Jag jobbar i butik – här är allt det vidriga kunderna gör

Jag jobbar i en butik som ligger väldigt centralt i staden där jag bor. Jag har jobbat där ett bra tag och jag kan faktiskt inte hålla tyst längre. Vad har hänt? Jag ser så otroligt dåligt beteende att ja mår illa, både mot varandra och mot personal. Vart kommer all ilska ifrån?

Vem är du som kastar både varor och pengar på disken som jag sen skall plocka ihop framför dig?

Vem är du som skriker på mig om jag tar fram fel cigarettpaket för att du var otydlig? Det är Inte riktigt så underhållande som det ser ut att gå fram och tillbaka och hämta det du ska ha.

Jag ber inte om legitimation för att jävlas, så att rulla med ögonen och bokstavligen slänga fram ditt leg hjälper dig inte att få mig att tro att du är äldre, faktiskt.

Bara för att jag står bakom kassan så betyder inte de att du kan säga precis vad du vill. Jag kan bokstavligen stå i chock och fråga mig själv vad som nyss hände. Det kan vara så perversa kommentarer att jag glömmer vem jag är och vad jag heter i en sekund eller två.

Jag ska ge er ett exempel så ni förstår:

Tänk dig själv att du redan har en dålig dag, något har hänt, du är verkligen ledsen. Men du ger ändå ett leende till människan framför dig, och är trevlig, för dennes skull.

När människan framför dig bara kastar fram pengarna på disken, du får ingen ögonkontakt, bara ett mummel på vad hen ska ha, som sedan tittar ner i sin mobilen igen. Jaha, hur skulle du känt dig i den stunden tror du? Det är varken manligt eller kvinnligt i mina ögon att behandla någon så.

Beter ni er så mot vänner och familj också? Hjälp i så fall.

Jag står bakom kassan och jag jobbar vilket betyder att jag inte får säga precis vad jag vill, såklart. Men jag ser alltid till att stå upp för de som blir illa bemötta vart jag än är, de är sådan jag är och kommer alltid vara.

Men det är väl inte bara jag som tycker det är fel när en människa beter sig dåligt mot någon annan? För i så fall är vi illa ute, om det enbart är jag kvar.

Jag vänder på de och tänker på mig själv i alla situationer där ja möter människor. Det skulle aldrig ens falla mig in att vara otrevlig mot någon som ja inte ens känner, varför?! De går inte ihop för mig, vad ger det mig i mitt liv att trycka till någon. Skulle jag ha rätt till de på något sätt bara för att ja själv har en dålig dag? Kom igen.

Jag är en ganska lugn person med kött på benen så jag kan ta de mesta, men det betyder inte att alla kan det. Jag vet kollegor jag haft som faktiskt mått dåligt på sin arbetsplats, och det är bara för hur folk beter sig, tänk på det. Jag ljuger om jag säger att de inte finns de kvällar jag enbart vill komma hem till någon och faktiskt få tröst, och det kan bero på en enda kund.

Jag får så ont i hjärtat att se vilken attityd och kyla det är mot varandra och mot personalen. Jag själv vill alltid, alltid, lyfta upp människor och få dom att känna sig bättre, är det ingen annan som vill det?

Jag säger inte att alla är likadana, så klart, men jag vill att du som läser tänker efter vem du själv är när du går fram och köper något. Det är ingen robot som står där, utan en människa.

Felicia Ryderg