”Jag söker dig som vill renovera mitt badrum utan lön”

Sedan jag gick min utbildning till makeup- och hårstylist samt i spraytan har jag uppmärksammat människors beteenden till vad de tycker är ”värdiga” jobb, det vill säga hantverk är värt att faktiskt betala för.

Flera gånger i veckan ser jag öppna inlägg på bland annat Facebook där det efterfrågas makeupartister, speciellt nu över Halloween, som förväntar sig att man ska göra ett jobb för skojs skull.

Jag får själv förfrågningar tio gånger i veckan från bekanta som säger: ”Kan inte du sminka eller styla mig” och ja, självklart hjälper jag mina vänner. Men vad är skillnaden egentligen? Varför är jag ”duktig”? Jo, för att jag har utbildat mig på Sveriges bästa skola. Jag har som alla andra utbildade makeup-artister lagt ner multum på både produkter och utbildning, för att inte tala om all tid det tagit.

Varför ses detta hantverk man gör på andra människor inte som ett jobb, när det är det det är, precis lika mycket som en målare, snickare, bankman, revisor, you name it. Hade jag velat kakla om badrummet hemma hade jag ju inte direkt slängt ut en status på Facebook i stil med ”Hej tänkte kakla om lite här hemma så är det någon duktig kunnig där ute som skulle vilja komma hem till mig och kakla om lite?” eller, ”Hejsan, tänkte starta upp ett bolag nu och skulle behöva en revisor, någon som gillar att jobba gratis?”.

Så varför ska jag lägga ner både tid, min kunskap och produkter på något som varken kommer hjälpa mig betala hyran eller telefonräkningen?

(Läs även den här artikeln av Isabella Jedler: Så gick jag ner 15 kilo på tre sekunder)

Varför är inte detta ett respekterat jobb precis som allt annat, när det är precis vad det är? En utbildning till makeup/hårstylist efter gymnasiet kostar ca 100 000 kronor, tar 5 timmar om dagen i ett halvår utan inräknad praktik att klara och en ögonskugga kostar mig cirka 100 kronor att köpa in.

Och det är bara en. För att vara mångsidig behöver man en ögonskugga i jäkligt många färger, och dessa färger tar slut när man använder dem. Do the math. Varför är inte detta ett respekterat jobb?

Likaså jobbet som bloggare, Yes det är ett jobb, ett eget företagande. Vet inte hur ofta jag är på restaurang, betalar fullpris, lägger upp nån bild men skriver inte stället, eller kanske inte riktigt skyltar med det och får kommentaren av ägaren ”Kan du inte Instagrama eller blogga lite” Nej.

Klart jag kan om jag verkligen älskar stället, men inte ens om ni gett mig maten hade det varit i närheten av att visa värdighet och respekt mot mitt yrke som bloggare, gratis påtvingad reklam är inget jag gör, inte ens går jag med på att ta betalt för att marknadsföra saker som jag inte älskar.

Ingredienserna ni använde samt kostnad för personal går nog inte på många hundralappar, ett uppslag i Elle skulle jag tippa på kostar kring 50 000 kronor, varför skulle jag, om jag hade lika många läsare samt vara en personlighet bakom ge marknadsföring gratis och dessutom själv betala för att kunna marknadsföra?

Folk måste bli bättre på att respektera alla typer av arbeten, för det är arbeten det är.

Isabella Jedler

--

Isabella Jedler har tidigare sagt: Dejtar vi ska jag ha lösenordet till alla dina konton samt kunna läsa dina sms