Varför ska jag få lägre lön bara för att jag jobbar med att hjälpa människor?

Det gör mig arg och frustrerad att vi som jobbar med människor hela tiden ligger efter andra yrken lönemässigt. Vad är det som gör att vårt arbete, kunnade och slit inte värderas?

Jag jobbar som behandlingsassistent inom SiS (Statens Instutionsstyrelse) där de tuffaste och mest insatskrävande ungdomarna och unga vuxna i Sverige är placerade enligt LVU, jobbet är på många sätt givande men också väldigt tufft och krävande.

Dagligen utsätts man för hot, våld och otaliga konflikter. Det är ett jobb som långt ifrån alla klarar av. Jag lär upp ny personal och tyvärr är väldigt få kvar en längre tid. Man ser en enorm personalomsättning vilket även gör arbetsbördan ännu tyngre för oss som hänger oss kvar.

Vi som jobbar på golvet ser att personlig lämplighet för yrket är det som avgör om man klarar av jobbet och kan göra skillnad för dessa ungdomar. Otaliga är de som kommit med allehanda fina utbildningar men inte klarat av arbetet.

Visst är det så att utbildningar är bra och kan uppvärdera ett yrke som behandlingsassistent, men att stirra sig blind på utbildningar och inte se värdet i personlig lämplighet är något som är direkt skadligt för ungdomarna och för organisationen som sådan.

Det är ett oerhört viktigt jobb att på bästa sätt ta hand om och motivera ungdomar som hamnat snett i livet att hitta tillbaka. Tyvärr speglar inte lönen på långa vägar det arbete vi lägger ner. Är det för att vi jobbar med människor?

Min sambo är grisskötare och tjänar mer än jag, den som plockar upp varor på ICA eller sitter i kassan får ut mer i lön än jag.

Vi ser även hur andra viktiga arbeten i vårt samhälle kraftigt undervärderas lönemässigt; undersköterskor, sjuksköterskor, poliser, personliga assistenter, personal inom hemtjänsten och så vidare.

Nästan alla i vårt samhälle ser och förstår hur viktiga dessa yrken är, men ändå får vi ingen ordning på lönerna.

Det gör att många som brinner för att jobba med människor och göra en insats för vårt samhälle tvingas bort från dessa yrken. Man tvingas söka sig vidare till arbeten som man kan leva på ekonomiskt.

I nästan samtliga av dessa yrken ser vi även att personalbristen är ett stort problem, men det är ju inte konstigt när lönerna är så låga och yrkena så tuffa arbetsmiljömässigt.

Orsaken till de låga lönenivåerna inom vård och omsorgsyrken är en strukturell lönediskriminering som varat i årtionden. Yrken som i huvudsak innehas av kvinnor värderas systematiskt lägre än likvärdiga yrken som i huvudsak innehas av män. Detta trots att yrkena kan jämställas i svårighetsgrad.

Det finns ett tydligt samband mellan andelen kvinnor i en bransch och hela branschens lönenivå. Denna orättvisa och diskriminerade lönesättning är riktad mot yrken, inte mot individer. Även män i kvinnodominerade yrken drabbas.

Man får ofta höra att man ska vara glad att man får jobba med människor och att man har kunskapen och förmågan att hjälpa andra, men är det verkligen ett giltigt skäl och en ursäkt för lågt satta lönenivåer?

Nej, jag tjänade mer för 20 år sedan i yrken som väktare, ställningsbyggare och lagerarbetare, än jag gör i dag.

Nu jobbar jag med människor och i ett yrke som är viktigt i vårt samhälle och det straffas med en riktigt låg lön.

Lönerna för dessa viktiga och samhällsbärande yrken måste uppvärderas utifrån den kunskap, de krav och det ansvar som arbetet kräver.

Benny Sellberg,
Skribent, debattör och aktiv i Vänsterpartiet