Jägaren Lena till jaktmotståndare: Sköt ni ert, så skjuter jag mitt

Varje år när det börjar närma sig september händer det nånting inom mig. Jag blir liksom så där pirrig som när man var liten och julafton närmade sig. Det är spännande och man är förväntansfull.

De eldiga färgerna, doften av eldrök, krut och kaffe. Nu är det höst, den bästa årstiden på hela året. Vi är över 300 000 jägare i Sverige.

Är verkligen alla kallblodiga mördare som endast ger sig ut i skog och mark av ett enda syfte, döda oskyldiga djur? Är vi full i damm när vi säger att jakt har funnits sen urminnes tider? Varför vill man jaga? Kan man inte bara förbjuda all jakt?

Jakt är inte något som faller alla i smaken men kött är något som faller de flesta i smaken. Jakt finns djupt rotat som en naturlig del hos oss människor, något mänskligheten har hållit på med i tusentals år. Det är en sådan dubbelmoral att vissa tycker det är så hemskt att döda ett djur. Och sedan åker och handlar någon plågad stackars fläskfilé på Ica.

Ska man äta kött är det bra om man vet vad det är man äter, var djuret kommer ifrån hur det har levt och hur det dog. Sen finns det dom som inte äter kött överhuvudtaget. De har förmodligen satt sig in i ämnet och sett hur galen våra köttindustrier är runt om i världen. De har min fullaste respekt.

De jag har pratat med uttrycker utan censur vad dom tycker om oss och vårt jagande ute i skogen. Snälla ni jämför oss inte med danish crown.

Vårt kött som ligger i frysen har inte fötts upp av ett enda syfte till denna värld. Vårt kött har inte trängts med tusentals andra djur i trånga utrymmen, pumpats fulla med antibiotika, eller upplevt onödiga transporter hit och dit med svår stress.

Jag och många andra jägare blir ibland påhoppade för att ha den livsstil vi har. Och ja absolut ingår det att fälla ett vilt om chansen ges. Men det är så mycket annat med jakt än bara det fällande skottet. Det är gemenskapen i jaktlaget, den vackra naturen, det svarta kaffet, tystnaden, och spänningen när hunden skäller och det brakar till i buskagen. Ja allt der där i en blandad kompott. Och har man tur så får man fälla ett vilt som en extra bonus.

Jag har aldrig hört dessa antijägare någonsin ifrågasätta en fiskare som sitter timme ut och timme in i sin båt, endast för att bryta nacken av fisken om den hamnar på kroken. Men fiskaren har liksom oss jägare också förstått tjusningen med spänningen, kontakten med naturen och känslan av att ordna sin egen mat på bordet.

Det handlar alltså inte bara om dödande som så många tror och därav ger oss den barbariska stämpeln. Dödande av djur som sker under konstens alla regler och på ett kunnigt sätt är inte barbariskt – det är en fråga om självförsörjning och oberoende.

Det är så fantastiskt att jag som älskar att vara ute i skog och mark även kan ta med mig bössan och nyttja skogens resurser där jag bor. Det är skogens skafferi, fast du får givetvis jobba för födan. Och det är nog långt ifrån vad andra som läser detta gör i dag i det moderna samhället där man tappat kontakten med naturen som en källa till att skaffa föda för egen kraft. Det kan ta lång tid innan du ens får chansen till att se ett vilt i skogen.

Skulle vi inte jaga blir det mer obehagliga trafikolyckor, och det är en mer plågsam död än ett pang och godnatt för en älg. Föryngringen av skogen, som vi behöver på många viktiga områden blir förstörd och skadad om älgstammen blir för stor. Det är viktigt vi får en livskraftig föryngring av skog, så en balans med alla skogens olika arter av djur kan existera där – människan är en del av detta ekosystem.

Jag är så naturlig och ekologisk man bara kan bli av att samspela med djuren i den skogen och jag vill inte få skit för att jag hellre skjuter köttet jag ska äta själv i stället för att en djuruppfödare och slaktare ska göra det åt mig.

Sen råkade jag tycka det är otroligt roliga att jaga. Jag förstår att det är de som sticker i vissa ögon. Att jag faktiskt njuter av de intresset. För en del ser bara dödandet och inte helheten. Jag går ut i skogen och jagar om höstarna med mitt jaktlag.

Har jag tur får jag skjuta, vi tar hem älgen, flår den, den ska den hänga sig mör ett tag. Vi styckar och paketerar, en del torkas och en del saltas och röks. Det blir smörgåspålägg, köttbullar, köttfärslimpa, köttsoppa, söndagssteken, med mera. Klövarna får hundarna kalasa på. Och skinnet säljs.

Ja visst är vi "barbariska" vi som väljer att ta vara på allt från djuret. För att vi tycker det är både kul och nödvändigt att jaga. Och för att vi tycker att detta kött är både gott och hälsosamt, och antibiotikafritt. Jag accepterar de som väljer att äta vegetarisk kost. Men sköt ni ert så skjuter jag mitt. Acceptans och respekt mellan oss måste finnas trots att vi tycker olika.

Det har funnits jakt i urminnes tider. Det var överlevnad då. I dag är det mer ett val. Det är mitt val, de kan inte någon påverka genom att jämföra mig med köttindustrins vidriga hantering. Eller genom att påstå att jag är en kallblodig och barbarisk människa för att jag jagar. För jag kan inte relatera till den beskrivningen. Jag är ingen utav de sakerna.

Jag är en jaktbrud som är född och uppvuxen i skogen och jag lever av och för den. Kom inte och säg att det är ett icke hållbart levnadssätt. Vid en kollaps med infrastrukturen skulle de som inte kan försörja sin egen mat få problem med att få tag i föda, inte jag. Det som många äter är knappast vettigt för miljön med de långa transporterna från alla världens hörn.

Alla behöver inte gilla jakt men vi som jagar förtjänar respekt och större acceptans för det vi gör. Rikta era facklor och högafflar åt ett annat håll. För här finns det ingenting att bli upprörd över egentligen.

Lena Söderberg