Jag är spelmissbrukare – läs det här om du vill förstå

Jag är en spelmissbrukare, den typen som inte kan lägga av i tid. Den typen som blir blind av spelandets kittlande känsla. Jag är en av alla de andra som inte heller klarar av en förlust. Jag är killen som gång på gång strävar efter att inte lämna kasinot tomhänt men i stället slutar upp fattig och förkrossad.

Jag minns knappt när det hela startade, de otaliga tillfällen av spelande har fått mig att tappa räkningen och minnet kring hur det hela egentligen uppdagades, från att vara en oskyldig kompis-grej till något destruktivt med en alltför stor betydelse i mitt liv.

Min bakgrundshistoria är inte unik, det började i små skalor och växte sig allt större, inget säreget över huvud taget men trots det minst lika smärtsamt som det är för mina medmänniskor med samma problem.

Jag söker inte självömdkan genom denna text, inte heller uppmärksamhet. Mitt syfte är att uppmärksamma problematiken som så många lever med. Det krävs ingen särskild ålder eller livsstatus för att platsa in i detta facket. Allt som behövs är en vinnarskalle och begäret efter cheap thrills, jag innehar båda dessa egenskaper.

Känslan när du sitter på vinnartåget är obeskrivlig, när du förlorar likaså. Det som kanske är mest häpnadsväckande när man sitter fast i ett spelberoende är hur man resonerar kring spelandet, särskilt de omgångar som väntar. Jag vet hur jag tänkt varje gång innan jag intagit kasinot i stan; “Denna gången vinner jag, i kväll har jag tur. Jag vet att det blir plusresultat idag”

I dessa tankebanor har jag gått i samtliga gånger trots att resultatet visat förlust 8 av 10 gånger. Det är en skarp varningssignal.

Då och då hör man historier och någon som spelat bort hela arv, blivit skuldsatta för livet eller inte har något annat val än att låta sin lön hanteras av en anhörig. I det stadiet har jag inte hamnat i.

Jag har inte spelat bort något stor summa i ett svep, jag är inte heller skuldsatt eller ekonomiskt berövad på grund utav mitt spelande. Men mitt beteendemönster bäddar för en sådan framtid om jag fortsätter. Allt är uppbyggt kring tänket och mitt tänk är inte hälsosamt i denna falang. Jag har nyligen spärrat mina spelkonton online och jag har upplyst mina vänner och familj om situationen för att få deras stöd.

Man behöver inte kvalificera sig för att bli kallad spelmissbrukare. Det finns ingen bestämd summa man behöver förlora och definitivt inga bekräftande intyg från en förvaltningsmyndighet för att hamna under stämpeln som spelberoende.

Börjar man må dåligt av sitt spelande på ett sådant plan att det påverkar en starkt emotionellt bör man verkligen se över sina vanor. Mitt råd till alla som kan relatera till denna texten är:

● Tala om dina problem med de personer du förlitar dig på.

● Du behöver inte skämmas, det finns på riktigt.

● Uteslut dig från spelsidor online.

Fyll ut tomrummen som spelandet lämnar med andra intressen & aktiviteter.

Om du behöver, tveka inte att söka professionell hjälp, det är kostnadsfritt och du är alltid anonym.

Andreas Thordenberg