Torsdag 24 Jun
Stockholm

Omskärelse är ett övergrepp – du har ingen rätt att skära din son i snoppen

Olliver Blückert skriver att omskärelse på barn är ett övergrepp och borde förbjudas.
1 av 3
Olliver Blückert skriver att omskärelse på barn är ett övergrepp och borde förbjudas. Foto: Privat/Scanpix
"Det finns ingen försvarbar anledning till varför vi inte förbjudit omskärelse av små pojkar ännu".
2 av 3
"Det finns ingen försvarbar anledning till varför vi inte förbjudit omskärelse av små pojkar ännu". Foto: Scanpix
Olliver Blückert.
3 av 3
Olliver Blückert. Foto: Privat

Debattören: Du ska inte ha någon rätt att vägra ditt barn en blodtransfusion, du ska inte ha någon rätt att tvinga ditt barn tatuera dig och du ska inte ha någon rätt att avlägsna en bit av ditt barns kön.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Om skribenten

Olliver Blückert är 23 år och bor i Stockholm.

Han studerar till lärare och skriver för att "hans vänner tröttnat på att lyssna".

Det är en mening som inte borde behöva sägas, men eftersom vi bor i Sverige, där det är fullt lagligt att avlägsna en bit av sin sons hud, helt utan medicinska – eller några över huvud taget försvarbara – skäl, antar jag att den ändå måste bli sagd.

Skär inte din son i kuken.

Det finns ingen försvarbar anledning till varför vi inte har förbjudit rituell omskärelse av små pojkar ännu, varför vi har en lag som är formulerad för att specifikt tillåta könsstympning av barn; eller varför vi som samhälle tycks vara helt okej med att låta dessa övergrepp fortsätta.

För det är vad det faktiskt handlar om. Övergrepp. Det handlar om att man tar ett barn och avlägsnar en bit av dess kön, vilket har visats leda till bland annat nedsatt känsel.

Och ni gör allt detta trots att ni inte har barnets uttryckta medgivande. Om det här inte faller in under definitionen för ordet övergrepp så är det något fel på definitionen.

Om det inte är könsstympning, så förstår jag inte var det är meningen att vi ska dra gränsen.

För om gränsen för könsstympning inte hamnar vid punkten då man börjar avlägsna bitar av en annan individs kön, utan eller mot individens uttryckta medgivande och utan några som helst medicinska skäl, så ser jag inte var gränsen över huvud taget kan dras.

Det är ett övergrepp. Det är könsstympning. Och det finns ingen försvarbar motivering till att det får fortsätta.

Många hävdar att det ska vara en självklar del av religionsfriheten och det hade varit frid och fröjd, om det inte vore för att religionsfriheten även innefattar rätten att inte vara religiös.

Du har all rätt i världen att uppfostra ditt barn inom din religion, men ditt barn har också rätten att inte vara en del av religionen.

Vad du inte har – eller snarare, vad du inte bör ha – är rätten att ge din son en permanent märkning för en religion som du inte ens vet om han kommer följa.

Religionsfriheten må vara viktig, men den är inte i närheten av lika viktig som individens rätt till att själv bestämma över sin egen kropp, och sekunden då din religion tränger sig in på någon annans kroppsliga integritet, så slutar din religionsfrihet att gälla.

Du ska inte ha någon rätt att vägra ditt barn en blodtransfusion, du ska inte ha någon rätt att tvinga ditt barn tatuera dig och du ska inte ha någon rätt att avlägsna en bit av ditt barns kön.

Precis som jag inte ska ha någon rätt att hävda att jag är en del av en religion som skyr mörkret och att jag därför måste skära av min dotters ögonlock.

Andra hävdar att det är en del av en lång tradition, och att det är en viktig del av deras kultur, och ja, det kanske det är, men jag förstår inte hur det kan ses som ett relevant argument över huvud taget.

Om jag är en del av en kultur som har en lång tradition att hänga upp katter i träd och kasta dartpilar på dem, så kan jag inte försvara mig med att det är tradition.

Din tradition betyder absolut ingenting och samma regel som tidigare gäller: Sekunden då din tradition inkräktar på en annan människas integritet, så kan din tradition fara åt helvete.

Din nyfödda son har inte valt att vara en del av traditionen, så lämna honom utanför.

På en mer sekulär front argumenteras det för att det ju ändå inte gör någon skada, och att det faktiskt kan minska risken för peniscancer, och kanske har de helt rätt i att risken minskar vid avlägsnande av förhuden, jag vet faktiskt inte, men hur spelar det någon roll?

Hur är det fortfarande inte barnets val att göra detta ingreppet. Om det inte är så att pojken faktiskt har cancer, så låt bli att operera honom.

Du opererar inte bort livmodern på flickor för att det minskar risken till livmoderhalscancer, och du opererar inte bort blindtarmen hos alla bebisar, för att de ska löpa mindre risk för att drabbas av blindtarmsinflammation.

Och att det inte gör någon skada är ju bara en direkt lögn. Du kan inte skära bort tusentals nervändar, helt utan anledning, och sedan säga att du inte har gjort någon skada.

Du skär bort tusentals nervändar, ollonets hud blir grövre, och i vissa fall förlorar pojken – senare mannen – förmågan att nå orgasm. Härligt, du har just berövat din son sexuell njutning.

Du vet, det där som var ett av de grundläggande jävla argumenten mot kvinnlig könsstympning. Att det endast var ett övergrepp som ledde till minskad sexuell njutning, och minskad sexlust.

Är du fortfarande övertygad om att det inte rör sig om könsstympning?

Om din son växer upp och vill omskära sig, då är det hans val. Om din son är nyfödd och du vill omskära honom, då är det ingenting annat än ett jävla övergrepp.

Omskärelse är bara ordet vi använder för att rättfärdiga könsstympning.

Olliver Blückert

Är omskärelse ett övergrepp?
Tack för din röst!
Kommentera
Kopiera länk
Dela