Linn Svansbo: Min dotter är 4 år gammal – sluta bedöma hennes utseende
Debattören: Mitt barn är fyra år. Varje dag bedöms hennes utseende av vuxna människor.
Julen närmar sig och min unge önskar sig utklädningskläder i julklapp. Jag klickar mig in på första bästa webshop för leksaker och slås (ironiskt nog fortfarande) av häpnad.
Efter trettio sekunder av runtklickande tänker jag på alla er som fortfarande skrattar bort genusmedvetenhet och blir skitförbannad. Det är år 2016 och ni fnyser fortfarande åt oss som aktivt försöker motarbeta att uppfostra våra ungar efter deras kön.
Ni tror kanske inte att det spelar någon roll hur man uppfostrar sina barn – i själva verket tror ni kanske att könsroller är helt och hållet biologiskt konstruerade, och inte en del av en social konstruktion.
Ni tror inte att anledningen till att män är mer våldsamma, utåtagerande och högljudda beror på att de tillåts ta den platsen när de är små pojkar, eller att anledningen till att kvinnor i större utsträckning bryr sig om sitt utseende och körs över i styrelserummen är för att de lär sig att vara söta, bedömmas efter sitt uteseende och stå vid sidan av högljudda pojkar när de är små flickor?
Ni som tror att genustänk är bullshit, att "boy will be boys" oavsett vad vi gör och till och med tycker att vi som insisterar på att ni ska sluta behandla våra ungar utifrån vad de föddes med mellan benen är hemska människor (ni kanske tycker synd om våra söner som "inte får leka med vapen" eller våra döttrar som "inte får ha smink och vara prinsessor") - kan ni vara vänliga och titta på de här anonnserna för utklädningskläder?
Ni måste sluta tro att sånt här skit om hur flickor respektive pojkar är och ska vara inte projiceras på våra barn. Ett barn poserar leende och gulligt, med benen i kors och armarna bakom ryggen. Ett annat barn ser argt ut, hytter med nävarna och spänner musklerna. Kanske skriker han därunder masken också. Föga förvånande benämns det rosaklädda barnet som "hon" och Hulken-barnet som "han" i annonstexten.
Mitt barn är fyra år. Varje dag bedöms hennes utseende av vuxna människor. Hon beröms för att hon är söt, har fina kläder och fin frisyr. Av andra kläs hon ut (upp?) i smycken, rosa klänningar och klackskor, och varje dag innan hon går till förskolan tittar hon sig i spegeln.
Tror ni på fullaste allvar att det är en slump? Tror ni att tjejer är biologiskt programmerade att oroa sig för sina kroppar när de är fem år gamla? Eller att killar är biologiskt programmerade att vara högljudda och våldsamma vid samma ålder? Kolla på bilderna en gång till och SKÄRP ER.
