Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
703
reaktioner idag

Fanny Åström: Att kvinnor föder barn är ett problem som måste lösas

Debattören: Vi borde se detta som ett medicinskt problem till för att lösas precis som vi ser på sjukdomar eller åldrande.

Fanny Åström reflekterar över barnafödande.

Fanny Åström.

"Jag förstår inte varför kvinnor ska behöva genomgå denna smärtsamma process".

Här svarar Fanny Åström på kritiken hon fått efter denna text: Fanny Åström om barnafödande: Därför har jag rätt och ni fel

Ibland så skriver eller säger jag att i den postpatriarkala kommunismen så kommer barnaproduktionen vara automatiserad, med vilket jag alltså menar att barn kommer att kunna skapas utanför kvinnors kroppar.

Detta är i mina ögon ett sant radikalt och utopiskt scenario, jag tänker mig att det kan komma att äga rum i ett samhälle där vi gjort oss av med den patriarkala uppoffringsideologin. Där kvinnors kroppar ska fylla olika funktioner för att vara värda något, och där forskningen och teknologin inte styrs av vinstintressen utan av vad som gagnar mänskligheten som helhet.

Centralt i patriarkatet är att kvinnor producerar barn. Jag tror att grunden till patriarkatet är just detta, att kvinnor har genomgått graviditeter vilket gjort att vi inte kunnat etablera oss i samhället på samma sätt som män, och därmed hamnat i underläge.

En kan säga att om män hade fött barn så hade vi automatiserat barnafödandet för länge sedan. En kan också säga att om män fött barn hade vi levt i ett matriarkat. Jag tror nog att det sista är mer korrekt.

Barnaproduktionen är också något som är mer etablerat i kvinnorollen än i princip något annat, jag skulle rentav säga att det är kvinnorollens fulländning, kvinnan som barnproducent både innan och efter barnets födsel. Först den gravida kvinnan, sedan kvinnan som moder.

Kvinnors liv centreras kring just detta, att de ska avla barn. Kvinnor som fullgjort sin uppgift ses som förbrukade, kvinnor som inte gör det ses som mindre kvinnliga och så vidare.

I barnafödarideologin så blir ett av de viktigaste dragen i kvinnorollen, nämligen den frivilliga självuppoffrandet, extremt tydligt.

Kvinnor förväntas producera barn, och de förväntas dessutom göra det utan att klaga på att det är jobbigt eller smärtsamt, frivilligt avstå från ett gäng olika saker för barnets skull, föda ”naturligt” utan bedövning och så vidare.

De förväntas också omfamna de förändringar som sker i kroppen efter barnafödandet, inte göra några operationer för att korrigera, älska sina bristningar och så vidare.

När jag skriver om detta reagerar många kvinnor som gått igenom graviditeter väldigt starkt. De talar dels om graviditeten som en väldigt positiv upplevelse.

När jag frågar exakt vad som varit positivt med den har svaren antingen varit i stil med ”jag kände mig stark/kapabel” eller ”det är fantastiskt att skapa liv”. Vad handlar detta om? Jag menar att en stor del till att graviditeten känns så fantastisk är att de är omgärdad med så mycket ideologi.

Vad menar jag med ideologi? Jo, jag menar alla de idéer som omgärdar barnproduktionen. Som kvinna får en tidigt förstå att ens syfte i livet är att skapa liv, att det är det som kommer att fullgöra en som kvinna och därmed också som människa, att det är det som kommer sluta cirkeln.

Kvinnor som inte får barn är verkligen inte accepterade. Den gravida kvinnan och modern sätts på piedestal. Kvinnor får väldigt tidigt lära sig att leka mamma åt sina dockor, får tidigt prata om när de ska skaffa barn och så vidare.

Det är en omfattande ideologisk bearbetning som sker och som gör att kvinnor extremt tidigt etablerar idén om att mor, det är det en ska bli här i livet.

Vidare så får de lära sig, senare förvisso, att detta är förenat med en viss smärta och självuppoffring. Att vara mor är att uppoffra sig fullt, att ge sitt liv för att skapa nytt liv.

Detta anses vara något vackert, något som gör det hela ännu mer fulländat. Uppoffringen är helt enkelt en extremt viktig del av barnafödarideologin.

Det är klart som fan att detta smittar av sig på upplevelsen att vara gravid, det är klart som fan att kvinnor lär sig att förstå sina smärtor som något vackert, något som gör upplevelsen ännu mer fulländad.

Vissa kvinnor reagerar på detta som om jag försöker ta ifrån dem något, en del av deras identitet. De pratar om vilken extremt häftig och positiv upplevelse barnproduktionen var för dem.

De som vill skaffa barn på traditionell väg ska såklart få göra det, det skulle väl kunna bli en spännande extremsport, däremot anser jag inte att det är något i sig positivt som vi ska ha kvar som en naturlig del av livet.

Varför är det så viktigt för så många kvinnor att hävda den traditionella barnproduktionen? Varför kan vi inte se det som den smärtsamma och farliga process det faktiskt är?

Jag menar att detta beror på att det är såpass fastnaglat i kvinnorollen att vi ska leva för att skapa liv att det är svårt att tänka sig ett vara som kvinna utanför detta.

Jag ser det som en extremt angelägen uppgift för feminismen att hävda kvinnors rätt att existera som människor, helt utan att offra sina kroppar för att sätta något liv till världen. Den som ändå vill göra det kan väl göra det.

Jag tycker att det är ett problem att produktionen av liv är fastnaglad vid kvinnors kroppar. Det är nämligen något som motiverar att kvinnor förtrycks.

Eftersom vi ständigt behöver producera nya människor, speciellt i ett kapitalistsikt system, och dessutom vill göra det till en så låg kostnad som möjligt, så kommer vi att pressa kvinnor till att använda sina kroppar för denna produktion om det är nödvändigt.

Det finns liksom omfattande statliga program som syftar till just detta, det är på intet sätt ett ”fritt val” för kvinnor utan något som hela samhället pressar en till.

Om det vore så att det föddes för lite barn kan ni ge er fan på att metoderna för att tvinga kvinnor till detta skulle bli allt brutalare, till exempel surrogatmödraskap är ett bra exempel på detta.

Det är ur detta perspektiv som barnafödarideologin måste förstås. Det handlar om att kvinnor ska uppoffra sig för barnproduktionen eftersom det är det ”billigaste” sättet att producera barn på, eftersom det är kvinnorna som betalar det största priset med sina egna kroppar.

Vissa menar att födslar är en naturlig del av livet och så vidare. Ja, det är såklart sant under dagens förhållanden.

Min idé är dock att vi kommer kunna att radera denna smärtsamma realitet genom vetenskapen, liksom vi har gjort med så många smärtsamma realiteter innan.

Jag förstår inte varför kvinnor ska behöva genomgå denna smärtsamma process, och ser det som ett resultat av patriarkatet att vi ännu inte har börjat att seriöst försöka råda bot på detta förhållande.

Det är bara i ett patriarkalt samhälle som vi kan acceptera att de flesta kvinnor i alla fall en gång under sitt liv upplåter sin kropp och genomgår den smärta och risk som en graviditet och förlossning innebär, och ofta får permanenta skador eller rentav avlider på kuppen.

Vi borde se detta som ett medicinskt problem till för att lösas precis som vi ser på sjukdomar eller åldrande.

Fanny Åström

Håller du med?

Mer:

Män fick mig att hata andra kvinnor