Christian Wass: En fantastisk möjlighet

Hon kom gående i motsatt riktning på gångbanan en dag när jag skulle hämta min dotter Astrid från dagis. En sådan där människa som syns. Lite för höga klackar, lite för kort kjol, lite för mycket smink och lite för stor urringning. Den sammanbitne mannen i svart knälång skinnjacka bredvid, nästan hukade för hennes yviga kroppsspråk.

Precis när jag möter det omaka paret stannar hon upp och vänder sig mot mig.

”Veta du vägen hotell?”

”Om du menar hotell 11 så ligger det längst bort på kajpromenaden här borta till vänster” säger jag och pekar ut riktningen.

”Åh du är ett älskling” säger hon och böjer sig samtidigt fram för att ge mig en puss på kinden.

Instinktivt lutar jag mig bort från henne men hon har bestämt sig och sekunden efter landar en rejäl puss.

När hon svassar iväg lämnar hon mig med en dubbel känsla. Å ena sidan irriterad över att, mot min vilja, fått motta en blöt puss från en människa jag aldrig sett förut. Å andra sidan glatt överraskad över att det fortfarande finns de som tämligen obekymrat bortser från sociala spelregler i syfte att få uttrycka sin tacksamhet.

Det som skiljer oss människor från övriga djurriket är vårt självmedvetande. Att vi inte enbart styrs av instinkter utan att vi kan se vad som händer oss som en utomstående iakttagare. Att vi faktiskt kan bestämma hur saker och ting påverkar oss.

Jag skall villigt erkänna att jag oftast reagerar instinktivt på saker folk säger och gör. Tar det personligt när jag blir kritiserad. Blir förbannad när jag själv eller någon jag tycker om blir illa behandlad och blir ledsen när någon säger något i syfte att såra mig.

Ibland befinner jag mig dock i ett mentalt tillstånd där jag inte reagerar instinktivt utan faktiskt väljer hur jag skall reagera och det är en häftig känsla.

Jag har inte riktigt klurat ut exakt hur jag viljemässigt skall bära mig åt för att försätta mig i det här mentala tillstånd som krävs, men jag är det på spåren (min stressnivå är definitivt en av nycklarna). Vet inte om jag någonsin kommer lyckas fullt ut men blotta vetskapen gör att jag oftare har det i bakhuvudet. Att jag mellan stimulus och reaktion har en möjlighet att välja. Den möjligheten har du också men hur ofta utnyttjar du den?

Hur jag valde att reagera på den blöta pussen?

Ledtråd: Jag fortsatte mot dagis med ett leende på läpparna.

Christian Wass,
Talare & författare