Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Jag vill så mycket, men samhället stoppar mig på grund av min asperger

"Jag har testat ett 30-tal olika arbeten under mitt 23-åriga liv. Varje gång har det slutat med att jag gått in i väggen efter ett par dagar".
1 av 3

"Jag har testat ett 30-tal olika arbeten under mitt 23-åriga liv. Varje gång har det slutat med att jag gått in i väggen efter ett par dagar".

Privat/TT

2 av 3

TT

Andrea Holm.
3 av 3

Andrea Holm.

Privat

Debatt | 26/04/2016 13:35

Debattören: Jag vill så mycket men samhället stoppar mig gång på gång. Ni klagar över att unga inte vill arbeta men vad gör ni för att hjälpa oss?

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag famlar efter hjälp, stöttning och förståelse. Gång på gång blir jag nekad eftersom min asperger tydligen inte syns på mig.

Jag har fått höra allt ifrån att jag är lat, omotiverad och kräsen. Jag, som 23 årig tjej ska befinna mig i en punkt i livet där jag antingen studerar eller tar arbeten som erbjuds, men när jag istället sitter hemma sjukskriven höjer andra på ögonbrynen.

Jag har testat ett 30-tal olika arbeten under mitt 23-åriga liv. Varje gång har det slutat med att jag gått in i väggen efter ett par dagar.

Gå in i väggen, så snabbt? kanske du direkt tänker. Och ja, det stämmer att jag bara klarat av ett par dagar innan allt går åt helvete.

Men det är då jag vill ha stöttning och förståelse, inte höra att jag är lat och omotiverad.

Att ha asperger innebär för mig att jag behöver speciell anpassning, något jag aldrig har fått. Istället kämpar jag med att försöka anpassa mig till ''ert'' samhälle, som ständigt sätter käppar i hjulet för mig.

Jag vill så mycket men samhället stoppar mig gång på gång. Ni klagar över att unga inte vill arbeta men vad gör ni för att hjälpa oss?

Och vad gör ni för oss som faktiskt skriker efter hjälp och vill arbeta men istället kastas ut på olika arbeten utan minsta hänsyn till vilka individer vi är?

Jag ger inte upp, jag är stark som fan som gång på gång testar nya arbeten som samhället kräver av mig. Men jag vill också lyckas och känna den där känslan av att ''Fan vad bra det går! Jag kan ju faktiskt!''.

Men då behöver ni, samhället, inse att jag inte fungerar på samma sätt som alla andra och att jag enbart kan lyckas om ni har förståelsen för hur jag fungerar.

Andrea Holm

Behöver unga med diagnoser mer hjälp?