Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Jag är äntligen stolt över mig själv och mina diagnoser

- 12/04/2016, 10:09
Sol Nordkvist skriver om att vi ska vara stolta över våra egenheter och diagnoser.
1 av 3

Sol Nordkvist skriver om att vi ska vara stolta över våra egenheter och diagnoser.

Sol Nordkvist.
2 av 3

Sol Nordkvist.

Privat

"Det gör mig till den jag är. Om något är roligt kan jag sitta timmar, dagar och faktiskt till och med veckor, med det. Jag kan lära mig allt om de ämnen jag fastnar för."
3 av 3

"Det gör mig till den jag är. Om något är roligt kan jag sitta timmar, dagar och faktiskt till och med veckor, med det. Jag kan lära mig allt om de ämnen jag fastnar för."

TT NYHETSBYRÅN

Debattören: Det är inget fel att ha en diagnos eller flera. Det är inget fel att inte alltid ha energi. Var i stället stolt över den du är och förstå att du föddes unik. För visst skulle världen vara tråkig om alla var likadana?

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Ibland är nog jag den tråkigaste kompis du kan ha. Ja, faktiskt så är det så.

I perioder är jag den där som säger nej till att hitta på saker, som inte hör av mig så ofta som jag borde och som troligtvis inte är särskilt sugen alls på att träffa din nya pojkvän.

För mig handlar det inte om att inte vilja, för mig handlar det om att orken är slut. Vissa dagar krävs det så lite som ett telefonsamtal eller matlagning för att jag ska bli så slut att jag måste ligga på soffan en hel dag.

Dock är det inte så hela tiden, och när det kommer perioder då jag är mer uppåt och har mer energi så lovar jag att jag kan vara den bästa vän du kan få.

Ingenting handlar om att jag är elak. Jag menar inget ont och jag vill inte att du ska uppleva att jag struntar i dig. Jag lever livet som ett så kallat bokstavsbarn och även om det kanske låter som att det enbart är negativt så för det många fina sidor med sig.

Det gör mig till den jag är. Om något är roligt kan jag sitta timmar, dagar och faktiskt till och med veckor, med det. Jag kan lära mig allt om de ämnen jag fastnar för.

Jag är bra på att lyssna när någon behöver prata och jag är bra på att bry mig om mina medmänniskor. Dessutom ser jag alltid detaljer vilket gör mig till en duktig fotograf. Jag är en väldigt känslig människa och jag ser alltid det vackra i alla människor.

Jag ser det som omvärlden tittar åt andra hållet då de går förbi, jag har en medkänsla som många andra tyvärr redan i tidig ålder lär sig att stoppa undan.

Min värld kommer nog aldrig att fungera som din. Det händer att min energi tar slut, att jag måste sitta instängd i min egen bubbla ibland, men samtidigt ser jag allt det vackra som du kanske missar.

Äger du förmågan att kunna se en vattendroppe på ett grässtrå, att kunna göra konst utav det andra skulle betrakta som skräp och att kunna se det ljusa även i hopplösa situationer? Jag gör det.

Jag tror inte att världen skulle fungera utan sådana som jag, vi med bokstäver. Visste du att Picasso troligen hade ADHD? Att Bill Gates har Aspergers syndrom? Att Mikael Persbrandt är bipolär?

Dessa personer har påverkat vår historia, inom konst av olika slag och genom elektronik. Jag är faktiskt ganska säker på att även dessa personer kan uppfattas som tråkiga, att de också säger nej till saker; och säger de inte nej så kanske de måste ligga i sängen ett par dagar efteråt.

Dock är de även bevis för att ingenting är omöjligt och för det jag försökte förklara, det där med att fastna i projekt som upplevs som roliga. Kreativitet är något som många diagnoser för med sig, både på ett konstnärligt och på ett tekniskt plan.

Det är inget fel att ha en diagnos eller flera. Det är inget fel att inte alltid ha energi. Var i stället stolt över den du är och förstå att du föddes unik. För visst skulle världen vara tråkig om alla var likadana?

Jag hatade mig själv för mina diagnoser i väldigt många år, något jag undrar i dag då jag blickar tillbaka varför jag gjorde.

I dag ser jag mina bokstäver som en gåva, något som gör mig speciell, och om jag fick chansen att ta bort dom så är jag inte säker på att jag hade tagit den.

Jag är glad att samhället och utvecklingen gått så långt att diagnoser blivit mer eller mindre accepterade, men det kan fortfarande bli bättre. Jag hoppas att en dag kunna se mer anpassade arbetsplatser där vi med särskilda behov kan passa in.

Jag hoppas att en dag sluta höra CP som ett skällsord och höra folk som säger ”idag har jag sådan ADHD” när de egentligen bara har lite överskottsenergi. Jag hoppas att en dag få se en skola där det är okej att sticka ut utan att bli mobbad eller hamna efter i skolarbetet.

Jag tror inte att det är en utopi jag strävar efter, utan det är ett mål dit vi kan nå om vi alla slutar fördöma och se ned på varandra.

Var stolt över vem du är. Det är äntligen jag.

Sol Nordkvist