Mårten Roslund: Åsa Romsons tårar får inte vara förgäves

Idag är det ett år sedan Miljöpartiets dåvarande språkrör Åsa Romson med gråt i rösten berättade att Sverige tillfälligt skulle skärpa reglerna för flyktingmottagande.

För de gröna stod valet mellan att svälja delar av Socialdemokraternas hårda politik, eller att låta Moderaterna ta över med löftet om att stänga gränserna helt. Det var ett tufft beslut, och det har knappast varit ett enkelt år.

Det är lätt att få intrycket att kampen för en värld utan gränser har avstannat. Men för mig som dagligen möter politiker är bilden annorlunda. På alla styrande nivåer har gröna förtroendevalda stridit för att förbättra etableringen av nyanlända. Genom att visa att migration fungerar vill vi övertyga fler om att återgå till en human linje.

Gröna kommuner har sagt ja till nya praktikplatser och ännu fler bostäder, medan landstingen har kunnat skapa nya jobbtillfällen på sjukhus. I regeringen har Socialdemokraterna och Miljöpartiet investerat i utbildning och snabbspår, men också i servicejobb för den som vill vänta med sin utbildning.

Visst har det ibland känts mer bekvämt att bara kasta in handduken och istället bli en blåslampa mot en högerkonservativ regering. Men priset för de vackra plakaten hade förstås blivit ett Sverige med mindre grön politik – och ännu färre flyktingar. Jag skulle ha väldigt svårt att möta väljarna efter ett sådant svek.

Grön Ungdom har varit den politiska röst som tydligast drivit på för visionen om ett öppet Sverige. Många av förbundets medlemmar har liksom partiets företrädare valt att torka tårarna för att konstruktivt vara med och forma en varmare politik.

Grön Ungdom har bland annat pressat regeringen att låta fler ensamkommande barn stanna, istället för att skickas till Afghanistan. Idag presenterade utbildningsminister Gustav Fridolin en reform som säkerställer just detta. Intentionen är att barnen ska få gå klart gymnasiet och sedan kunna söka jobb i Sverige. Därmed ökar sannolikheten att de får stanna permanent.

Lagändringen är ett pedagogiskt exempel på hur Miljöpartiets regeringsmedverkan förändrar på riktigt. Varje lättnad i regelverket för flyktingar innebär att enskilda livsöden fullständigt byter skepnad.

Men för att garantera att den hårda migrationspolitiken inte blir permanent krävs mer än bara justeringar, och fler än bara vi gröna. Nu är det tid för alla som tror på ett mer humant system att göra sina röster hörda. Tillsammans kan vi mildra den urspårade debatten och övertyga varje människa vi möter om att Sverige kan bli bäst på att välkomna – inte på att bygga murar. Romsons tårar får inte vara förgäves.

Mårten Roslund,
Språkrör Grön Ungdom