Presstödet kostar skattebetalarna en halv miljard – varje år
Debattören: Ifall prenumeranter eller presumtiva köpare inte är beredda att betala det totala pris som en tidning kostar, så betyder det att tidningens värde är lägre än dess produktionskostnad.
Presstödet infördes med syftet att ”främja mångfald och konkurrens inom dagspressen”, och klubbades igenom i riksdagen 1965. Sedan dess har mycket hänt. Vi har fått ett nästintill obegränsat nyhetsflöde.
Skulle en tidning vara tvungen lägga ner finns det alltid en annan att hämta information ifrån om vad som händer i världen. Presstödet är nu mer än någonsin tidigare något som saknar existensberättigande.
Ifall prenumeranter eller presumtiva köpare inte är beredda att betala det totala pris som en tidning kostar, så betyder det att tidningens värde är lägre än dess produktionskostnad.
Grunden för marknadsekonomi är att man skapar ett värde högre än kostnaden för att producera varan. Denna sunda princip bryts när någon (läs: skattebetalarna) måste betala mellanskillnaden mellan vad slutkunden är beredd att betala och kostnaden för att producera varan.
Presstödet är dessutom bara för de tidningar som uppnår ett relativt stort antal prenumeranter och något som nättidningar har ytterst svårt att få del av. Alltså främjar presstödet inte sitt syfte - att öka mångfalden - utan gynnar främst stora, redan etablerade tidningar.
Presstödet ska 2014 ha legat på närmare en halv miljard kronor, administrativa kostnader ej medräknade. Vore det därför inte bättre att vi tar bort all form av presstöd, och låta dem som vill läsa en specifik tidning själva betala för den? Då slipper alla vi andra, som inte läser tidningen eller inte vill stödja den, tvingas betala för den i form av skatt.
Roland Ohlsson,
Styrelseledamot Kristna Värdepartiet
