Mamman: Därför lär jag min fyraåring om sex

För er som anser att min utbildning i sexualkunskap till barnen är för tidig kan jag kort och gott säga: Ni vet ingenting.

"Men Gud, barnen är bara 4, 6 och 7 år gamla, de ska inte veta sånt!"

Inte veta vadå? Hur deras anatomi är uppbyggd? Hur deras kropp fungerar? Den kropp som de föddes med? Rädslan över vad som kanske händer med snoppen på morgonen som man inte vågar berätta för någon i skam för att den kanske är trasig?

Jag hoppas ni som ifrågasätter vet om det faktum att barns nyfikenhet för deras kropp börjar redan när de kan känna med händerna? Ni vet om att barn som fyllt 4 år redan har hunnit ta på sitt könsorgan ett x antal gånger och tyckt det har känts skönt?

Ni vet om att barn börjar att utforska andra barn i låg ålder men även kolla på andra vuxna?

"Varför har min bästa kompis en större/mindre penis än mig?"

"Varför har hon ingen penis, hur kan hon kissa utan penis?"

"Hur blir bebisar till?"

"Mamma, varför blöder du ur snippan?"

"Pappa, varför har du massor av hår på kroppen och inte jag eller mamma?"

"Varför har mormor större bröst än mamma?"

Listan kan göras lång med barnens frågor och funderingar.

Jag vägrar att tabubelägga kroppens utseende, hur den fungerar, varför vi har olika kroppsdelar och hur barn blir till. Ja, jag är noga och detaljerad. Ja, jag svarar på de funderingar och frågor som kommer efteråt och jag ger ärliga svar.

Men jag väljer också att ta detta tillfälle i akt att informera mina barn om att ingen annan får ta på deras kropp förrän de är vuxna. Att ingen annan får stoppa in någonting eller få dem att stoppa in någonting i deras egna eller andras kroppar. Att samlag är någonting som idkas mellan vuxna människor för annars kan kroppen förstöras. Att pilla på sig själva inte är fel eller skamfullt, men att sådant gör man ensam.

Hur ska jag kunna skydda mina barn och lära dem vad som är rätt eller fel om jag inte förklarar varför? Varför ska jag svara på deras nyfikenhet med lögner eller ignorans?

Barnen blev i dag trygga med sin och omgivningens kroppar. Barnen fick i dag tryggheten i att anförtro deras funderingar och rädslor för mig. Från och med nu och inför framtida "konstiga" och "knasiga" förändringar i kroppen och knoppen, eller vad det är för konstiga vätskor som kommer ut från kroppsöppningar.

Men framförallt, barnen i det här hemmet får veta vad de behöver, när de behöver det. Jag tänker inte hytta med näven och säga att vad de gör är fel utan förklaringar. Jag sätter mig hellre ner, förklarar, visar, informerar för att de ska förstå varför man gör och inte gör vissa saker, varför kropparna är annorlunda för allihop och framförallt skillnaden på pojkar och flickor.

Men även att det är helt okej att lära känna sin kropp – men att lära känna andras kroppar det får man göra när man är vuxen.

Är det fortfarande någon som har problem med detta så tycker jag ärligt talat synd om er, tråkigt och trångsynt av er att inte låta era barn få lära känna sig själv och acceptansen av olikheterna bland kroppar.

‪#‎vågavaraärligmotbarnen

Emily Falchenberg,
Mamma