Jag är man och blev våldtagen – men det var jag som hamnade i fängelse

Till händelserna. Sensommar 2012, jag blir alldeles för berusad på en fest, nästintill utslaget tillstånd.

Själva händelserna utspelar sig på det viset att en kille under mitt däckade tillstånd förgriper sig sexuellt på mig.

Kontrasterna före och efter händelserna: Jag var en rätt vanlig kille före händelserna, bra studieresultat, skötsam, en helt normal kille.

Efter händelserna började jag bli otroligt destruktiv vilket mestadels bestod i ett våldsamt supande och ett fruktansvärt egoistiskt förhållningssätt till min omgivning.

Ett alkoholmissbruk som var så omfattande att jag med största säkerhet skulle klassas som fullblodsalkoholist enligt varenda undersökning. Numera har jag inte druckit på nära två år och jag kommer antagligen aldrig mer att dricka alkohol igen heller.

Att jag varit så destruktiv i mitt levnadssätt efter händelserna ser jag först nu som helt naturligt. Det är förenat med sådan skam att som kille bli utsatt för ett sexuellt övergrepp av en annan kille – att man hellre tar på sig en roll där man själv ses som svinet.

Därutöver dröjde det ungefär ett år från övergreppet tills jag först berättade för någon om vad som hade hänt. Uppenbarligen hade min närmaste omgivning redan förstått att något hade hänt i och med min drastiska personlighetsförändring.

Antagligen var det skönt för dem att få höra att det fanns en bakomliggande anledning till allting.

Till en början förnekade jag de sexuella övergreppen inför mig själv. När jag väl slutade att blunda inför mig själv och berättat för mina närmaste fylldes jag med fruktansvärd aggressivitet och ilska.

Några månader efter att jag hade berättat för min närmaste omgivning om vad som hade hänt åkte jag och misshandlade killen. Misshandeln var ganska ordentlig, och de fick hämta honom med ambulans.

Slutsumman blev att jag dömdes till fängelse och han fick ingenting. När jag slog honom fanns det vittnen. När han tryckte in sin penis i min mun var ingen annan där.

Trots det måste utredaren förstått vad som hade hänt, i och med förhör med mina nära, som även de påstods vara vittne till misshandeln, som berättade om de sexuella övergreppen.

Men i och med att den delen av utredningen som berörde sexuella övergrepp inte gick att ro i land ignorerade utredaren detta och valde i stället linjen att enbart få mig dömd för misshandel. Jag tycker givetvis att detta är ett mycket orättvist rättssystem.

Jag vet inte om det behöver nämnas men jag är hetero och har heller aldrig övervägt att jag skulle vara lagd åt något annat håll.

Vidare har de sexuell övergreppen förstört min förmåga till att kunna ha det sexliv som jag vill. Det är svårt att förklara, det är något som låser sig inom mig helt enkelt.

Därutöver vill jag inte heller förringa mitt eget ansvar kring mitt förhandlingssätt. Jag har missbrukat, jag misshandlade killen, jag har varit en egoistisk vän och tillika pojkvän i mina relationer.

Och nej, jag vill inte vara en person som upplevs eller agerar på något av dessa vis. Men som sagt, det är enklare att ses som ”svinet” än ett offer som blivit sexuellt utnyttjad av en annan kille, åtminstone har det varit så tidigare för min del.

Att en kille blir förgripen sexuellt av en annan kille kändes för mig ovanligt. Jag var länge mycket rädd för att inte bli betrodd, helt enkelt.

Jag tänker inte vara arg längre, jag tänker inte vara ledsen längre, jag tänker inte heller vara tyst längre. Jag hoppas att det jag nämner kan hjälpa någon annan person som varit eller är i en liknande situation.

Vem vet, antagligen är händelser såsom dessa vanligare än vad jag först föreställde mig?

Dessa händelser har påverkat min personlighet mycket och jag vet att jag måste leva med detta för resten av mitt liv. Jag avskydde att sitta i fängelse.

Men tro mig, jag sitter mycket hellre i fängelse ytterligare en gång än att tvingas gå igenom skammen att bli sexuellt utnyttjad av en kille en gång till.

Mikael Holm

---

Vill du läsa mer av Mikael? Läs den här artikeln.