt utnyttjade barn är så stort.

Och att min pappa, som har andra domar, med största sannolikhet inte har rent mjöl i påsen. Så de lyfter min berättelse för barnens skull. Andra medier vill, fullt förståeligt, undvika förtal och lyfter ämnet men väljer att kalla min pappa för ”nära anhörig”.

Min bok är ingen hämndaktion, så bara ämnet lyfts så räddar vi barn. Tidningar som Allers, M-magasin och Svt Opinion har lyckats komma runt det så. Men så finns det de absolut fegast medier. De vars rädsla för förtal och böter är så stor att de inte ens kan ta i boken med tång. Kamratposten och Lilla Aktuellt som har en stor barnpublik tycker att ämnet är ”känsligt” och vill ”fundera”.

Vad finns det att fundera på? Strunta i att nämna min bok eller mitt fall, men låt mig lära barnen hur de lär sig integritet. Ta upp ämnet. Flera av SVT:s kanaler avstår att kommentera boken för att min pappa inte är dömd för allt jag berättar. Men det är ju det som är själva poängen. Pedofiler döms aldrig. Och fortsätter vi vuxna, anhöriga och medier att vara tysta om det så kommer pedofiler fortsätta att utnyttja våra barn.

Sen handlar det inte om att ta en risk att anklaga oskyldiga vuxna. Det handlar om att ta en chans att rädda barns liv. Jag tar chansen. Gör du?

Elaine Eksvärd,
Retoriker och barnrättskämpe