Självmordsförsök och psykoser – ändå skickar vården hem oss
Debattören: Att bygga upp ett psykiskt välmående tar tid, den hastiga lösningen att droga ned folk och skicka hem dem är inte hållbar.
Louise Tidestad Vahlne är 22 år och patient med bipolär sjukdom.
Hon är aktivist, barnskötare och regionchef, och bor i Stockholm.
Augusti 2015. Jag hälsar på en vän i Göteborg som får en akut bipolär psykos. Ambulansen tar 30 minuter på sig, jag får själv hålla fast henne för att hon inte ska springa ut i gatan. Efter bedömning av psykiater på Östra sjukhuset får vi åka hem på grund av platsbrist, trots att min vän fortfarande är psykotisk. Hon får ingen hjälp. Jag blir ensam ansvarig för min vän den natten.
Senare i augusti 2015. Jag söker själv vård på den psykiatriska akutmottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. I väntrummet sitter en uppriven person vars förälder har blivit hemskickad, suicidal och med uppskurna handleder, med flera suicidförsök i bagaget. De letar hela natten. Akademiska har ingen förklaring.
September 2015. Min vän genomför nästan ett suicidförsök men jag uppfattar det i sista sekund. Vi åker ambulans till S:t Görans sjukhus i Stockholm. Min vän har självskadat och har sår som behöver läggas om, men personalen lämpar över det ansvaret på mig och struntar sedan i oss. Framåt morgontimmarna blir vi hemskickade.
Oktober 2015. En annan vän inkommer med psykotiska symptom till S:t Göran. Efter några timmar lugnar det sig och hon blir hemskickad. Väl hemma slår psykosen ut i full blom, hon lyckas ta sig till en helt annan stad en bra bit hemifrån, ingen vet var hon är och hon blir efterlyst. Till sist blir hon ändå hittad av polisen. Det hade kunnat gå hur som helst.
Dessa händelser är tyvärr inte enskilda eller ovanliga. Ständigt hörs vänner och bekanta berätta om sina negativa och rentav farliga upplevelser av psykiatrin.
Den borgerliga regeringen har under sin förra mandatperiod systematiskt avvecklat välfärden. Något som visas i den här artikeln av Dagens Medicin.
Psykiatrin måste genomgå en renovering, och det brådskar! Vi måste ha en nollvision för självmord och försöka hjälpa och stötta människor med psykisk ohälsa, så att dessa kan leva ett så gott och självständigt liv som möjligt.
Fram för humanterapier, såsom gestaltterapi, psykodrama och musikterapi, och låt snabba lösningar som KBT ta ett steg tillbaka. Psykiatrin behöver få igång ett helhetstänk och hjälpa personer med hela deras livssituation.
Att bygga upp ett psykiskt välmående tar tid, och den hastiga lösningen att droga ned folk och skicka hem dem är inte alls hållbar i det långa loppet.
Louise Tidestad Vahlne,
Patient med bipolär sjukdom
