Sol Höglund: Min mördade syster Engla är inte underhållning
Debattören: Det känns som en elstöt i hela kroppen varje gång något sånt här kommer upp, både av choken och av synen.
Efter att den här texten skrevs har Radioplay bett om ursäkt tagit ner avsnittet i fråga.
Vet ni vad jag gjorde inatt? Jag lyssnade på ett poddavsnitt om Engla. Jag fick veta att det fanns igår och för att någon i min familj ska veta vad vi har att göra med kände jag mig tvingad att lyssna igenom det. Jag fick lov att höra delar från förhören som jag sedan tidigare undvikit, jag fick lov att höra min systers mördares röst.
Avsnittet har legat ute sedan augusti. Det har legat ute i nästan fyra månader utan att jag fått någon som helst information om det. Utgivaren heter Svenska mordhistorier och jag har bett dem ta ner avsnittet.
Det första jag skrev var ett meddelande till podcasten, i det säger jag att jag vill avsnittet nedtaget direkt. Om ni ser det här har de dock ignorerat Englas närstående en andra gång. Det största problemet är inte podden i sig utan att de har släppt ett avsnitt om min syster, utan att höra av sig varken till mig eller min mamma.
Det har legat ute i månader utan att jag har fått veta det här. Samma sak hände en annan mördad tjej där hennes familj också hört av sig till podden men där de också vägrat lyssna på dem. Vi har kämpat i flera år med att få tidningarna att säga till innan de släpper nyheter om mördaren eller om mordet.
Jag vet att det är jättesvårt att sätta sig in i brottsoffers plats när en inte varit med om samma sak själv men att jag inte vill scrolla igenom Facebook, kollar tidningen eller få höra om det när jag pratar med någon är väl förståeligt? Det känns som en elstöt i hela kroppen varje gång något sånt här kommer upp, både av choken och av synen.
För några år sedan var det en man som skulle göra en teater om mördaren och han kallade pjäsen för "Englamördaren" om jag inte minns helt fel. Jag var cirka 16 år då och jag minns att jag blev så upprörd när mamma berättade om det här.
Jag mailade honom och bad om att han inte skulle göra det, han sa att jag skulle förstå när jag blev äldre. Jag ringde honom och han försökte fortfarande övertala mig till att det var en bra idé. Jag fortsatte be, skrika, resonera med honom om att jag inte ville att han skulle göra det. Det slutade med att han höll en provframställning men efter det ställde han in den.
Samtidigt som jag skriver det här lyssnar jag på podden, precis nu läste Sebastian Krantz, som håller i podden, upp ett brev från oss i Englas familj. Är det inte ironiskt att läsa orden vi har skrivit men samtidigt strunta totalt i oss? Det ända jag önskar är att de hade gett oss en chans att prata med dem innan och fått förbereda oss på händelsen. Men nu är det försent.
De har struntat i oss och hur många människor som helst har redan hört det. Jag vill att de tar ner poddavsnittet, det är det minsta som de kan göra nu. Men jag förväntar mig också en ursäkt från de som står bakom Svenska mordhistorier som podden heter, och från Sebastian Krantz och Stefan Rosell som är ansvarig utgivare för Radioplay. Verkliga mord är inte underhållning.
UPDATE:
Nu har en ansvarig från Radioplay hört av sig till mig och min familj där de ber om ursäkt, och i skrivande stund tar ner avsnittet med Engla och den andra mördade tjejens avsnitt. Jag är tacksam för att de har lyssnat till oss, men nästa gång hoppas jag att de som vill göra media om min syster hör av sig först.
Det handlar inte om att vi vill gömma det som har hänt utan att vi vill veta vad som händer och ha möjligheten att invända när vi ser problem med saken.
Sebastian Krantz har även bett om ursäkt på poddens Facebooksida, och jag vill att du ska veta att jag förlåter dig Sebastian. Ibland blir det fel och jag är glad att ni bestämt er för att höra av er till brottsoffrens familj i fortsättningen. Låt det här bli en lärdom för media, det är verkliga människor bakom varje rubirk.
