Att fly från krig gör inte någon till terrorist
Debattören: Vi måste bli bättre på att förstå flyktingar, ett steg jag tycker att vi kan börja med är att bekanta oss med de flyktingar som kommit hit och höra deras livshistoria.
Nor Gül bor i Göteborg, och har gått samhällsvetenskapliga programmet på Göteborgs Högre Samskola.
Nu jobbar hon på ett bankkontor i Borås.
Jag är på väg att träffa några vänner efter en arbetsdag och väntar på spårvagnen i Göteborg, då ser jag en text på hållplatsens vägg som väcker min uppmärksamhet.
”Muslimer är terrorister (alla) ut med skiten, från Sverige” står det skrivet med svart penna.
Jag håller inte med men jag har full förståelse och respekt för andra människors politiska åsikter och tankar.
Vi lever i ett demokratiskt samhälle. Och jag önskar att fler människor borde ta efter personen bakom texten och ta del av yttrandefriheten, friheten och rättigheten att få uttrycka våra åsikter, få vara med och bidra och förändra.
Det är visserligen år 2016 men det som vi tar för givet är fortfarande inte en självklar rättighet i många länder.
Jag strök inte bort denna kommentar på väggen eller hyste agg mot personen, jag önskar dessvärre att alla människor kunde vara mer öppna, få förståelse och respektera varandras åsikter. Utan kommunikation kommer vi ingenvart, det är en byggsten i demokratiskt samhälle.
Vad som förvånar mig däremot är varför man väljer att ta ställning mot en specifik religion med ett sådant hat och vilken bakgrund som bygger på denna övertygelse.
Det är en bitter person, så bitter att man vill få ut precis alla muslimer ur Sverige. Jag är övertygad om att denna tankesätt endast beror på okunskap.
Jag anser inte att islam i något sammanhang är religionen bakom terroristattackerna, arbetslösheten eller våldtäkten.
Att förknippa terrorism med en religion är lika fel som vid förintelsen då man skyllde arbetslösheten på judar. Detta tankesätt går inte ihop, det är inte realistisk och det är punkten då människors hopplöshet går över till fientlighet, ren ondska.
Tidigare i historien har alla dessa handlingar diskuterats och människor har sagt att de är ledsna, men de drabbade glömmer inte känslan av att vara förtryckt. Jag vill inte vara en människa som trycker ner någon.
Islam är en religion och människor kan inte representera en religion, de kan vara troende men människor är fortfarande egna individer och religionen kan inte stå till svars för dessa onda brott människor med psykisk ohälsa utövar på oskyldiga.
Min vädjan är att ni alla som inte rest till de "icke existerande" länderna, var vänligen och gör det, ta en paus från Kairo på nästa resa och åk till exempelvis Egyptens slum; eller de delarna i Asien som ni alltid varit fundersamma över.
Har ni läst nyheterna och redan fått en icke realistisk bild i huvudet av att man blir våldtagen eller mördad så fort man landar?
Om inte resa är ett alternativ förstår jag, jag vill personligen inte heller åka till alla sönderbombade hus. Jag tror inte att mitt psyke hade klarat av att se människors lidande.
Vi lever i vår bubbla här och har fullt upp med studier, arbete, vi förtjänar att festa, en solsemester, att ligga på stranden och känna sanden mellan tårna.
Det som vi tar för givet, det har troligtvis inte de flesta flyktingar fått uppleva ännu. Eller så bröt oroligheterna upp och fick dem att lämna sina jobb och komma till ett nytt främmande land, vissa stannar här och andra återvänder, frågan jag ställer mig är vart, vart återvänder de?
Vart återvänder man om det inte finns något att återvända till.
Jag har fått allt som jag tar för givet medan andra får rymma bland bomber för, jag är född i ett välfärdssamhälle, gått på friskola och fått en bra utbildning och goda förutsättningar för en bra framtid.
Alla dem som inte fick samma förutsättningar, kommer de klara sig? Vad kommer hända med dem?
Vi måste bli bättre på att förstå flyktingar, ett steg jag tycker att vi kan börja med är att bekanta oss med de flyktingar som kommit hit och höra deras livshistoria. Många av dem pratar engelska för även dem har fått utbildning i sina hemländer innan oroligheterna, precis som oss.
Men jag förstår om det är svårt att förstå hur de skulle kunna ha en mobiltelefon, de är väl inte civiliserade individer.
Men ge dem en chans!
Prata med dem och fundera över om deras historia låter rimligt. Prata med dem och reflektera över vad de berättar, se saker ur deras perspektiv. Många har kämpat med näbbar och klor för att komma hit.
För att nämna en historia som påverkade mig väldigt mycket, ett antal år sedan åkte jag och mina systrar som de enda tre tjejerna i egyptisk buss i slummen. Vi lämnade vårt fyrstjärniga hotell med palmträd, godaste maten och stranden för verkligheten.
Jag såg människor som efter en lång arbetsdag köpte kalkon och kyckling som hängt i rep bland lukten av rök, avgaser och fordon som stank.
Kanske är deras plan att ha en fin middag med familjen, vad vet jag? Detta var samma år jag läste på nyheterna att Egypten blev oroligare, lyckligtvis kände vi som turister inte av detta.
Jag ska inte säga att jag inte fick blickar på grund av mina kläder under vår korta busstur men det är kulturskillnader, vi reagerar också på det som är ovant för oss, inte sant?¨
Människorna som handlade hem kött som hängde bland bilarna är inte terrorister för mig, de är människor som är födda i ett mindre utvecklat och civiliserat land.
De är inte lika lyckligt lottade som oss som är födda i ett välfärdssamhälle, men inte är dessa människor mindre värda på grund av deras hemland eller ursprung. De är värda precis lika mycket som oss och om det blir oroligheter i deras land är det en självklarhet att de letar efter andra tryggare länder att flytta till.
Ska de stanna kvar bland bomberna och sönderslagna husen med sina nära och kära? Min vädjan är, res, kommunicera, möt alla fördomarna som ni har byggt upp.
Möt rädslan och bilda sedan en objektiv åsikt som bidrar till den svenska välfärden!
Nor Gül
