Social fobi och ångest hindrade mig från att gå till skolan
Debattören: Hur är det att leva med depression? Tänk dig en sommar utan sol, en vinter utan snö. Du kommer inte finna lycka i det.
Angelica Lindholm är 17 år.
Den här artikeln har tidigare publicerats på hennes blogg.
Angelicas Snapchat: Elicalindholm
Angelicas Instagram: misspiink.se
I dag är dagen kommen då jag tänker ta tag i och berätta om hur det är att leva med en depression, social fobi och ångest. När folk tolkar ångest som ''söndagsångest'', det är två helt olika saker.
För er som inte vet mycket inom dessa tre områden tänkte jag först berätta lite om vad det är och hur det faktiskt är att leva med det.
Depression är när du under en längre tid har känt dig nedstämd och inte riktigt kan koncentrera dig på vardagarna. Eller känner orkeslöshet eller bara meningslöshet, då kan du vara i en depression.
Att få depression kan variera mellan olika, de kan vara på grund av stress som du som person inte kan påverka. Förlust eller konflikter med personer du tycker om, då uppstår även stress.
Hur är det att leva med depression? Tänk dig en sommar utan sol, en vinter utan snö. Du kommer inte finna lycka i det. I en depression känner du dig exakt så, vart är min lycka när jag behöver den?
Du försöker hitta på saker du gillar, men finner inte lyckan i det på samma sätt som du gjorde förr. Jag vill oftast dölja när jag mår dåligt, därför använder jag mig av en metod som jag kallar ''masken''.
Då jag "sätter på'' mig en mask som visar bara lycka, men egentligen bakom denna är det en ledsen tjej som vill ligga i ett mörkt rum.
Man orkar egentligen ingenting. Folk kränker ner på en att man är "lat" men i själva verket är det inte lathet utan depressionen som utlöses.
Jag sover aldrig på nätterna oftast somnar jag runt sex-åtta på morgonen och sover hela dagarna. Det har blivit en rutin för mig, vilket absolut inte är bra.
Jag kan inte gå i skolan, för det är för svårt för mig att ha samma koncentration som alla andra i klassen. Vilket lätt leder till att man blir utstött och inte anses vara lika bra som dem andra.
Det är ett av skälen till varför jag inte alls går i skolan längre, utan ska FÖRSÖKA om på nytt i höst. Man får ofta tankar att allting vore bättre om jag dog, att folk skulle slippa oroa sig för mig.
De behöver inte längre ta sin tid. Man känner sig meningslös varför finns jag?
Social fobi är när du får ångest inom dig när du står i centrum och får en massa uppmärksamhet. Man är väldigt rädd att folk ska döma allting man gör, och att man ofta gör bort sig.
Att ha social fobi är inte samma problem som ''rampfeber'' eller ''nervös inför ett tal'' utan det är snäppet värre. Livet begränsar en och sätter gränser. Med social fobi lever du inte längre samma liv som innan du kommer känna starkare ångest.
Hur är det att leva med social fobi? Det är som att du står framför alla människor men inom dig händer det någonting ingen annan kan se.
Du börja känna en känsla som jag inte kan förklara, en hemskt känsla. Du vill bara springa därifrån, du vill stänga in dig ensam i ett mörkt rum där ingen kan hitta dig.
Bara vara ensam, inte ha någon kontakt alls. Jag blir yr när detta infaller mig och måste sätta mig ner direkt för att jag kan svimma annars.
Fingrar domnar bort, och du får en grov ångest i bröstet och vill bara gråta. Detta är varför inte skolan heller fungerar för mig, jag klarar inte av pressen.
Det blir för mycket för mig när alla människor rör sig runt om mig, jag måste hålla koll på varenda en fast jag egentligen inte vill se människor.
Ångest är en stark känsla i din kropp av oro och rädsla. Det är en otroligt stark känsla i kroppen som kan vara svår att förstå att de har att göra med hur du mår psykiskt. Det finns olika punkter av ångest
1. De personer som får det en gång i livet
2. Medans andra kan ha en stark ångest som sitter kvar och återkommer.
Ångesten gör att din stress är värre än andra människors, minsta lilla som du blir stressad över kommer ångesten direkt på besök.
Hur är det att leva med ångest? Det känns som man lever instängd i en platslåda/bubbla där omvärlden ser dig, men du kan inte se dem.
Du tror att du är ensam men egentligen inte. Jag har väldigt svårt att slappna av, jag måste alltid ha reda på exakt allting och se mig omkring.
Jag sover aldrig bra på nätterna som jag sa tidigare går och lägger mig sex-åtta på morgonen. På grund av min ångest blir jag så otroligt lätt irriterad, jag är rastlös jag kan inte vara stilla för länge utan måste röra på mig och blir otroligt otålig som person.
När jag väl inser hur jag beter mig ibland blir jag oftast ledsen och gråter och då kommer ångesten. Jag tror även jag lider av panikångest som är en värre version av ångest. Jag har börjat märka det senaste tiden.
Att kränka någon som har en depression är det dummaste du kan göra, för vi kämpar varje dag. Tar vi oss igenom en dag känner vi oss otroligt stolta, för att det är jobbigare för oss.
Det är inte bara att göra dessa saker i sin vardag som man måste. Utan dessa saker, som är er lätta vardag, men för oss är det tre gånger så mycket svårare.
Vi alla har dåliga dagar men vi har dåliga dagar oftast varje jäkla dag. Ni förstår inte hur jobbigt det är att inte kunna leva ett normalt liv där man kan göra allting.
Gå i skola, ha kul utan att behöva använda en mask. Jag är trött på att använda masken och att inte kunna vara glad.
Har du någon av dessa "sjukdomar" så ska du veta, du är inte ensam. Det är otroligt många andra människor som har det och du är lika viktig som alla andra människor. Vi är alla lika värdefulla.
Känner du att du måste ha någon att prata med? Hör av dig till mig jag står med öppna armar för alla, och försöker mitt bästa och lyssna och läsa det som trycker ner dig. Vill gärna hjälpa folk!
Angelica Lindholm
---
Vill du läsa mer om psykisk ohälsa? Läs den här artikeln.